Kärnkraftverket är Europas största och har varit under rysk ockupation sedan början av mars 2022. Området intogs kort efter krigsutbrottet. Sedan dess har Zaporizjzja drabbats av en rad attacker och strömavbrott.

Nyligen anklagade Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj Ryssland för att planera ett attentat mot kärnkraftverket. Den ukrainska underrättelsetjänsten uppgav att Ryssland har minerat kärnkraftverkets tak och att en attack skulle kunna vara ”nära förestående”.

Rysslands svar kom omedelbart. Det är i själva verket Ukraina som planerar en attack, hävdade en talesperson för det ryska kärnkraftsnätet.

– I skydd av mörkret kommer ukrainska soldater att försöka attackera stationen i Zaporizjzja med långdistansvapen och kami­kaze-drönare, sa han till rysk statsmedia.

Begränsat tillträde för IAEA 

Det internationella atomenergi­organet IAEA har begärt tillgång till kraftverket för att undersöka anklagelserna. I förra veckan undersökte organisationens experter flera delar av Zaporizjzja utan att hitta något som tyder på att sprängmedel placerats ut. Dock har man ännu inte fått tillgång till anläggningens tak.

IAEA har sedan krigsutbrottet krävt att de ryska styrkorna ska lämna kraftverket och att hela området ska bli en demilitariserad zon. Det är ren tur att ingen olycka har inträffat hittills, menade IAEA-chefen Rafael Grossi i FN:s säkerhetsråd i maj.

Kraftverkets sex reaktorer har varit avställda sedan i höstas och producerar med andra ord ingen elektricitet. Men kraftverket är fortsättningsvis ändå i behov av nedkylning. Och kommer så vara i flera år framöver.

Därför ökade oron för en olycka ytterligare när Nova Kakhovka-dammen sprängdes i juni. Sabotaget har påverkat Dniproflodens vattenflöden och därmed möjligheterna att kyla reaktorerna. Allt tyder på att Ryssland låg bakom sprängningen. 

– Eftersom reaktorerna är avställda så skulle ett olycksförlopp vara långsammare och spridningen av radioaktivitet mycket mindre än om de hade varit i full drift. Eftersom det fortfarande finns en resteffekt så behövs fortfarande kylning. Tappar man den under lång tid kan man fortfarande få en härdsmälta. Då handlar det framförallt om spridning på kortare distanser. Påverkan på längre avstånd blir mindre betydande, säger Mattias Karlsson, utredare på Strålsäkerhetsmyndigheten.

Byggd för att klara flygkrasch

Vid en eventuell kärnkrafts­olycka väntas spridningen av radioaktivt material till stor del begränsas till närområdet. I Sverige finns därför ingen större anledning till oro, bedömer Strålsäkerhetsmyndigheten. 

Lokalt kan konskvenserna av en härdsmälta dock bli för­ödande.

– Det är närområdet som är mest utsatt. I Ukraina kan det bli en större katastrof. Det skulle bli märkbart under lång tid framöver och innebära ett omfattande saneringsarbete. Ur just den aspekten skulle man, i närområdet och vid ett värsta scenario, kunna jämföra det med saneringsarbetet som har behövts efter Tjernobyl, säger Mattias Karlsson.

Zaporizjzja togs först i bruk i mitten av 80-talet, byggt för att kunna stå emot en flygplanskrasch, och bör betraktas som ett modernt kärnkraftverk, säger Mattias Karlsson. Reaktorer av samma typ har byggts fram till 2018 och kärnkraftverket har gedigna säkerhetssystem. 

– Det klarar av extern påverkan, men inte hur stor som helst. Det finns helt säkert vapensystem som kan klara av att slå ut ett kärnkraftverk om man så vill. Men det är inte så himla lätt. Det finns väldigt mycket automatik, system och passiva barriärer. I grunden handlar det om moderna reaktorer med redundanta säkerhetssystem, som bland annat har inneslutningar. Just det är en viktig skillnad från till exempel Tjernobyl, säger Mattias Karlsson.

En annan, i sammanhanget, viktig skillnad: I Tjernobyl användes grafit som material för att hålla igång kedjereaktionen i reaktorerna. Den grafitbrand som uppstod i samband med olyckan möjliggjorde en enorm värmeutveckling och i sin tur en stor spridning av radioaktiva ämnen.

Jämför med Fukushima

Kärnkraftverket i Zaporizjzja använder sig istället av vatten för att hålla igång kedjereaktionen. Brandpotentialen och därmed även spridningsrisken är därför avsevärt mindre.

– Om man lite enkelt vill ha ett ”worst case scenario” framför sig så är en jämförelse med Fukushima det mest realistiska. Där uppstod ingen omfattande brand och därför blev spridningen av radioaktivt material begränsad till några mil, säger han.

Med anledning av den låga spridningsrisken finns det i Sverige därför ingen större anledning till oro.

– Det är en väldigt liten risk att det ska bli någon påtaglig påverkan för oss. Det är klart att det inte kan uteslutas, men den är tämligen begränsad. Att radioaktivt material i en omfattning som medför behov av åtgärder ska komma hit över huvud taget ser vi som väldigt osannolikt.

Om det ändå skulle ske bedömer Strålsäkerhetsmyndigheten att det i första hand riskerar att påverka den svenska livsmedelsindustrin. Antingen direkt eller indirekt. Det går till exempel inte att utesluta ett radioaktivt regn som sätter sig på svenska bladgrönsaker.

I Ukraina skulle en olycka med stor sannolikhet slå ut stora delar av jordbruket och därmed påverka den globala livsmedelsförsörjningen. 

– Ett radioaktivt utsläpp skulle ju påverka den ukrainska livsmedelsproduktionen. Det skulle påverka exporten och i förlängningen märkas av i Sverige i form av högre livs­medelspriser på grund av brist på världsmarknaden, säger Mattias Karlsson.