– De kommer att kunna stärka sin närvaro i den europeiska unionens institutioner både i parlamentet och kommissionen, säger Ann-Cathrine Jungar, lektor i statsvetenskap vid Södertörns högskola.

Framgångarna i Europaparlamentsvalet återspeglar de framgångar dessa partier haft i de nationella valen. Mellan 2001 och 2014 fördubblades den högerextrema representationen, från dryga elva till nästan 23 procent. Samtidigt har valdeltagandet minskat kontinuerligt sedan 1979 när EU var mycket mindre och nästan två tredjedelar röstade, och antas hamna någonstans omkring 40 procent med stora variationer.

Framgångarna leder nu även till att många av de högerradikala partierna omvärderar EU.

– Det är väl också anledningen till att bland annat Sverigedemokraterna bytt fot och sagt att de inte längre vill utreda medlemskapet och inte heller vara passiva utan de kommer att använda EU för att driva sin politik. Det sker nu på bred front bland de här partierna, säger Ann-Cathrine Jungar.

Samtidigt kommer Brexit att drabba högern hårt eftersom Torys och UKIP varit de ledande partierna i två av de tre högerradikala parlamentsgrupperna – men det lär å andra sidan kompenseras bland annat av AfDs framgångar i det folkrika Tyskland.

Har svårt att samarbeta

Idag finns tre högerradikala parlamentsgrupper, och ytterligare några partier som står utanför dessa. Om de högerradikala partierna kunde samarbeta i en grupp skulle de förmodligen bli näst störst i parlamentet, och den koalition mellan kristdemokrater och socialdemokrater som hittills dominerat skulle kunna bytas mot en svart-brun koalition.

– Jag tror inte att de kommer att kunna bilda en sammanhållen grupp, säger Ann-Cathrine Jungar. Svårigheten för de här partierna är att det bara är i ett fåtal frågor som de har en gemensam hållning. Men om de får fler mandat kommer de att få rapportörsuppdrag och kunna driva sina frågor.

Parlamentets inflytande ökar

Att de högerkonservativa krafterna växer på EU-nivå har betydelse. Ann-Cathrine Jungar påpekar att parlamentets inflytande ökat i de senaste EU-fördragen.

– Man är som en andra kammare, men inte lagstiftare i alla frågor. På det sättet har parlamentet betydelse för lagstiftningsprocessen. Kommissionen utses inte av parlamentet men kommissionärerna ska ändå ha någon form av förtroende från parlamentet och där spelar parlamentets utseende roll, förklarar hon.

Som den nederländske forskaren Cas Mudde påpekat i The Guardian (11/1-19), kan italienska Lega Nord och polska Lag och rättvisa även påverka politiken via ministerrådet i de trepartsförhandlingar (Triloger) som i praktiken bestämmer mycket av EU:s politik, och det är en anledning för dem att samarbeta. Men Ann-Cathrine Jungar sätter ett frågetecken vid partiernas förmåga att samarbeta.

– Det är möjligt att Fidesz tillsammans med Lag och rättvisa kommer att axla manteln i ECR-gruppen efter Torys – och då tillsammans med Sannfinländarna, Dansk Folkeparti och de andra och kanske en del av partierna från EFDD. Gränsen verkar gå vid Marine Le Pen och FPÖ. Dansk Folkeparti har varit väldigt tydliga med att de inte kan samarbeta med Le Pen. Det finns starka incitament för att gå samman, man får bättre ekonomiska och administrativa resurser, större chans att få rapportörskap. Frågan är om de klarar av det, säger hon.

Man kan dra paralleller med diskussionen i Sverige efter riksdagsvalet – ska de konservativa ta stöd av de här grupperna eller ska de försöka isolera dem?

– Det troligaste är att den gamla koalitionen breddar samarbetet till liberalerna och vänsterut, spår Ann-Cathrine Jungar.

Flyktingkvoter

Få bedömare tror att den radikala högern kommer att nå en majoritet efter valet. Därmed kan de inte sätta dagordningen för politiken – men de kan däremot bromsa förslag. Niklas Bolin, lektor i statsvetenskap vid Mittuniversitetet i Sundsvall gör bedömningen att det kommer att bli svårare att driva igenom politik som stärker EU-nivån:

– Det har även tidigare varit svårt att få ihop en överenskommelse om flyktingkvoter och så vidare, och med framgångar för partier som är tveksamma till att alls ta emot flyktingar kommer det inte att bli enklare framöver.

Idag finns tre grupper på den radikala högerkanten i Europaparlamentet. Mest extrem är ENF, med 38 medlemmar.

Den största av de tre grupperna på den radikala högerkanten är European Conservatives and Reformists (ECR). Gruppen har 74 ledamöter och bildades 2009 som en utbrytning från konservativa/kristdemokratiska European Peoples’ Party (EPP). Den leds av Syed Kamall från brittiska Torys som har 18 ledamöter. Efter valet kommer sannolikt polska regeringspartiet Lag och rättvisa (idag 14 ledamöter) att ta över ledarskapet. Här ingår också Dansk Folkeparti och, sedan juli 2018, Sverigedemokraterna. Tyska AfD lämnade efter splittringen för två år sedan.

Den näst största gruppen är Europe of Freedom and Direct Democracy (EFDD) med 45  ledamöter, som leds av Nigel Farage från brittiska UKIP. Efter valet kommer gruppen att domineras av italienska Femstjärnerörelsen, och eftersom det inte är ett renodlat högerextremt parti är det osäkert om gruppen kommer att bestå. Möjligen kommer ledamöter från tyska AfD att överta ledningen, om de inte återgår till ECR, men det är också möjligt att den upplöses. SD tillhörde gruppen 2016–2018.

Minst – och mest extrem

Minst men mest extrem är Europe of Nations and Freedom (ENF) med 38 ledamöter, som bildades i juni 2015 som ett lite snöpligt resultat av Marine Le Pens (franska Rassemblement national) och Geert Wilders (nederländska PVV) uppmärksammade kampanj innan valet med löften om ett förena partierna på högerkanten. Här ingår bland annat också belgiska Vlaams Belang och italienska Lega Nord. Hit hörde först SD, men de lämnade gruppen 2016 efter naziursäktande uttalanden från en FPÖ-ledamot. Spanska (Andalusiska) Vox lär hamna här om de kommer in. Däremot förs, som Cas Mudde uppmärksammat, samtal mellan Lega Nord och polska Lag och rättvisa som kan leda till att italienarna byter till ECR, kanske tillsammans med ungerska Fidesz som den 20 mars stängdes av från konservativa/kristdemokratiska EPP men tills vidare kvarstår som medlem.