Hon infiltrerar incelgrupper: ”En väldigt våldstolerant atmosfär”

Trots det är det så Ebner tillbringar sina dagar (och, misstänker jag, alltför många sena kvällar): snokandes i de otrevligare hörnen av internet, där hon låtsas vara Alex Williamson, en ”olyckligt singel”, arbetslös, vit amerikansk man i sena 20-årsåldern som är ”trött på feminismen”.

Williamson är hennes incelavatar (incel är en förkortning av ”involuntary celibate”, på svenska ”ofrivilligt celibat”) och hans onlinevärld är ”en riktigt toxisk plats”, säger Ebner. En plats där någon delar med sig av en våldtäktsfantasi i genomsnitt var 29:e minut.

– Incels pratar mycket om att de vill använda våld, mer än många andra grupper jag infiltrerar. Det är en väldigt våldstolerant atmosfär.

Från Tate till skolgården

Under merparten av ett decennium har Ebner studerat extremism och bevittnat dess skrämmande, mångfacetterade och snabba spridning från internets utkanter till frontlinjen i politisk och social diskurs. Denna förflyttning är ämnet för hennes nya bok, ”Going mainstream”, och man behöver inte leta länge för att hitta bevis som bekräftar hennes tes.

Vi har den brittiske parlamentsledamoten Andrew Bridgen, som på X/Twitter beskrivit kampanjen för covidvaccin som ”det största brottet mot mänskligheten sedan Förintelsen”. I den sydengelska staden Totnes, som tidigare var känd för sina liberala hippieprogressiva invånare, har en entusiastisk antivaccinrörelse omfamnat en uppsjö av konspirationsteorier.

Lärare vittnar om hur försvar av våldtäkter och ord som ”feminazi” har spridit sig från ”manosfären” – nätverket av manscommunities på nätet – till skolgårdarna, delvis tack vare Andrew Tates inflytande (Tate inväntar för närvarande rättegång i Rumänien för människohandel och våldtäkt).

– Min forskning säger mig att det kommande årtiondet kommer att föra med sig ett betydande hot: mainstreamingen av extrema idéer, säger Ebner.

”Ideologisk kompott”

Hon utför denna forskning genom att ge sig in i en värld som befolkas av ”de galna och de inte så galna”, från vit makt-folk och Qanon-anhängare till klimatförnekare, fanatiska antivaxxare och Putinvänliga konspirationsteoretiker. I den här världen pratas det om såväl ”det stora folkutbytet” som uråldriga antisemitiska myter och den ständigt närvarande uppfattningen att de, vilka de nu är, stjäl vår frihet.

Ebner råkar på de hängivna, de farliga och de galna (däribland några som tror att den brittiska kungafamiljen är skickligt förklädda reptiler som dricker bebisblod för att hålla sig unga).

De flesta som tror på en konspirationsteori är alltför villiga att ta till sig ytterligare en, två eller tre, och besitter ofta ett hopkok av vanföreställningar.

– Det är en blandad ideologisk kompott, säger Ebner.

– Man väljer ut vissa inslag, för man kan kurera sitt eget innehåll på plattformar som Telegram. En person kan vara med i en kvinnohatande grupp, men även en radikal Putinvänlig grupp eller en vaccinkritisk grupp. Vi har sett sådant som satanism blandat med kvinnohat, eller en blandning av vit nationalism och nyfascistiska idéer.

I ett stängt forum undrar en medlem oroligt huruvida han kan vaccinera sig mot covid och fortfarande vara vit nationalist.

– Psykologer talar om en konspirationsmentalitet, men det handlar också om att människor blir mer mottagliga i kristider. När stressnivåerna ökar, när den personliga situationen blir besvärligare, är människor mycket mer benägna att tro på konspirationsteorier.

Skyller allt på kvinnor

Ebners djupdykning i de här subkulturerna är fysisk såväl som digital. Hon har lurat sig in på hemliga möten i London med den högerextrema gruppen Generation identity, närvarat vid nynazistiska sammankomster i Tyskland och minglat på antivaccinmöten.

