– Dessutom finns en väldigt stark frustration i arabvärlden över att västvärldens stöd till Israel uppfattas som så oförblommerat i det här läget.

Frustrationen riktar sig inte minst mot USA, vilket till stor grundar sig på hur landet genom historien har stöttat Israel, men också på USA:s krig i Irak och Afghanistan och det som uppfattas som kvarvarande amerikansk imperialism och kolonialism, säger hon.

Samtidigt ser inte Helena Lindholm risken för en spridning som överhängande. Det saknas enligt henne intresse hos både Hizbollah och Iran att engagera sig fullskaligt i konflikten.

– Men om man tänker på eskaleringsperspektivet så är det mest sannolika att våldet mot palestinier på Västbanken ökar. Det är redan över hundra palestinier som har dödats på Västbanken, och tusentals personer har fängslats.

Om konflikten stannar inom Israel/Palestina, vad är det värsta tänkbara scenariot?

– Egentligen är vi nästan redan vid det värsta tänkbara, säger Helena Lindholm.

Och så räknar hon upp det som hänt de senaste veckorna: Hamas massaker – den värsta enskilda attacken mot judar sedan förintelsen, bombningar i Gaza, med fler döda barn sedan den 7 oktober än vad som dött årligen i konflikter sedan 2019, brott mot internationell rätt, humanitär katastrof i Gazaremsan och ökade oroligheter på Västbanken.

En långvarig israelisk markinvasion skulle förvärra läget ytterligare. Dessutom, påpekar Helena Lindholm, försvinner inte problematiken bara för att kriget tar slut.

– Man kommer aldrig kunna slå ut Hamas helt och hållet. Och vem ska styra ett sönderbombat Gaza med en traumatiserad befolkning?

Ukraina hänger på en skör tråd

Kristian Gerner är professor emeritus i historia vid Lunds universitet. Han pekar ut presidentvalet i USA 2024 som potentiellt avgörande för Ukrainas öde, eftersom det republikanska partiet på senaste tiden uttryckt en ovilja att fortsätta stötta landet militärt. Med minskat stöd utifrån kan Ukraina tvingas till ett vapenstillestånd och eftergifter till Ryssland, i form av Krim och områden i öst.

Vinner Ryssland, så kommer omvärlden att uppfatta landet som ett större hot, och förmodligen börja rusta upp ännu mer – vilket i sin tur kommer att öka Rysslands militarisering. Det blir, helt enkelt, en kapprustning.

– Jag har hållit på med Europas 1900-talshistoria och konflikterna om gränser och territorier de senaste 50–60 åren, och jag tycker att det är otäckt likt första världskrigets början, säger Kristian Gerner.

För Sveriges del ser han en risk att tilliten i samhället minskar om Ryssland vinner kriget, med mer övervakning, polarisering och spridande av konspirationsteorier.

– Det blir helt enkelt obehagligare i samhället.

Opinionen för Ukraina är stark bland svenskarna, och det kommer den att fortsätta vara även om Ryssland vinner, tror Kristian Gerner. Däremot finns det potential för Ryssland i andra europeiska länder, säger han. Ungern, Slovakien och Bulgarien är länder som – av olika anledningar och trots att alla är medlemmar i Nato – huserar pro-ryska strömningar.

Utanför Europa är Iran och Kina länder som skulle kunna vädra morgonluft efter en rysk seger, säger Kristian Gerner. Bägge begränsas i sin militära expansion av USA:s dominans. Men att Kina går in och stödjer Ryssland militärt eller ekonomiskt ser han inte som troligt.

– Det är knappast i Kinas intresse på lång sikt.

För att bibehålla handeln med Europa?

– Ja precis, och man kan inte direkt säga att Kina beundrar Ryssland. De ser snarare ned på Ryssland, och tycker exempelvis att Frankrike är ett mycket bättre land.

Spänningen väldigt hög i Asien

Det pågår en upprustning i de flesta länder i Asien, men främst är det Kina som ökar sina militära utgifter. Det säger Christopher Widacher Hsiung, säkerhetspolitisk analytiker med inriktning på Kina vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. Idag har Kina, efter USA, världens näst största militärbudget.

Kina moderniserar alla sina moderna styrkor men satsar även på cyber- och rymdförmågor, samt hoppas att ny teknik som exempelvis AI ska kunna tillämpas av militären.

Andra länder som rustar upp är Indien och Japan och enligt många bedömare pågår en regional kapprustning.

– USA ser i sin tur på Kina som landets främsta geopolitiska utmanare långsiktigt, och Kina ser på USA som det största hindret mot landets uppgång som en global stormakt.

Den ökade strategiska rivaliteten mellan USA och Kina utspelar sig dock främst i Asien, säger Christopher Weidacher Hsiung, vilket leder till att USA prioriterar allt mer tid och resurser i regionen.

– För Europas del kan det på sikt innebära minskad amerikansk militär och politisk närvaro i Europa, vilket kan medföra att europeiska länder måste ta större ansvar för att verka för sin egen och Europas säkerhet.

Vilket är det värsta tänkbara scenariot?

– Det värsta vore nog ett krigsutbrott mellan Kina och USA, troligtvis över Taiwan. Spänningarna mellan USA och Kina är just nu väldigt höga och relationen har inte varit så här dålig på flera decennier. Jag tror vare sig Kina eller USA har ett intresse av ett krig eller militär konflikt men det finns en ökad risk för missförstånd eller oavsiktliga incidenter, vilka i värsta fall skulle kunna leda till en eskalering utom kontroll.