Bland de gärningsmän vars identiteter hittills blivit kända för attentaten i Paris var flertalet män under 30 år, från Frankrike eller Belgien. Flera hade kriminell bakgrund och var uppvuxna i fattiga områden. Det hade även attentatsmannen som öppnade eld mot ett debattmöte och en synagoga i Köpenhamn, samt attentatsmannen som dödade fyra personer vid Judiska museet i Bryssel förra året. De två attentatsmännen vid attacken mot satirtidningen Charlie Hebdo hade vuxit upp på ett barnhem som beskrivits som våldsamt. Mannen som samma dag tog gisslan och dödade flera personer i en kosherbutik i Paris, började sin kriminella bana i tonåren och hade tidigare dömts för flera bankrån och narkotikasmuggling.
Kan de här gemensamma erfarenheterna förklara något om processen mot att bli jihadist? Och vilka pusselbitar behöver vi mer för att förstå hur en ung människa förvandlas till en självmordsterrorist?
Mohammad Fazlhashemi, professor i islamsk teologi och filosofi, menar att man måste titta på en rad aspekter för att förstå islamistisk radikalisering och skilja på islamistisk radikalisering i Europa och i Mellanöstern.
– Jag tror att man måste börja i det globala för att sedan landa i de individuella drivkrafterna. Man måste också skilja på olika grupper, unga i väst och unga i muslimska länder. I muslimska länder har vi det politiska förtrycket, krig och elände, människor dödas av auktoritära regimer. Syrien har varit drabbat av inbördeskrig under flera år, där regimen slaktar sin egen befolkning. Allt det skapar en upprördhet och en känsla av att något måste göras.
– Sedan har vi utvecklingen sedan den arabiska våren. Där motståndsrörelser genom protester och demonstrationer kunde avsätta diktatorer och rösta fram islamska partier som skulle genomföra högt uppsatta mål om demokrati. Med undantag för Tunisien så såg vi bakslag efter bakslag. I Libyen utvecklades inbördeskrig och i Egypten kunde militären avsätta en folkvald regering. Detta har gjort att icke-våldsmetodernas aktie har sjunkit som en sten. Man ser inte det som en möjlig väg att gå längre. Och då har grupper som IS seglat upp som det enda alternativet, säger Mohammad Fazlhashemi.
Han betonar vidare att rekryteringen inte bara bygger på dödskult utan det finns också en religiös legitimitet och ett alternativt statsbygge.
– IS utlovar inte bara döden, i rekryteringsvideos så talar man inte bara om paradiset. Man talar om ett statsbyggnadsprojekt, Kalifatet, som ska byggas här och nu. Och när den arabiska våren misslyckades så vänder man sig till det här. IS hämtar sin religiösa legitimitet för detta genom att hänvisa till att man ska återgå till en gyllene era i islams historia, en svunnen tid dit man vill tillbaka. Det är tiden då profeten Mohammed levde och två generationer därefter man hänvisar till, resten av Islams historia beskrivs som en avvikelse. Det är naturligtvis en efterhandskonstruktion.
Läs vidare på nästa sida: Annorlunda mobiliseringsgrunder i Europa
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
Annorlunda mobiliseringsgrunder i Europa
Mohammad Fazlhashemi menar att mobiliseringsgrunderna för unga i Europa ser annorlunda ut.
– Där talar vi om unga som saknar grund, samhörighet, som lever i utanförskap, är stigmatiserade, hånade och utpekade. I de grupperna kan IS stå för gemenskap, inkludering och äventyr. En säker plats i tillvaron istället för en plats i marginalen. Många av dem som begått terrordåd har rekryterats ur kriminella miljöer. Tittar vi på utvecklingen i Frankrike, som har en stor muslimsk befolkning med rötter i Frankrikes koloniala historia, stor segregation och unga utan framtidshopp. De bestialiska och råa metoderna blir ett sätt att hämnas på samhället som stött bort dem, unga idag är väldigt avtrubbade när det gäller våld.
Mohammad Fazlhashemi menar att de teologiska förklaringsmodellerna alltid måste sättas i samband med andra aspekter, som till exempel den arabiska våren, centralmakternas kollaps, arbetslöshet och avsaknad av hopp och utvecklingen i Europa.
Vilka motkrafter är viktiga för att hindra mobilisering?
– Dels behövs repression och militära metoder. De är ett hot på riktigt, IS har skapat ett terrorvälde. Men det får inte stanna där. Det behövs stora sociala insatser, det behöver inrättas demokratiska styrelseformer i muslimska länder och i Europa måste man bota segregation och utanförskap.
Fazlhashemi menar att den religiösa och teologiska debatten också måste drivas.
– Vi får inte lämna den religiösa debatten i IS händer. Unga muslimer och konvertiter, som rekryterats i flera fall, bombarderas med retorik om att det här är rätt att göra och så vidare. Man måste bemöta IS retorik på deras egen planhalva.
Mohammad Fazlhashemi lyfter fram det brev som skrevs hösten 2014 av 126 rättslärda sunnitiska företrädare, som på punkt efter punkt slog hål på IS argument och metoder.
– Det slog ner som en bomb i den sunnitiska världen och blev vida spritt. IS måste möta motstånd från de egna leden, den inriktning de själva säger sig företräda. En moské i Stockholm har satt igång en föreläsningsserie på samma tema, att bemöta IS religiöst. Det motståndet och den aspekten har kommit bort lite i debatten.
