FN:s humanitära chef Martin Griffiths sade till reportrar i Mogadishu tidigare i september att han blivit chockad över den smärta och det lidande han såg när han hade åkt runt i landet:

– Svälten står och knackar på dörren och nu har vi fått den sista varningen.

Mer än 7,1 miljoner människor, ungefär hälften av landets befolkning, är redan idag beroende av hjälpleveranser av mat. FN räknar med att ett av fem barn kommer att drabbas av dödlig undernäring i slutet av oktober om inget ändras radikalt.

Fyra säsonger i rad utan regn har lett till den värsta torkan på åtminstone de senaste 40 åren – redan befinner sig över en miljon somalier på flykt i sitt land, desperat sökande efter något att äta och dricka. En grundläggande orsak till krisen är det dysfunktionella politiska systemet och den utbredda fattigdomen, men ett stort ansvar ligger också utanför landets gränser. Klimatföränd­ringarna har påverkat omfattningen av den torka som nu kommer allt oftare.

Vad gäller klimatkrisen så kan inte Somalia lastas för den; landet släpper ut bara en aning mer koldioxid en Andorra – utsläppen kommer framför allt från den rikare delen av världen som inte tar ansvar för följderna i länder som Somalia.

Till detta kan läggas att Rysslands invasion av Ukraina har orsakat en global livsmedelskris. För Somalia är den dödlig, landet importerar 80 procent av sin föda och de lokala priserna i landet har mångdubblats. Dessutom har ökade oljepriser drivet på en kraftig inflation.

FN slår fast att man behöver 16,5 miljarder kronor omedel­bart för att undvika en katastrof i landet, men att man bara nått upp till knappt hälften av den summan. Allt fler länder, däribland Storbritannien och Sverige, flaggar för att man kommer att minska sina biståndsbudgetar för att istället avlasta sina egna medborgares ökade kostnader för el, gas och olja – något som direkt skulle öka antalet människor som kommer att svälta ihjäl i Somalia.

Amnesty och Oxfam och andra hjälporganisationer pekar på att i länder som Storbritannien byggs en motsättning upp mellan att ge stöd till Afrikas fattiga länder och till Ukraina. De slår också fast att I de flesta rika länder fanns det nära nog hur mycket pengar som helst för ett minska följderna av covidpandemin.