Just nu är det incelmännens nästan helt nätbaserade värld som främst håller henne vaken om nätterna. Paradoxalt nog startades incelrörelsen av en kvinna på 90-talet, med det ”väldigt oskyldiga syftet att sammanföra människor som kände sig ensamma, som inte kunde hitta en romantisk eller sexuell partner”.

Idag har rörelsen ”tiotusentals” följare i lättillgängliga grupper och forum på nätet, men har utvecklats till ett community av arga män som är uppeldade av kvinnohat, ett brinnande hat mot feminism och en osund dos av självhat.

– Vi har sett terrorhot som varit inspirerade av incelideologin, av vad incels skulle kalla för ”blackpill”-ideologin. Det betyder att man i stort sett gett upp allt hopp om mänskligheten och allt hopp om att hitta en romantisk partner, och man skyller väldigt ofta det på kvinnor eller feminister eller till och med bara på liberal politik, förklarar Ebner.

– Det är faktiskt förvånande att vi inte sett fler incelattacker och jag vet att det är något som säkerhetstjänster är väldigt oroade över.

Påverkades starkt av Bataclan

Vid 32 års ålder är Ebner en eftersökt internationell rådgivare om alla sorters extremism. Hon är senior docent vid Institutet för strategisk dialog (ISD). Hon skriver böcker, undervisar studenter och är rådgivare åt FN, Världsbanken och Nato.

Mer diskret talar hon med underrättelsetjänster och beslutsfattare. Hennes ålder är en påtaglig fördel i en värld som till stor del består av män i dåliga kostymer som ”kanske inte ens vet hur Tiktok funkar”.

En kort period som barnskådespelare i tv hjälpte Ebner, som växte upp i Österrike, att utveckla sin förmåga som forskare. Hon förklarar:

– Jag har jagat extremistgrupper för att ta mig in och observera dem inifrån, för det är vanligtvis så man får mest information.

Att ta sig in i en extremistgrupp ”kräver vissa färdigheter som skådespelare” och Ebner tjänade ihop pengarna till sina studier genom att spela rollen som en skurkaktig cykeltjuv vid namn Lady Lila i det österrikiska barnprogrammet ”Tom Turbo”.

Hon kom till London för nio år sedan för att slutföra en gemensam examen vid Pekinguniversitetet och London School of Economics. Därefter fick hon sitt första jobb vid en antiextremistisk tankesmedja. Attacken mot konsertlokalen Bataclan i Paris 2015 cementerade hennes intresse.

– Jag började med det här när Islamiska staten började rekrytera utländska krigare från Europa och genomförde sina första terroristattacker i Storbritannien och Europa. Bataclan var en vändpunkt personligen, för det var då jag beslutade att ägna mitt liv åt att studera extremism. Jag hade vänner som var fast i området. Jag minns att jag var så rädd den kvällen för ingen visste vad som skulle hända.

– Då tänkte jag att det är väldigt viktigt att bättre förstå vad som driver människor till extremism och terrorism på en psykologisk nivå. Jag ville göra något för att förhindra attacker.

Labour-politiker sköts ihjäl

Ungefär samtidigt som Ebner inledde sin forskning om extremism och terrorism, klev jag själv ur den världen efter att ha tillbringat åren sedan 11 september med att bevaka dessa ämnen som brotts- och säkerhetsjournalist.

Vi utbyter tankar och erfarenheter, och är överens om att det som är slående är den radikala förändringen i extremismens natur under det senaste årtiondet och hur snabbt denna utveckling gått.

Under åren efter 11 september var skurkarna i Storbritannien den krokhänte prästen Abu Hamza, som gjorde en moské i norra London till ett indoktrineringscenter för al-Qaida, och den så kallade ”Ayatollan från Tottenham”, Omar Bakri Mohammed. Unga män som inspirerats av dessa två ”präster” utförde attacker som självmordsbombningen i London den 7 juli 2005, vilken dödade 52 människor.

