Omer Shatz är specialiserad på internationell rätt, utbildad vid Yale University i USA och numera verksam som lärare på Sciences Po i Paris. Han är även rådgivare åt Internationella brottmålsdomstolen (ICC). I december 2024 lämnade han, tillsammans med sina masterstudenter, in en anmälan till ICC där åtta högt uppsatta israeliska makthavare pekas ut för uppvigling till folkmord.
– Vi behöver inte bevisa att ett folkmord har begåtts för att agera, säger han.
Shatz växte upp i Israel, son till israeliska föräldrar och barnbarn till överlevare från Förintelsen. Hans engagemang för palestinska rättigheter började inte den sjunde oktober 2023 utan inleddes redan som ung aktivist mot bosättningar på Västbanken. Efter att ha bevittnat våldet och hur rättssystemet i Israel legitimerade det, valde han juridiken som sin väg.
– Det handlar inte om att vara propalestinsk. Det handlar om rättvisa och ett moraliskt ansvar.
idag råder i princip konsensus om att folkrättsbrottet bör fullbordas
”Konsensus om våldet”
Efter Hamas attack den 7 oktober 2023 blev situationen i Israel enligt Shatz än mer polariserad.
– Ett kollektivt trauma väcktes. Men när du läser i media om protesterna mot regeringen ser det ut som att många israeler är emot våldet mot palestinier. Så är det inte, idag råder i princip konsensus om att folkrättsbrottet bör fullbordas, protesterna handlar mest om hur man ska hantera gisslan – inte om krigets legitimitet i sig.
Shatz är särskilt kritisk till Israels högsta domstol, som han menar spelar en avgörande roll i att legitimera ockupationen.
– I 58 år har den beskrivit ockupationen som tillfällig, samtidigt som den godkänt permanenta och olagliga åtgärder – rivningar av palestinska hem och bosättningar på ockuperat område.
Han menar att domstolen inte fungerar som ett liberalt skyddsnät, utan snarare ger ”kolonialpolitiken en juridisk fernissa.”
Uppvigling kan prövas
Den rättsliga strategin Shatz valt är medveten.
– Jag motsätter mig inte att man kallar det folkmord. Men rättsligt krävs starka bevis. Det är därför vi fokuserar på uppvigling – den kan prövas även om folkmordet inte fullbordats och det är akut.
När han och hans masterstudenter lämnade in sin anmälan till Internationella brottmålsdomstolen i Haag i december 2024, var det alltså inte med målet att bevisa att ett folkmord redan hade ägt rum. I stället riktade de in sig på ett brott som ofta föregår själva våldet – och som i sig är straffbart enligt internationell rätt.
– Folkmord sker aldrig utan att någon först hetsat fram det, säger Shatz.
Brottet folkmord har en laddad betydelse i det offentliga samtalet, men i juridisk mening är det mycket snävare än vad många föreställer sig. Den polske juristen Raphaël Lemkin myntade begreppet 1944, i ett försök att sätta ord på systematiska förföljelser och utrotningar. Men när FN:s medlemsstater skrev in folkmord i internationell rätt efter andra världskriget, valde man att kraftigt begränsa definitionen.
– Det var ett politiskt beslut. Många stater ville inte riskera att själva hamna i skottlinjen – till exempel USA med sin behandling av urfolk, eller europeiska stater med sina koloniala övergrepp, säger Shatz.
– Det räcker att någon med maktposition eller inflytande – exempelvis en politiker eller militär offentligt hetsar till våld med syfte att förinta en viss grupp. Det här är ett språkbrott, inte ett handlingsbrott och det är i orden som massvåld ofta börjar.
De militära förövarna är sällan de som formulerar den ideologiska grunden – de lyder den.
Första tecknet: avhumanisering
Shatz betonar att Internationella brottmålsdomstolen i vanliga fall hanterar fyra huvudbrott: aggression, folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, men att uppvigling till folkmord också uttryckligen inskrivet i Romstadgan.
– Till skillnad från andra brott, som till exempel medhjälp till svält, där det krävs att huvudbrottet har skett, så kan uppvigling prövas utan att folkmord bevisas. Det ger ICC både rätten och skyldigheten att agera, säger han.
