I slutet av 00-talet kom Världsbanksekonomen Paul Romer med ett förslag som snabbt blev populärt i ultraliberala eller ”anarki-kapitalistiska” kretsar: ”charterstäder”. Tanken var att ta de frihandelszoner som spritt sig i det globala Syd ett steg längre. Investerare skulle få rätten att i stora stycken skriva sina egna lagar. Dessa städer skulle nå sådant välstånd att människor skulle slåss om att få bosätta sig där.
Bara ett land var radikalt nog att testa iden: Honduras, som då var en semi-diktatur efter en militärkupp mot vänsterpresidenten Manuel Zelaya. Under 2010-talet köpte investerare från huvudsakligen USA in sig och skapade ett dussintal charterstäder, eller ”zoner för arbete och utveckling”, som de formellt kallades. Ägarna till städerna kunde skriva sin egen miljölagstiftning, byggkoder, arbetslagar och andra regler och sätta sina egna nivåer på skatter.
Presidenten som godkände allt detta, Juan Orlando Hernandez, dömdes i somras till 45 års fängelse i USA för vapen- och narkotikasmuggling. Han ersattes som president 2022 av Manuel Zelayas hustru, Xiomara Castro. Ett av hennes vallöften var att riva upp charterstäderna, men hon har stött på ett allvarligt hinder. Internationella investeringsavtal, slutna efter militärkuppen, gör det möjligt för utländska investerare att stämma stater för ”indirekt expropriering" när politiska beslut går emot deras intressen. 15 stämningar har lämnats in mot Honduras, och enbart i de fyra som delvis offentliggjorts kräver investerarna sammanlagt motsvarande 130 miljarder svenska kronor, mer än dubbelt så mycket som hela Honduras statsbudget.
– Om vi tvingas betala alla krav kommer det ruinera Honduras, och stå som exempel för världen på hur internationella företag kan förstöra ett land, säger vice utrikesminister Gerardo Torres till Vice News.
Avsikten med investeringsavtal (ISDS, i den engelska förkortningen) är densamma som för charterstäder: att attrahera utländska investeringar. Men till skillnad från att undanta mindre områden från landets lagar, underkastar det hela landet ett parallellt internationellt rättssystem – ett enormt demokratiskt problem som ETC rapporterat om tidigare. Stämningar enligt ISDS-systemet avgörs i privata tribunaler med internationella affärsjurister som domare. Besluten kan inte överklagas. Om landet skulle förlora – och vägra betala – kan investerarna skjuta landets ekonomi i sank genom att bland annat kräva deras tillgångar utomlands i beslag.
– ISDS är ett bedrägeri som skjutits in i frihandelsavtal för att låta internationella företag gå förbi nationell lagstiftning och omkullkasta legitima politiska beslut, kommenterar USA-senatorn Elisabeth Warren för Inside Climate News.
Främst bland de charterstäder som stämmer Honduras finns Prospera, skapat av ultraliberala Silicon Valley-investerare med tech-miljardären och Paypalgrundaren Peter Thiel i spetsen. Charterstaden Prospera kan bland annat stoltsera med handlare i kryptovalutor och en klinik med experimentell genterapi – som inte är godkänd i resten av landet – för att "förlänga människolivet".
I de allra flesta fall löser stater konflikter kring investeringsavtal genom att gå med på en förlikning bakom stängda dörrar, långt bort från någon demokratisk insyn. Men Honduras regering tänker bestrida skadeståndskrav snarare än att förhandla med investerarna, säger vice utrikesminister Gerardo Torres till Vice.
– I sista hand får vi vända oss till världsopinionen.