Extremismen började redan anta en ny form. 2013 sa en senior tjänsteperson inom kontraterrorism till mig att det hot som oroade honom mest var den våldsamma extremhögerns uppgång. Jag var inte säker på att jag trodde honom. Tre år senare, mitt under den bittert splittrande Brexitkampanjen, sköt en ensam högerextrem terrorist, beväpnad med ett hemgjort vapen, ihjäl Labours parlamentsledamot Jo Cox i Birstall, West Yorkshire.

Det var en av de händelser som fick Ebner att inse ”hur stor motreaktionen var från högerextrema grupper som försökte utnyttja fruktansvärda terrorattacker för att mobilisera och sprida hat mot muslimer och minoritetsgrupper”.

”Väldigt djup frustration”

Hennes första bok, ”Rage”, undersökte den onda cirkel i vilken islamistiska och högerextrema grupper ger varandra näring. Den andra, ”Going dark”, fokuserade på hennes arbete under täckmantel. Hennes senaste bok redogör för de nya extremismernas omfattning, snabba spridning och flytande natur.

2010 rådde tvivel i säkerhetskretsar när en ung student, som radikaliserats på nätet hemma i sitt sovrum, knivhögg parlamentsledamoten Stephen Timms vid ett väljarmöte. Idag finns inte några sådana tvivel, säger Ebner.

– Det brukade vara ovanligt att personer radikaliserades på några veckor. Idag är det norm.

Denna flodvåg av extremism drivs fram av en känsla av permanent kris – oredan kring Brexit, Trumps skakiga presidentskap, covidpandemin, Ukrainakriget och levnadskostnadskrisen – i kombination med en mängd nya teknologier för masskommunikation.

– Jag skulle säga att det som är nytt är att vi nu står inför den här kombinationen av nya teknologier som vi aldrig tidigare haft – sociala medier, men också de AI-baserade teknologierna – samtidigt som vi också upplever en rad kriser på global nivå. Det har verkligen fått många människor att känna väldigt djup frustration med politiken och med alla slags etablerade institutioner, däribland medierna och till och med vetenskapen.

Nedstängningarna i samband med covid verkar ha varit en viktig drivkraft i tillväxten av mans- och incelrörelserna, då de tvingade ensamma människor att tillbringa allt mer tid i onlinevärlden.

Incelfenomenet var nästan okänt i Storbritannien fram tills för två år sedan, då den 22-årige Jake Davison i Plymouth sköt ihjäl sin mamma och fyra andra personer, däribland en treårig flicka, innan han tog sitt eget liv.

Davison tillbringade timtal på nätet och uppslukades av incelidéer och nihilistiska blackpill-tankar. Han prenumererade på incelmaterial och postade fientliga kommentarer om sin mamma, som hade ifrågasatt hans bittra kritik mot kvinnor.

Ebner säger:

– Många hittade till incelplattformarna under covid, under nedstängningarna, när det var väldigt svårt att träffa människor. De skyndade tyvärr på tillväxten. Vi såg att omfattningen av innehåll och antalet konton på incelforum ökade kraftigt under nedstängningarna.

Pendlar mellan hat och självhat

I sitt dubbelliv som Alex Williamson har Ebner, berättar hon, träffat många unga män som Plymouthmördaren, som är fast i en spiral av låg självkänsla och raseri.

Hon beskriver män som är så deprimerade och tröstlösa att de pratar om självmord. I ett forum skrev någon vid namn Allan:

”Jag känner verkligen att jag bara borde ta livet av mig. En av mina främsta fantasier är att begå självmord och sedan bevittna min familj som ett spöke och få bevis för att min död betydde absolut ingenting för dem.”

