Den syriska regimen har med rysk hjälp bestämt sig att en gång för alla rensa upp i förorterna till huvudstaden Damaskus, flera av dem har under hela kriget kontrollerats av rebellgrupper som försökt avsätta Bashar al-Assad. Och det handlar verkligen om förorter, Ghouta ligger till exempel bara runt en och en halv mil utanför Damaskus centrum.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Anfallen på förorterna har utförts med en grymhet som till och med i det syriska inbördeskriget står ut. Utan några begränsningar har regimens artilleri och flygvapen pumpat granater och bomber över bostadsområden, sjukhus, skolor och alla tänkbara civila mål. Det ryska flygvapnet har hjälpt till med eldunderstöd.
FN-organ och alla hjälporganisationer står handfallna, ingen hade trott att regimen skulle gå till den här typen av ytterligheter. FNs barnfond Unicef konstaterar: ”Vi har inte längre ord att beskriva barnens lidande och vårt eget ursinne”.
En talesman för Vladimir Putin slår fast att det är viktigt att slå ut de jihadister som enligt honom finns där.
Kosta vad det kosta vill
Det handlar om att Bashar al-Assad och Ryssland vill avsluta kriget. För att göra det är de villiga till vilken våldsanvändning som helst: motståndet ska krossas – kosta vad det kosta vill.
Efter en kort period av samförstånd går nu den syriska regimen i konfrontation med den turkiska krigsmakten. Syriska styrkor är på väg mot Afrin där kurdiska soldater pressas av Turkiet.
Afrin gränsar till Turkiet, president Recep Tayyip Erdoğan och Turkiet har där lanserat en stor offensiv, utan ironi kallar de den Olivebranch – Olivkvisten, för att förhindra att kurdiska förband ska få kontroll över gränszonen.
De kurdiska styrkorna har haft den avgörande betydelsen för att befria området från Islamiska Statens kontroll och trots att de stöds av USA inledde Turkiet sin hårt kritiserade offensiv.
Men eftersom Turkiet och Assadregimen är gamla fiender kunde inte regimen stillatigande se hur Turkiet ockuperade stora områden av Syrien. Detta gör att Ryssland återigen kan komma på kollisionskurs med Turkiet efter att fram till nu tillåtit dem utföra attacker på kurdiska styrkor.
Assads andra allierade Iran belönas
Ryssland har starka skäl till att hålla sig till Bashar al-Assad. Nyligen tecknade landet ett energisamarbetsavtal med Assadregimen, ett avtal som ger Ryssland exklusiva rättigheter att producera gas och olja i Syrien.
Syrien har stora tillgångar av olja, 2002 var toppnoteringen för syrisk oljeproduktion över 100 miljoner liter olja per dag. Under de senaste åren före kriget låg dagsproduktionen runt 60 miljoner liter om dagen. Oljan har hittills i hög grad exporterats medan gasen används fram för allt till elproduktion för den syriska marknaden.
För Ryssland innebär detta en mycket viktig konsolidering av de ryska intressena i Mellanöstern, man kommer också att behålla de baser man har i dag. Ett samarbete med Turkiet erbjuder inte dessa fördelar.
Även Bashar al-Assads andra allierade Iran belönas. Landet har redan fått det eftertraktade uppdraget att bygga upp Syriens telekommunikationssektor. Nu får iranska företag också ansvaret att återställa Syriens raffinaderikapacitet och återuppbygga landets skadade elnät.
Men Irans inblandning i kriget och dess stöd har orsakat andra, om än inte nya, konflikter. I ett svep blev Irans två motpoler Israel och Saudiarabien mycket upprörda. Ingen av dem vill att Iran ska få något inflytande i Syrien. Israel har med flyg attackerat iranska trupper i landet, man använde nedskjutningen av en iransk drönare över israeliskt territorium som en förevändning.
Blir härskare över ett förött land
USA och Saudiarabien ses som de stora externa förlorarna i det blodiga inbördeskriget. Den tidigare stora och viktiga Fria Syriska Armén, FSA, som stötts av USA, Storbritannien, Saudiarabien och gulfstaterna har förlorat mycket av sin tidigare ställning. Dessutom bekostar Turkiet en egen del av FSA som satts in framför allt i kampen mot kurdiska förband.
Utvecklingen av kriget och Rysslands inträde har stärkt Assad-regimens ställning kraftigt. I dag är det ingen som på allvar tror på att Bashar al-Assad kan störtas utan allt fler bedömare tror att hans sida kommer att gå segrande ur kriget.
Det kommer att ske till priset av tusentals människoliv, terrorbombningar och hänsynslösa militära aktioner. Gasattacker kan också mycket väl också sättas in av regimen.
Vinner Bashar al-Assad kriget blir han härskare över ett förött land, en nation om förlorat tiotusentals i döda och med nära sex miljoner flyktingar.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
