Höken vs duvan – sprickan som spelar Putin i händerna
Bild: Lightspring/Shutterstock
Dagens ETC
Ukraina fortsätter skrika sig hesa efter militärt stöd för att kunna slå tillbaka den ryska inkräktaren. Men medan höken USA godkänner stödpaket efter stödpaket avvaktar duvorna i Västeuropa med att skicka det de befarar kan få kriget att spåra ur.
”USA, Storbritannien och Tyskland är fast beslutna att stödja Ukraina i sitt försvar mot Rysslands oprovocerade invasion.”
Så inledde försvarsdepartementen från ovan nämnda länder en gemensam kommuniké i vilken de lovade att förse Ukraina bland annat med det högteknologiska raketartillerisystemet MLRS, med en räckvidd på ungefär sju mil, för att göra det lättare för landets armé att slå tillbaka den ryska angriparen.
Bakom det till synes resoluta agerandet döljer sig enligt flera bedömare en spricka som blivit allt djupare ju längre kriget pågår. En mellan duvorna och hökarna i alliansen mot den ryska aggressionen. Mellan dem som vill få till en fred så fort som möjligt och de som vill gå steget längre och se till att tillfoga Ryssland så mycket skada som möjligt.
Rädsla för eskalering
Orsaken till klyftan är den växande oron hos vissa europeiska ledare för att kriget eskalerar till en punkt där en trängd Putin, ställd inför vad han själv uppfattar som ett krig utan slut eller till och med ett nederlag, i panik tar till kemiska vapen eller till och med kärnvapen.
– Ett kärnvapenkrig får inte hända. Konsekvenserna av ett misstag vore förödande, sa Tysklands förbundskansler Olaf Scholz i april till tyska Der Spiegel.
Hans varning för ”misstag” syftar på den svåra balansgången mellan att hjälpa Ukraina att försvara sig och att via utökade vapenleveranser provocera fram en eskalering av konflikten. Det sistnämnda är något Putin själv varnat för när han anklagat USA och andra Natoländer för att deras vapenleveranser till Ukraina i praktiken utgör ett proxykrig mot Ryssland.
Scholz har stött på hård kritik för sin prudentlighet. Trots att Tyskland var ett av de länder som var snabbast ur startblocken efter Rysslands invasion, tidigt införde sanktioner mot angriparen och lovade militärt stöd till Ukraina har det sistnämnda till stor del uteblivit.
Redan den 24 mars inkom Ukraina med en begäran till tyska vapentillverkaren Rheinmetall om att få köpa pansarskyttefordon. Den 14 april svarade Rheinmetall att de hade 100 sådana fordon inklusive 1,5 miljoner enheter ammunition till salu och att en första leverans kunde skickas ”inom ett par veckor”. Men det är först nu, enligt ovanstående, gemensamma kommuniké, som tyska regeringen verkar ha gett grönt ljus till affären.
– För att vara ärlig så var Tyskland lite senare på bollen än några av våra grannländer, i alla fall vad gäller vapenleveranser. Det är ett faktum, beklagade sig Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj i en intervju med tyska ZDF måndagen den 13 juni.
Band svåra att bryta
Enligt tankesmedjan The German Marshall Fund of the United States (GMF) är det inte bara oro för en utökad konflikt som ligger bakom Scholz tvekan att bistå Ukraina med tillräckligt mycket vapen för att kasta ut den ryska inkräktaren. Hans parti, SDP, de tyska socialdemokraterna, har enligt GMF en lång och komplicerad relation med först Sovjetunionen, sedan Ryssland.
Under Andra världskriget dog 27 miljoner medborgare i Sovjetunionen – en kollektiv, moralisk skuld som SDP fortfarande tyngs av. Det var också SDP som efter kriget betonade vikten av ett stabilt Sovjetunionen som garant för fred i Europa. Och det var SDP som på 1970-talet inledde energihandeln med Sovjetunionen som ett sätt att knyta länderna närmare varandra och möjliggöra denna fred.
Partiets försiktiga inställning till Ryssland inom tysk politik blir ännu tydligare när man tittar på övriga två partier i den tyska koalitionsregeringen. Både fria demokraterna FDP och De gröna är betydligt tuffare i sin retorik mot Putin. Särskilt de sistnämnda har, enligt en analys av författaren Jagoda Marinic i New York Times, med Jugoslavienkrigen i färskt minne och med stöd från sina väljare, krävt så mycket hjälp som möjligt, även militär sådan, till Ukraina för att inte dra ut på konflikten längre än nödvändigt.
”Får inte förnedras”
Ännu en anhängare av en prudentlig hållning gentemot Ryssland är Frankrikes president Emmanuel Macron. Han har återkommande höjt ett finger i luften och varnat för konsekvenserna för en besegrad Putin.
– Vi får inte förnedra Ryssland, så att vi, den dag striderna upphör, kan bygga en utväg för dem genom diplomatiska medel, upprepade han i början av juni, ett uttalande som kritiserats – huvudsakligen för att Putin lyckas rätt bra på egen hand med att förnedra sig själv och sitt land.
Vid sin sida har Scholz och Macron också Italien och Ungern, som liksom Tyskland är gravt beroende av rysk energi och som alltmer högljutt vädjar till EU om att kräva vapenstillestånd i Ukraina så att fredssamtal kan inledas.
Ingen andra chans
Mot dessa duvor i den säkerhetspolitiska diskursen står enligt magasinet Politico hökarna, bland dem USA, Storbritannien och de flesta länderna i gamla Östeuropa inklusive Baltikum. Dessa befarar att ett vapenstillestånd och fredssamtal – det vill säga i ett läge när Ryssland fortfarande är militärt starkt – skulle ge Putin chansen att inte bara behålla ockuperade områden, utan också möjlighet att pusta ut, återuppbygga armén och inom en snar framtid slå till mot Europa igen – särskilt om Ryssland inom ramen för ett eventuellt fredsavtal med Ukraina lyckas övertyga Väst om att lyfta en del av sanktionerna mot landet.
– Jag är övertygad om att Putin inte kommer att inleda några samtal förrän han inser att han börjar förlora kriget, sa Lettlands premiärminister Arturs Krišjānis Kariņš vid en presskonferens med övriga baltiska länder och Olaf Scholz den 7 juni.
Beskedet: Ukraina bestämmer
Det är oklart hur stora farhågor hökarna behöver ha för att duvornas fredsiver skulle sluta med ett av Ryssland delvis ockuperat Ukraina. Torsdagen den 16 juni – dagen efter att USA:s president Joe Biden lovat ännu ett stödpaket, inklusive vapen, till Ukraina – besökte regeringscheferna för Tyskland, Frankrike och Italien huvudstaden Kiev och förklarade vid en gemensam presskonferens att de inte har för avsikt att tvinga Ukraina till några som helst kompromisser.
– En diplomatisk lösning kan inte skiljas åt från Kievs vilja, från vad hon anser acceptabelt för sitt folk. Bara på det sättet kan vi bygga en fred som är rättvis och hållbar, sade Italiens premiärminister Mario Draghi.
Men utan att lova någon ytterligare militär hjälp till landet.