Protesterna mot lagändringen fortsätter i Tel Aviv.
Bild: Tsafrir Abayov/AP
Dagens ETC
Precis allt står på spel och att förlora är inte ett alternativ. Så beskriver universitetslektorn Noam Tirosh läget i Israel, som fortsätter att skakas av stora demokratiprotester efter lagändringen. Samtidigt ser sig allt fler i Israels välutbildade medelklass om efter utvägar.
Sedan Israels högerregering med Benjamin Netanyahu i spetsen röstade igenom ett kritiserat lagförslag som inskränker Högsta domstolens makt och därmed naggar demokratin i kanten har antalet israeler som ser över sina möjligheter att lämna landet skjutit i höjden.
Men valet är inte helt självklart, menar Noam Tirosh. Han är universitetslektor i kommunikationsstudier vid Ben-Gurion universitetet i Be’er-Sheva, en stad i södra Israel, och återvände i september 2022 tillbaka till Israel efter ett år i USA. Främst är det den högutbildade, liberala medelklassen som nu överväger att lägga benen på ryggen.
– Vi har en plikt att stanna och kämpa, för att sedan kunna njuta av frukterna. Annars kommer det inte finnas någonting att skörda. Det är i det här ögonblicket i en nations historia man bör stanna, säger Noam Tirosh till Dagens ETC.
Ett svårt val
Tillsammans med sin fru Anat har Noam Tirosh tre barn: tolvåriga Ziv, åttaåriga Shira och treåringen Shai. Det är främst på dem och deras framtid han och hans partner tänker på när de väger fördelar mot nackdelar.
– De stora sociala protesterna och den kamp som har vuxit fram är en bra anledning till att stanna. Att migrera är alltid en komplex fråga. Det är inte ett beslut man fattar från den ena dagen till den andra, utan det är en dynamisk process. Precis som politik.
Men det finns samtidigt en gnagande oro i bakhuvudet.
– Men vi är också rädda för hur framtiden i landet kan bli, och vilken framtid våra barn kommer att få här, säger Noam Tirosh.
Hela familjen protesterar
Under vårens och sommarens protester har hela familjen ofta deltagit. Noam Tirosh skickar en video där minstingen Shai viftar med en flagga. På en annan bild, tagen i USA, är familjen på Prideparad.
– Vi är en politiskt aktiv familj och har alltid varit det. Det är ingenting nytt för barnen att delta i demonstrationer. De två äldsta är medvetna om vad som händer, men vi vill också göra klart för dem att deras framtid inte står på spel. Jag hoppas att de inte tycker det här är så unikt.
– Men för oss som föräldrar är det här de viktigaste protesterna någonsin, tillägger han.
Statsvetaren Isabell Schierenbeck, som regelbundet arbetar i Israel, menar att samtalen om att stanna – eller lämna – har ökat i de kretsar hon umgås i.
– Och nu är det är ett samtalsämne som äger rum på ett sätt jag inte har stött på förut. Det är verkligen ett skifte. Många jag träffar flyttar pengar till utländska banker och ser över möjligheterna att investera utomlands, eller ser sig om efter visum och arbete, säger Isabell Schierenbeck.
Konstitutionell kris?
Lagen som röstades igenom den 24 juli är den första av flera lagar som tillsammans kraftigt begränsar Högsta domstolens makt. I Israel har denna instans en viktig roll för demokratin, då det inte finns en konstitution som vägleder regeringen. Den tolfte september ska Högsta domstolen mötas för att diskutera alla anmälningar som har kommit in sedan lagförslaget röstades igenom den 24 juli. Beroende på hur HD ställer sig till civilsamhällets kritik mot lagen så kan det skapa stora konflikter.
– Om de slår ner på den får vi en total konstitutionell kris, säger Isabell Schierenbeck.
För de israeler som just nu väger sina alternativ på guldvåg är ekonomin avgörande. Det menar Sergio Della Pergola, professor emeritus i demografi vid Hebrew-universitetet i Jerusalem. Han har i flera decennium studerat den judiska populationen både i Israel och diasporan.
– Migration från Israel är strikt kopplat till ekonomi och arbetslöshet. Den kan också vara ideologisk men det har traditionellt varit sekundärt. Det är fler som pratar om att emigrera än vad som faktiskt gör det. Vart ska du flytta, bo och arbeta? säger Sergio Della Pergola.
Redan nu finns det tecken på att den blomstrande israeliska ekonomin är på väg in i ett nytt läge. Något som till stor del handlar om den politiska situationen. Utländska investerare har blivit mindre ivriga att placera sina tillgångar i israeliska företag och banker, något Sergio Della Pergola tror kommer att öka.
– Och det kommer spela en signifikant roll i fråga om migration från Israel. Om investeringarna i den stora tech-industrin minskar kan det leda till uppsägningar och ökad arbetslöshet, säger han.
Sergio DellaPergola talar om en ”brain drain” som skulle kunna få förödande konsekvenser. Om ekonomin går i baklås är det de högutbildade som kommer ha enklast att lämna landet – vissa yrkesgrupper har lättare än andra att hitta arbete och få visum utomlands.
Tidningen Haaretz rapporterade nyligen om en chattgrupp på Whatsapp där sjukvårdspersonal diskuterar möjligheter att hitta arbete i utlandet. Bara dagarna efter att lagförslaget röstades igenom fick gruppen över 1000 nya deltagare.
– De välutbildade flyttar först. Sedan fortsätter spiralen snurra och ekonomin försämras ytterligare, och då kommer ännu fler vilja följa efter. Det har talats mycket om läkare – något som skulle vara förödande, säger Sergio DellaPergola.
Mycket hänger ännu i luften. Men Sergio Della Pergola tror att man redan i slutet på det här året kommer kunna se om de politiska reformerna har satt i gång en trend med fler som lämnar Israel än tidigare.
Kokande grodor
Akademikern Noam Tirosh och hans fru Anat har diskuterat fram och tillbaka, men bestämt sig för att stanna i Israel för nu.
– Men vi har alltid i bakhuvudet att vi kanske är grodorna som ska kokas levande och inte inser det förrän det är för sent. Att det kanske blir för sent för oss om vi skjuter upp det.
Vad behöver hända för att ni ska fatta beslutet att lämna?
– Svaret är nog om regeringen lyckas ändra det juridiska systemet, och om demokratin monteras ner. Men protesterna har haft effekt – en stor, liberal kamprörelse har tagit form. Jag har många vänner som tidigare har varit ganska mainstream och inte så involverade, men som nu har blivit mer radikala och engagerade än vad jag själv är, säger han.