– Det är den del av landet som har de mest aktiva frontlinjerna och det har ju sina konsekvenser. Många tar sig enorma distanser för att undvika minor. Vi hade bland annat en liten pojke som trillat och som kom in när han nästan blött till döds för att det tagit så lång tid att nå sjukhuset.

Med kriget har primärvården slagits ut helt. Undernäringen i befolkningen har eskalerat och mödradödligheten stiger. Men när Katrin Kisswani frågade en kvinna som hon mötte vad hon främst önskade var svaret varken tak över huvudet, rent vatten eller mat för dagen.

– Det hon sa var säkerhet. Hon hade fått fly hals över huvud för att rädda sina barn. Det är så grundläggande.

Känns hopplöst

Läkare utan gränser arbetar på båda sidor av konflikten, med houthi-rebeller och den alternativa regeringen och kan därför röra sig lättare i landet. Men det har hänt att sjukhus legat för nära militära anläggningar och att de träffats på grund av det. En av Katrin Kisswanis arbetsuppgifter har varit att åka runt i landet för att uppdatera sig om var det är säkert att starta upp nya projekt.

– Vi måste vara nära patienter men med god distans till stridande parter, det är viktigt att det följs upp och fungerar i en aktiv konflikt.

Gällande coronaläget i Jemen har man sett en del fall, men testningen är näst intill obefintlig. Fokus är på överlevnad för dagen, att dricka vatten snarare än att tvätta händerna.

– Jag är övertygad att mörkertalet är stort, säger Katrin.

Hon beskriver arbetet i Jemen som en stadig ström av komplikationer på grund av konflikten.

– Det fortsätter hela tiden.

När jag är i fält försöker jag hålla fokus men ibland kommer känslan; finns något hopp överhuvudtaget? Sedan ger det också jättemycket att få ge. Människor är fantastiska, många är tacksamma och i allt det här också måna om mig, att jag ska må bra.

Svårare för kvinnor

Sedan 2015 har tusentals civila dödats i Jemen och fyra miljoner människor har flytt sina hem. Den senaste veckans upptrappning av konflikten vid Marib, strax utanför huvudstaden Saana, kan leda till att ytterligare två miljoner människor tvingas fly, enligt The Guardian.

Jean-Nicolas Beuze har arbetat i Jemen i drygt ett år som operativ chef för UNHCR. Han menar att de som drabbats allra hårdast av konflikten är just internflyktingarna.

– De befinner sig i fyra gånger större risk för svält jämfört med resten av populationen. Det är inte särskilt överraskande i och med att de redan förlorat hem, familjemedlemmar och sällan har ett nätverk i samhället; då krävs det mer för att hitta resurser. Det finns också en särskild oro för kvinnor som på grund av kulturella normer har färre möjligheter att vistas i offentliga rum, vilket gör det extremt svårt att skaffa mat till sig själva, sina barn och äldre.

”Vi är extremt bekymrade”

Idag finns fler än 50 konfliktlinjer i Jemen, 14 av dem har uppstått bara under det senaste året.

– Det är en riktigt snabbutvecklande konflikt som påverkar stora volymer av människor. Det var minst 170 000 människor som förlorade sina hem förra året, säger Jean-Nicolas Beuze.

Tidigare i mars hölls en givarkonferens för Jemen. Trots det enorma behovet av stöd från omvärlden fick FN in mindre än hälften av summan som man bett om. I dagsläget har FN i Jemen bara fått in 6 procent av budgeten för i år.

– Vi är extremt bekymrade. Detta innebär att vi inte kommer kunna hjälpa de vi identifierat som behöver akut skydd, kontanter och medicinsk hjälp. Om vi inte får in mer under de kommande månaderna kommer det bli oerhört svårt

Behöver stöd för att hjälpa

Jean-Nicolas Beuze är medveten om att den komplicerade säkerhetssituationen skapar hinder för att exempelvis transporter till vissa områden ska godkännas. Det är det största argumentet från de som kräver minskade bistånd – att hjälpen inte alltid kommer fram.

– Men det här är ingenting nytt och genom förhandlingar lyckas vi de flesta gånger att nå befolkningen. Men får vi inte in pengar kan vi helt enkelt inte hjälpa.

Det är väldigt svårt att vara optimistisk. Genom att fortsätta efterfråga internationellt stöd och uppmärksamma situationen i medier hoppas vi kunna väcka givare, men återställandet av mänskliga rättigheter i Jemen kan inte vänta mycket längre.