De största bolagen har också visat sig vara de största skattesmitarna. Kaffeföretaget Starbucks har 3000 butiker i 40 länder och gjorde en vinst på 1,9 miljarder kronor år 2017. Trots detta betalade deras europeiska del bara 2,8 procent i bolagsskatt år 2017. Facebook drog in 15 miljarder kronor i Storbritannien förra året, men betalade bara 193 miljoner i brittisk skatt, enligt The Guardian. Liknande förhållande gäller för andra giganter, såsom Amazon, Google och Apple.
Detta görs möjligt genom olika varianter av komplicerade upplägg med betalningar mellan dotterbolag, så kallade räntesnurror eller genom att betala oproportionerligt höga royalties för varumärkeslicenser.
Tävlar i att sänka sina skatter
Ett av de svenska företag som använt sig av skatteparadis är Biltema, ett av Sveriges snabbast växande företag. För två veckor sedan avslöjade SVT:s ”Uppdrag Granskning” att de av skatteskäl har startat bolag i EU-landet Nederländerna och Schweiz. Uppgiften för dessa bolag är att vara mellanhand för Biltemas produkter. De utländska bolagen köper nämligen in varorna, såsom bromsbelägg, torkarblad och glödlampor, från tillverkarna. Därefter köper varuhusen i Sverige in produkterna – men till ett mycket högre pris. Vinsten kan därmed stanna i skatteparadisen.
– Värdet som uppstår, det uppstår ju i Sverige med utgångspunkt i det samhället som har byggts upp i Sverige. Om då stora delar av inkomsten som genererats här redovisas i ett annat land, då följer man inte de tankarna som ligger till grund för uppbyggandet av det samhälle som Sverige är, säger Axel Hilling, docent i skatterätt på Ekonomihögskolan vid Lunds Universitet, till Uppdrag Granskning.
Det upplägg som Biltema använder sig av är inte ovanligt. Det är illustrativt för hur företag agerar i dagens globaliserade värld. Även om det innebär att skatteintäkter undanhålls och bryter mot idén bakom skattesystemet så kan den typen av upplägg dessutom vara lagliga. Det beror på att inget hindrar ägarna att etablera bolag där skatterna är som lägst och sedan se till att vinsterna uppstår där. I syfte att locka till sig företagsetableringar, kapitalister och skatteintäkter har stater därför börjat tävla i att sänka sina skatter, i ett så kallat ”race to the bottom”.
Det är någonting som även sker inom unionen, där den fria rörlighet för kapital, varor, tjänster och personer gör det ännu enklare för storföretag att själva styra var vinsterna ska uppkomma. Sedan år 2000 har bolagsskatterna i EU minskat med 32 procent, från ett genomsnitt på 32 procent till ett på 21,9. Ända sedan 1980 har bolagsskatterna minskat med ungefär en procentenhet per år, inom hela OECD. Sverige har deltagit i tävlingen och gått från 58 procent till dagens 21,4. En vanlig förutsägelse i den internationella skattepolitiska diskussionen är därför att bolagsskatten går mot en säker död.
Skatteparadis i hjärtat av EU
Hur stora summor som undanhålls är svårt att veta, även om en del beräkningar har gjorts. En undersökning från EU-parlamentets forskningsavdelning visar att det rör sig om totalt 450-650 miljarder kronor som undanhålls staterna inom EU, vilket motsvarar omkring 20 procent av all bolagsskatt inom unionen. Något som illustrerar storleken på fenomenet är att mer investeringar i Kina kommer från företag etablerade på de små Kanalöarna Jersey och Guernsey än vad som kommer från Japanska företag, och Mauritius är den största utländska investeraren i Indien, enligt beräkningar från FN-konferensen om handel och utveckling, UNCTAD.
EU-kommissionens uttalade linje är att skatteflykten är ett problem som ska bekämpas – detta genom att införa handelssanktioner mot de länder som de listar som skatteparadis. Förra året publicerade EU därför, för första gången någonsin, en rapport över länder som de utifrån kriterier om skattenivåer, transparens och samarbetsvillighet klassificerade som skatteparadis. Med på listan är klassiker såsom Caymanöarna, Jersey och Guernsey. Men inget EU-land blev svartlistat, trots att flera länder skulle ha platsat på listan enligt samma kriterier, enligt både experter och politiker. Den fattigdomsbekämpande organisationen Oxfam har gjort just den jämförelsen. De har utifrån EU:s egna kriterier även tittat på EU:s medlemsländer. Resultatet blev att åtminstone Irland, Luxemburg, Malta och Nederländerna också borde vara mer på listan, liksom Schweiz som inte är med i unionen men har mycket nära relationer till den. För att ett land ska hamna på listan över skatteparadis krävs dock enhällighet. Av det skälet är det enkelt för staterna att hålla sig utanför.
– Det är ingen hemlighet att skatteparadis finns i hjärtat av EU. I dag sitter en exklusiv klubb av rika länder och bestämmer skatteregler som de sedan försöker pressa på andra länder, samtidigt som de själva inte klarar av att nå upp till sina egna krav, säger Aurore Chardonnet, Oxfams Europeiska rådgivare i skattefrågor.
”Detta är en enkel åtgärd”
Vad tycker då politikerna att EU ska göra för att bemästra sina egna skatteparadis? Max Andersson, som blev invald för Miljöpartiet men som numera företräder partiet Vändpunkt, ser detta som en av de avgörande frågorna i valet.