Med incelterminologi hade Allan blivit någon som ville LDAR (”lay down and rot”, på svenska ”lägga sig ned och ruttna”). Ebner bekymrades av det hon läste och försökte komma på något som skulle kunna muntra upp Allan, men innan hon hann skriva något klev andra användare in med instruktionsmanualer för självmord.

Det är, säger hon, en stor utmaning att stanna kvar under täckmanteln och inte ingripa, antingen för att försöka stoppa ett självmord eller hjälpa någon som dras in i konspirationsextremism.

– Ibland handlar det om riktigt unga människor, till och med minderåriga, och jag kan se dem stegvis radikaliseras. En av de största utmaningarna för mig är att jag inte kan ingripa när jag gör research under täckmantel, för då skulle jag avslöja mig.

Incelvärlden är, menar hon, indelad i två delar.

– Den ena lutar åt självdestruktivitet och självmord, medan den andra snarare hemfaller åt våld eller hat mot andra som uppfattas som en fiende.

– Den dynamiken är, ur ett forskningsperspektiv, intressant att studera; hur det här självhatet och den här ensamheten och djupa frustrationen slår över i hat mot andra, och till något potentiellt farligt som terroristattacker.

Denna brytpunkt mellan våldsamma ord och handlingar är var Ebner lägger sitt främsta fokus. Hon analyserade psykologin i ”terroristmanifest” i sin nyligen slutförda doktorsavhandling vid Oxforduniversitetet för att bättre förstå hur de här mördarna tänker.

– Jag utvecklar i stort sett ett recept med olika psykologiska faktorer som alltid sammanfaller när människor faktiskt tar till våld, när de omvandlar sina extremistiska idéer eller ord till handling.

– Ett av de största problemen på nätet just nu för säkerhets- och underrättelsetjänster är att det finns så många hot och man vet aldrig vilket man måste ta på allvar. Det finns många tomma hot och det är något jag verkligen är intresserad av: Vad är skillnaden mellan ett nättroll och någon som potentiellt utför en terrorhandling?

Drabbad av allvarliga dödshot

Före moskéattackerna i nyzeeländska Christchurch 2019, då en beväpnad vit makt-man försökte få sitt dödande av 51 personer att likna ett tv-spel, kämpade Ebner för att få tjänstepersoner inom underrättelse- och säkerhetstjänst att förstå verkligheten i det framväxande extremistiska hotet från gamingvärlden och andra kulturer på nätet.

– Ingen tog det riktigt på allvar. Uppfattningen var att de måhända vara väldigt politiskt inkorrekta, men ingen trodde på riktigt att de skulle kunna vara farliga. Det fanns helt klart en fördröjning inom säkerhetstjänstvärlden innan man förstod den här dynamiken.

Ju längre vi pratar, desto mer undrar jag – nästan oroligt – vad all denna exponering för våld och hat gör med Ebners psykiska hälsa. Hon vill inte prata om sitt privat- och familjeliv, och förklarar några av de strikta säkerhetsåtgärder hon har uppmanats att följa.

Hon medger att det förmodligen är dags att sluta arbeta under täckmantel i den verkliga världen. Hennes ansikte är för välkänt, särskilt bland vit makt-grupper.

– Jag tror inte att man kan arbeta under täckmantel offline hur länge som helst, säger hon.

Den första hatkampanjen mot henne inleddes 2017, efter att hon skrivit en tidningsartikel där hon hävdade att det fanns kopplingar mellan Tommy Robinson, grundaren bakom den högerextrema gruppen English defence league, och amerikanska vit makt-anhängare.

Robinson dök upp på hennes kontor vid tankesmedjan Quilliam, där Ebner arbetade, och krävde en ursäkt. När hon vägrade avskedade Quilliam henne. Men det var den obevekliga anstormningen av hot på nätet som orsakade mest oro.

– Trots att det är på nätet så känns det väldigt verkligt. Det når en var man än är och det kan orsaka sömnlösa nätter och verkligen göra en paranoid. Efter händelsen med Tommy Robinson blev jag tvungen att flytta och jag hade just förlorat mitt jobb, så jag hade bokstavligen talat ingenting. Jag har fått allvarliga dödshot och sexuella hot på nätet.

