Själv har jag ägnat den här veckan åt Norge. Med den nya regeringen finns det en politisk majoritet för att riva upp sexköpslagen – som fungerar som i Sverige: sälja är lagligt, köpa olagligt – senare i år. En legalisering av sexköp skulle göra prostituerade tryggare, menar liberala Venstre, som är drivande. Samtidigt varnar norska feminister för allvarliga konsekvenser om könshandeln släpps lös.

Den här frågan är inte norsk, heller inte svensk. Den är gränsöverskridande. Liksom verksamheten som sådan, för ingen har hittills lyckats belägga att ”frivillig” prostitution skulle vara separerad från människohandel, trafficking.

Nu höjs tonläget, kan jag konstatera.

Ta det förslag som kommit från Amnestys internationella avdelning. Blir det mer jämställdhet med avkriminaliserad prostitution? frågar sig organisationen, och den svenska avdelningen har hittills inte lyckats ta avstånd från sortens resonemang.

Eller läs det inlägg som Kenneth Roth gjorde i veckan på Twitter.

If the goal is minimizing harms associated with prostitution rather than placating ideologies, legalize sex work: http://t.co/j7NtgJnaCU

Han är högste chef på Human Rights Watch, en organisation vars arbete jag har stor respekt för. Nu skriver han:

”Om målet är att minimera destruktiva följer som hör samman med prostitution snarare än att föra fram ideologiska plakat, legalisera sexarbete.”

Roth gör sitt uttalande efter att ha läst en artikel i Foreign Policy. Den börjar med en slutsats: ”Nolltolerans orsakar dålig politik vad gäller världens äldsta yrke”. Artikeln är sedan taggad ”kvinnor” och ”arbete”.  

Det här betyder att världens mest profilerade människorättsgrupper på kort tid fört fram att prostitution bör ses som ”sexarbete” och att legalisering – Amnesty nämner både köp och sälj, medan Kenneth Roth nöjer sig med sälj – kan vara att föredra.