– När jag möter väljare och denna fråga kommer upp så blir folk allt mer förbannade ju mer vi pratar, eftersom det är så mycket pengar som undanhålls som kunde gått till välfärden och till klimatsatsningar, säger han.
Ser du det som att det pågår ett ”race to the bottom” när det gäller bolagsskatter inom EU?
– Ja det gör det och det är ett grymt osolidariskt beteende från de länder som sänker skatterna. Det är en skandal att vi tillåter vissa länder att locka till sig pengar från andra, mot löfte om att bolagen bara ska betala en bråkdel av skatten som de annars skulle betala. Vi vet att storföretag som Facebook, IKEA och klädjätten Zara flyttar runt pengar över gränserna för att smita undan skatt, säger han.
Vad vill du göra för att förändra detta?
– De största multinationella företagen tvingas att rapportera till skattemyndigheterna var de har sin verksamhet och var de betalar sin skatt, så kallad land för-land-rapportering. En viktig sak är att denna rapportering ska bli offentlig, så att det görs tydligt vilka som smiter undan. Om den informationen blir transparent så kan alla ta del av denna och sätta press på företagen. Detta är en enkel åtgärd för att försvåra skatteflykt och det finns färdiga förslag, men beslutet är blockerat i EU:s ministerråd av ingen mindre än Magdalena Andersson och den svenska regeringen.
Är det tillräckligt att göra siffrorna offentliga eller behövs också gemensam skattelagstiftning?
– Jag tycker inte att EU ska få rätt att ta ut egna skatter. Däremot vill jag se en lägstanivå på bolagsskatter inom unionen, för att motverka den tävling mot botten som pågår. Det behövs ingen fördragsändring för det, utan går att göra i dag. Sedan tycker jag att bolaget ska beskattas i det land där verksamheten bedrivs istället för där de råkar välja att plocka ut vinsten, och det finns bra färdiga förslag om detta som EU kan anta redan i dag.
”Mycket kan göras åt problemet”
Socialdemokraternas förstanamn i EU-valet är Heléne Fritzon, nuvarande migrationsminister och tidigare kommunalråd i Kristianstad. Hon håller inte med om att det är ett bra förslag att göra land-för-land-rapporteringen offentlig.
– Vi är emot det, eftersom det som spelar roll är att informationsutbytet sker mellan skattemyndigheter. Det är där man kan få in pengarna. Att kräva att göra det publikt skulle tvärtom göra att färre länder väljer att ansluta sig till det system för automatiskt informationsutbyte som finns idag, säger Heléne Fritzon.
Vilka utmaningar ser du med skatteflykt inom EU och vad kan göras på EU-nivå?
– Stora problem naturligtvis. Skatteflykt gör det svårare att finansiera sådant som välfärd, infrastruktur, försvaret med mera. Därutöver skadas den fria konkurrensen. Fråga vilket seriöst åkeri, byggfirma eller restaurang om hur det är när konkurrenter inte gör rätt för sig och därmed får helt andra förutsättningar. Mycket kan göras åt problemet. Skatteflykten utnyttjar gränser när vi inte jobbar ihop. Här har vi flera EU-direktiv och initiativ som gör skillnad, säger Heléne Fritzon.
Går det att motverka ett ”race to the bottom” när det gäller skatter inom EU?
– Ja. Sedan 1997 finns en uppförandekod, ”code of conduct”, inom EU som stipulerar att medlemsländerna inte ska bidra till skadlig skattekonkurrens. En särskild uppförandekodgrupp arbetar med att bevaka medlemsländernas efterlevnad av uppförandekoden. Men mer behöver göras, säger Heléne Fritzon.
”En land-för-land-rapportering”
Vänsterpartiets förstanamn i EU-valet är den sittande Europaparlamentarikern Malin Björk.
Hon håller med Max Andersson om att land-för-land-rapporteringen ska vara offentlig och hon vill även utvidga den till att omfatta fler företag, än som i dag när reglerna endast gäller multinationella koncerner med en global omsättning som överstiger 7 miljarder kronor. Däremot vill hon inte, till skillnad från Max Andersson, att EU inför en lägstanivå för bolagsskatter. Malin Björk tycker också att den uppförandekod som Heléne Fritzon lyfter fram är allt för otillräcklig.
Vad ser du som de viktigaste åtgärderna mot skatteflykten?
– För det första måste vi få till en riktig svartlistning som vi kan jobba med. I dag kan ett EU-land ha noll procent i bolagsskatt och ändå undvika att listas som skatteparadis. Så ett första ske är att se till att man inte ska kunna blockera en listning och att se över definitionen, säger Malin Björk.
Vad vill du göra därefter, när svartlistan finns på plats?
– Vi ska ha en land-för-land-rapportering av skatter som omfattar fler företag, även de som inte är de allra allra största, och som också är offentlig. Vi måste också underlätta för visselblåsare och skydda dessa, för vi vet vilken betydelse de haft i att avslöja oegentligheter i den senaste tidens läckor. Ytterligare en sak som vi drivit är att man måste få använda sig av att styra offentlig upphandling, så att stater och kommuner kan välja företag som inte har en aggressiv skatteplanering.
Hur ser du på att införa en lägstanivå för bolagsskatter inom EU?
– Vi tycker att varje land ska få bestämma över skattepolitiken. Dessutom har våra utredningar visat att det inte skulle öka de totala skatteintäkterna och att golvet även skulle bli ett tak, så därför är jag negativ till ett sådant förslag. Jag tror att man kommer långt med en riktigt svartlistning med sanktioner, offentlig land för land-rapportering och styrda upphandlingar, säger Malin Björk.