– Men det är också svårt personligen att gå in i de här incelforumen och de våldsamt misogyna kanalerna. Det berör min egen identitet som kvinna. Jag tror att det har en riktigt stor psykologisk påverkan.

Förbereder sig med krav maga

Då och då försöker Ebner hålla sig borta från sociala medier i några dagar, för hon vet att det ”kan vara ganska farligt att dyka för långt ned i kaninhålet”.

Hon kan dock drabbas av en mörkare variant av fomo – en rädsla att hon, om hon stänger av sin laptop och tystar hatarna och konspiratörerna, kommer att missa hot mot sig själv eller tecken på en stundande terrorattack.

– Jag vill veta om det finns några uttryckliga hot. Det är väldigt svårt att bara ignorera det. Man får ofta rådet att inte bry sig om det eller att blockera de här personerna, men det kan potentiellt vara ett verkligt hot, både på nätet mot mitt rykte och rent fysiskt, utanför nätet.

– Jag tar pauser, men jag vill heller inte missa något. Om några planerar en attack eller drar igång någon ny kampanj så vill jag veta det, för det är hela poängen med att verka under täckmantel eller att vara på insidan av en rörelse.

Är det värt det? Stressen, osäkerheten, den kvardröjande rädslan?

– Jag har frågat mig det några gånger, men har kommit fram till att det är ett pris många människor måste betala inom olika yrken; att utsättas för hot och hatkampanjer. Det är samma sak för politiker, aktivister, journalister, till och med för forskare eller konstnärer.

Mental återhämtningsförmåga har visat sig vara nödvändig i hennes arbete, men Ebner gillar också att arbeta med fysiskt försvar. Hon har tränat kampsport – däribland de krav maga-tekniker som utvecklats för det israeliska försvaret – och tagit lektioner i boxning och fäktning.

– Det handlar till stor del om en känsla av personlig säkerhet. Mycket sitter så klart i mitt huvud, det gör enorm skillnad om jag känner mig trygg eller känner att jag kan försvara mig. För många kampanjer försökte verkligen skrämma och jag tror att motgiftet till det är att känna sig trygg. För mig innebar det exempelvis att åka på kung fu-läger vid ett Shaolintempel i Kina för att lära mig självförsvar.

”Verkligen skrämmande”

Ebner skräms mer av det pågående angreppet mot det evidensbaserade tänkande som gjort världen relativt säker under en lång tid. I sin bok skriver hon att allt fler människor under pandemin började tro att Bill Gates och olika hälsoorganisationer förklarade ett kemiskt krig mot oss alla.

De som arbetar med fakta och bevis står inför ”exempellösa nivåer av fantasi, paranoia och regelrätta lögner”.

– Nyckelkonflikten i vår tid verkar alltmer stå mellan de galna och de inte så galna.

Är det verkligen så illa, frågar jag. Kanske tillbringar hon för mycket tid på den galna sidan?

Ebner menar att striden mellan de galna och de inte så galna nått ett kritiskt stadium, och det är absolut nödvändigt att de på faktasidan ifrågasätter och debatterar, utbildar och informerar.

– Antalet människor som tror på Qanonrelaterade idéer är verkligen skrämmande. Ingen av dessa konspirationsmyter har sin grund i evidens eller vetenskap.

– Det finns också en växande misstro gentemot vetenskapen. Vi skulle potentiellt kunna se ett upphävande av allt vi åstadkommit i vår övergång från myt till logik. Vi ser en återgång till att inte använda evidensbaserade vetenskapliga ramverk. I tället börjar man gå åt andra hållet, mot ett mer mytbaserat tänkande och idéer som inte längre bygger på vetenskaplig bevisning.

– Den mest oroande frågan vi står inför är huruvida vi potentiellt kan vara på väg in i en ny slags medeltid – den digitala medeltiden.