Halima Issa var säker på att hon skulle dö. Där hon satt på lastbilsflaket inklämd mellan hundratals andra flyktingar på väg ut ur Centralafrikanska Republikens huvudstad Bangui kunde hon höra hur den skränande mobben närmade sig.
”Det är de, det är muslimerna”, ropade den.
”Vi ska döda er allihop”, hojtade en ung man och svingade en machete över huvudet.
Halima drog sonen Mahamat närmare intill sig.
Fram till i fjol bodde hundratusentals muslimer i Centralafrikanska Republiken, CAR. Sedan december 2013 har många av dem lämnat landet. De flyr undan milisen anti-balaka och sina kristna grannar. Utanför huvudstaden har hela byar tömts på muslimer, som tidigare utgjorde 15 procent av befolkningen och levde sida vid sida med sina kristna grannar. Många har fått sina hem plundrade eller nedbrända. De har sett släktingar och vänner hackas i småbitar. Halima Issas familj har varit på flykt sedan mars förra året när beväpnade anti-balaka attackerade hennes hemby.
– Efteråt var det som att byn aldrig hade existerat. Jag är född och uppväxt här, men eftersom vi är muslimer vill de inte längre ha oss kvar, säger hon.
Stoppades nära gränsen
CAR kastades in ett tillstånd av våld och kaos i mars 2013 när en rebellgrupp vid namn Seleka attackerade Bangui och avsatte presidenten. Nio månader senare anföll anti-balaka huvudstaden och drev bort Seleka. När rebellerna flydde norrut blev muslimerna givna måltavlor för kristna och animister som drabbats hårt av rebellernas styre. Många flydde över gränsen till grannländerna. Andra tog sig till Bangui i hopp om att komma med något av de evakueringsflyg som lämnade landet. Halima Issas familj tog sig också till huvudstaden, men inte heller där var familjen trygg. I början av maj lämnade de huvudstaden i en lastbilskonvoj eskorterad av Afrikanska Unionens styrkor. Halvvägs mot gränsen till Kamerun stannade lastbilen. Tillsammans med andra flyktingar fick familjen Issa kliva av i Yaloké, en by 20 mil nordväst om Bangui.
– Regeringen vägrar låta oss fortsätta. Tusentals muslimer har redan lämnat landet, säger El-Hadj Ousmane Laïdo, muslimernas talesperson i Yaloké.
Hjälpen når inte fram
Vägen mellan Bangui och gränsen är en av landets mest vältrafikerade. Nästan varje dag passerar lastbilar med varor från Kamerun på väg till huvudstaden. Men varken transporterna eller hjälporganisationernas matpaket når muslimerna. En läkare som besökte lägret konstaterade att flera av barnen var kraftigt undernärda. Sjukdomar som malaria och tuberkulos drabbar äldre och de allra minsta. Sedan muslimerna kom hit för snart ett år sedan har minst 40 personer dött, säger Ousmane Laïdo. Totalt är flyktingarna mellan 400 och 500 tror Ousmane Laïdo. När de först kom hit var de över 1 000. Flera tillhör folkgruppen Peul, ett nomadfolk som rör sig över Centralafrika med sin boskap.
– När vi flydde tvingades vi lämna våra kor. Barnen som är vana att äta kött och dricka mjölk får inte den näring de behöver. Det är därför de är så smala, säger Ousmane Laïdo.
På andra sidan gränsen, i Kamerun, får CAR-flyktingarna både mat och sjukvård. I Yaloké stoppas de som försöker få skjuts med någon av lastbilskonvojerna av FN-soldaterna.
– Soldaterna hotar att skjuta dem som försöker fly, säger Lewis Mudge från människorättsorganisationen Human Rights Watch.
”Brickor i ett politiskt spel”
Han beskriver situationen som katastrofal.
– Enligt internationell rätt kan ingen hindra dig från att lämna ditt hemland och söka skydd i ett annat. Men det är precis det regeringen och FN gör. Muslimerna i Yaloké är brickor i ett politiskt spel och ett försöka att förhindra att muslimerna helt lämnar sydvästra CAR.
I gruvbyn Boda 20 mil väster om huvudstaden Bangui lever 9 000–10 000 muslimer i enklav som skyddas av fredsbevarande styrkor. Det är den största muslimska bosättningen i landet. Fram till för bara någon månad sedan kunde muslimerna i Boda inte gå till marknaden eftersom den låg på andra sidan byn, i de kristna kvarteren. Här finns också den enda läkaren och den muslimska begravningsplatsen. Muslimer som dör begravs i en magasinsbyggnad på andra sidan en smal träbro som skiljer de båda samhällena åt.
I december möttes representanter för de båda grupperna för att försöka förbättra situationen för befolkningen i Boda.
– Båda grupper led av konflikten som då och då blossade upp i dödligt våld, säger Mahamat Awal, Bodas borgmästare, och en av dem som är fast i den muslimska enklaven.
Många förövare går fria
De enades om en gemensam marknad för kristna och muslimer. Lugnet upprätthålls av en FN-styrka. I och kring Boda finns fortfarande välbeväpnade anti-balaka. Också muslimerna bär vapen, även om de döljer dem väl.
Konflikten i CAR handlar inte bara om religion. Återkommande rebelluppror, korruption och svaga regeringar drabbar i första hand den fattiga befolkningen utanför huvudstaden. Landet är rikt på naturtillgångar, i de djupa skogarna finns både guld och diamanter, men av rikedomarna ur marken ser befolkningen nästan ingenting. Trots nära 12 000 FN-soldater och polis eskalerar våldet. I landets östra delar attackerar anti-balaka även icke-muslimska byar. Sjukhus och skolor fungerar med stöd av hjälporganisationer. Domstolar finns bara i huvudstaden och en annan stad utanför Bangui. Förövare som begår övergrepp med koppling till konflikten riskerar att gå ostraffade. Muslimerna som har flytt och befinner sig i grannländerna är livrädda för att återvända. Några riktiga försök att mäkla fred mellan kristna och muslimer har inte gjorts, konstaterar Lewis Mudge.
– Det är upp till landets ledare att ta första steget för att återförena de båda grupperna. Förövare måste ställas inför rätta för att förhindra att våldet eskalerar.
Sedan någon vecka sitter rebelledaren Michel Djotodia och landets tidigare president François Bozizé, som Djotodia var med och störtade, i förhandlingar i Kenyas huvudstad Nairobi. Båda är misstänkta för allvarliga människorättsbrott. I Nairobi försöker de förhandla sig till en överenskommelse för att slippa åtal, menar Lewis Mudge. Förhandlingarna leds av bland annat Kenyas president Uhuru Kenyatta, som själv stått anklagad för människorättsbrott vid Internationella brottsmålsdomstolen i Haag. CAR har en lång väg att gå, konstaterar Lewis Mudge.
– Det handlar om en hel generation som har upplevt våld och konflikt.
