Hur fortsätter kampen för att få Dawit Isaak frigiven?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Vad har du för tankar om den tysta diplomati som använts hittills?

– Rätt så bra. Jag pratar med UD då och då så jag vet vad de gör. Tyst diplomati är att de inte går ut med allt de gör för då stänger man möjligheten för en lösning och så där. Men visst, de hade kanske kunnat göra mer.

Vad tycker du att man borde göra?

– De borde kräva att få bevis på att han lever och att någon får träffa honom. Antingen från UD eller familjen eller kyrkan eller Amnesty eller... Att någon överhuvudtaget får träffa honom.

Vad är man rädd för ska hända om man ställer sådana krav?

– Jag vet inte om man är rädd för något, utan det är väl det att man vet hur motparten reagerar. Men jag tycker att man ska tjata om det hela. Vi måste få ett bevis på att han lever och i vilken kondition han är.

Hur bör kampen för att frige honom fortsätta?

– Vi fortsätter precis som vi har gjort förut, med våra olika kampanjer. Den 23:e ska cellen (en ungefärlig kopia av den cell som Dawit Isaak sitter i, där deltagare frivilligt blir inlåsta i 15 minuter, reds. anm.) stå på Centralstationen i Stockholm och vi kommer hålla tal varenda dag den veckan. Och vi fortsätter med våra -uppvaktningar mot Eritreas ambassad och så vidare, och med press och allt sådant där.

Leif Öbrink är hoppfull om att Dawit Isaak ska friges.

– Vi hörde ju i våras när Eritreas utrikesminister uttalade sig till en fransk journalist att den dagen han ställs inför rätta så kommer han att släppas fri. Då kan de väl släppa honom fri nu, tycker vi.

Är det det sista ni hört om honom?

– Det är väl det sista vi har hört om honom, ja, just det.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.