I detta fall riktades uppmaningarna till soldater inom Israels försvarsmakt (IDF) och framfördes av högt uppsatta tjänstemän och offentliga personer, spridda via traditionella och sociala medier.
– Två centrala kännetecken utmärker den typ av uppvigling som ofta föregår folkmord. Det första är avhumanisering av den utsatta gruppen – här palestinier i Gaza – genom att likna dem vid ”kackerlackor”, ”mänskliga djur”, ”Amalek” (Israels fiender) och liknande uttryck som förnekar deras mänsklighet.
Andra: normalisera övergrepp
Det andra kännetecknet, påpekar han, är normaliseringen av övergrepp mot gruppen. Detta sker genom att sudda ut gränsen mellan civila och stridande, mellan ”oskyldiga” och ”inblandade”, för att rättfärdiga massdödande, skador, svält och tvångsförflyttningar – även av barn, kvinnor, lärare, läkare, journalister och andra civila.
– Den israeliska Högsta domstolens oförmåga att upprätthålla rättsstatens principer, som pågått i årtionden, har lagt den juridiska grunden för att idag kunna ställa Israel och dess företrädare inför rätta vid ICJ och ICC.
Bevisen består av offentliga uttalanden som är tillgängliga för alla, vilket innebär att det inte krävs någon fysisk närvaro på plats, insamling av vittnesmål eller forensiska bevis. Detta gör processen både enkel, snabb och kostnadseffektiv.
– Vi visar också att den bevisstandard som används av Internationella domstolen (ICJ), nämligen ”plausibilitet”, är lika med eller till och med högre än Internationella brottmålsdomstolens (ICC) krav på ”skäliga grunder att tro”. I januari 2024 fann ICJ att det är plausibelt att palestinier i Gaza riskerar att utsättas för folkmordshandlingar, inklusive uppmaning till folkmord. Detta konstaterande uppfyller ICC:s tröskel för att inleda en utredning, åtala och utfärda arresteringsorder.
Juridiskt bundna att agera
Eftersom ICJ beordrade den israeliska regeringen att åtala och straffa de som uppmanat till folkmord, kan ICC, enligt principen om kompletterande rättskipning, genomföra en utredning och väcka åtal om den nationella rättsliga myndigheten inte är villig att göra det.
– Vi avvaktade för att se om det israeliska rättsväsendet skulle följa ICJ:s order och utreda uppmaning till folkmord. Men i november 2024 meddelade Israels justitieminister att ingen kriminalutredning skulle inledas. Denna tydliga vägran att följa ICJ:s order speglar Israels ovilja att agera, vilket utlöser ICC:s jurisdiktion.
Det har gått en halvår, kommer det att få resultat?
– Det slutgiltiga beslutet ligger hos ICC:s åklagare, som har fullständig befogenhet att avgöra om dessa åtal ska inkluderas i Palestinautredningen. Vad vi har gjort är att lägga fram de otvetydiga fakta och det solida rättsliga ramverket som gör det juridiskt bindande för åklagaren att agera. Om han gör det eller inte hänger därför på rent politiska överväganden, som ligger utanför juristers kontroll.
Omer Shatz menar att ICC:s åklagare genom att inte åtala bryter mot ICJ:s order.
ICC utreder redan situationen i Palestina och arresteringsorder har utfärdats för Netanyahu och Gallant, för krigsbrott och brott mot mänskligheten.
– Vårt fall utvidgade detta till åtta individer, ytterligare sex personer bör utredas och potentiellt åtalas. Om det behövs, kan ICC utfärda ytterligare arresteringsorder. För Netanyahu och Gallant borde åklagaren justera de befintliga arresteringsordrarna för att inkludera uppmaning till folkmord.
Åklagaren är också skyldig att stoppa pågående brott och förhindra framtida brott, hävdar Shatz.
– Det är faktiskt anledningen till att uppmaning till folkmord ursprungligen lagstiftades som ett eget brott: för att förhindra folkmord måste man åtala uppmaning till folkmord.
Till sist påpekar han att Israels agerande inte är det mest chockerande.
– Det är känt sedan länge. Men det är även USA:s, EU:s och kanske särskilt Tysklands legitimerande och tystnad som möjliggör detta.