Att diskutera psykologiska aspekter till motiven att bli terrorist är känsligt. Det väckte en upprörd debatt när Örebro kommun diskuterade möjligheten att erbjuda psykologhjälp till återvändande IS-krigare. Men oaktat hur man bör behandla återvändande jihadister så finns psykologiska mekanismer som är till hjälp för att förstå varför människor blir terrorister. Det menar Tomas Lindgren, professor i Religionspsykologi på Umeå universitet.
– Religiöst våld ska tolkas som allt annat våld, det är inte kvalitativt annorlunda. Ofta ges enkla förklaringar när det handlar om religiöst våld och religionen är en del men sällan den bästa förklaringen. Utifrån ett psykologiskt perspektiv kan man ställa en rad intressanta frågor.
Läs vidare på nästa sida: Två variabler uppenbara när det gäller vilka som begår terrordåd
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
Två variabler uppenbara när det gäller vilka som begår terrordåd
Tomas Lindgren lyfter fram att det finns två variabler som är uppenbara när det gäller vilka som väljer att begå terrordåd.
– För det första är det unga människor. De är oftast under 35 år. Och mer precist är det unga män. Det är också män som står för den största delen av grovt våld i andra sammanhang. Man måste ställa frågan, varför dras unga män till det här? Visst förekommer det att kvinnor ansluter sig, men de är i minoritet och har ofta andra funktioner än själva våldet.
Tomas Lindgren menar att de unga männen befinner sig i en brytningstid, mellan ung och vuxen, en övergångsfas och ett ingenmansland som är präglat av identitetssökande.
– Sedan spelar makrofaktorer in, som utanförskap och segregation. Om man bara pratar ideologi eller religion gör man det för lätt för sig. Det utmärker inte de här personerna att de skulle vara särskilt religiösa eller ha stor kunskap om sin religion, de har tagit till sig en specifik tolkning av religionen som starkt betonar ett vi och dem-tänkande. De erbjuds spännande utmaningar och en identitet, att bli någon, säger Tomas Lindgren.
Tomas Lindgren menar att de psykologiska mekanismerna bakom religiös terror är desamma som i sekulär terror och att det är samma processer oavsett religion.
– Det bedrivs hatpropaganda som avhumaniserar fienden, ökar polarisering och vi och dem-tänkandet. Det kunde vi även se i Trollhättan. Det skedde i ljuset av en våldsam hatpropaganda mot en grupp.
Tomas Lindgren betraktar rekryteringsprocessen som en socialiseringsprocess, en interaktion mellan individ och grupp. En gruppidentifikation skapas samtidigt som det sker en polarisering mot gruppen utanför. Det väcks en konfliktmedvetenhet om att de olika grupperna står mot varandra.
– Man ges en förklaring till sin verklighet och erbjuder en möjlighet att kliva ur sin situation.
Förklaringsmodellerna för att förstå terrorister brukar vara religiösa, ideologiska, socioekonomiska och psykologiska drivkrafter. Simon Sorgenfrei, lektor i religionsvetenskap på Södertörns högskola, vill lyfta fram ytterligare en pusselbit: De känslomässiga drivkrafterna. En förklaringsmodell som han menar är dåligt belyst.
– Dels är ju emotionsforskning inte så stort och dels är det diffust. Det är lättare att studera ideologi, texter och tal än att spekulera i vad folk går och känner, säger han till ETC.
– Men det man kan se är att man anspelar mycket på känslor i propagandan, att muslimer förnedras av korsfarare från väst, att muslimer är andra klassens medborgare. Man är medveten i de här kretsarna om att det har effekt. Man appellerar till känslor av att ha blivit orättvis behandlad och nedtryckt, det är ett vanligt element i propagandan.
Simon Sorgenfrei menar att känslopropagandan också går igen även i högerextrema diskurser, där man lyfter fram hot mot barn och kvinnor och familjemetaforer för att väcka känslor.
Vilka är det som lockas av den här känslopropagandan?
– Det här är otroligt komplext. Jag blir väldigt skeptisk när någon säger sig ha svaret på varför detta sker. Om man läser exempelvis Magnus Sandelins bok Jihadister så ser man ju att det inte finns något entydigt svar. Det finns inget direkt mönster. Någon är gammal skinheads men har blivit jihadist, någon har varit helt indifferent till religion men radikaliserats, som man säger. I en del fall kan man se att psykologiska aspekter varit avgörande. I andra fall är socioekonomiska aspekter en förklaring. Personer som levt i fattigdom eller är välutbildade men inte fått jobb på grund av sin etniska bakgrund. Men det finns mängder av muslimer som lever under sådana förhållanden. Vad är det som göra att vissa radikaliseras och inte andra?
Simon Sorgenfrei tror att de emotiva elementen kan spela in.
– Det blir ett sätt att projicera eller få utlopp för känslor av misslyckande eller diskriminering, att inte ha tagits i anspråk av samhället. Ideologi är ofta inte det som kommer först. Det finns forskning som visar på att man först agerar på en känsla. Ideologi kan komma till i efterhand för att legitimera och rättfärdiga. Vi kommer ingenstans om vi inte ser komplexiteten. Emotiva element är en pusselbit, men inte den som kan lösa hela pusslet.
Simon Sorgenfrei menar att diskriminering och islamofobi underblåser de känslor av att vara nedtryckt som är en av grogrunderna till terrormobilisering och att det är en del av strategin med terrordåd på europeisk mark.
– Den här gruppen vill ju att muslimer ska vara hatade i väst. Ju mer muslimer hatas och diskrimineras, desto mer ökar chanserna att folk ska ansluta sig till dem. Det är också ett exempel på hur de arbetar för att skapa känslor. Det är det som är så farligt med den här fällan de sätter upp. Att muslimer ska pekas ut och diskrimineras ytterligare.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
