BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
"Vi ber om förlåtelse för allt ont vi gjort er. Vi älskar er såå högt och skulle aldrig göra något för att såra er med vilja. (….) Nu är det så att muslimerna blir angripna från alla håll och vi måste göra något. (…) Det räcker inte längre att sitta hemma och skicka pengar."
Chocken hos den somaliska familjen hemma i Sandvika utanför centrala Oslo är total.
Det kan inte vara sant! Men flickorna har åkt och ett halvår och flera resor till krigets Syrien senare fick flickornas pappa Sadiq Juma kontakt med Åsne Seierstad. Någon måste berätta deras historia.
– Jag vill att människor ska känna igen varningssignalerna, förklarade han.
– Själva var vi blinda. Vi trodde att det skulle gå över.
Åsne Seierstad och Sadiq Juma träffas. Det ska bli en lång serie möten.
– Det var en spännande historia. Jag ville försöka förstå vad som sker med ungdomar som radikaliseras, vilka motiven och orsakerna är. Jag började nysta upp vad som hänt och hoppades att flickorna skulle vilja berätta själva, säger Åsne Seierstad.
Ville inte komma tillbaka
Men Ayan och Leila ville varken komma tillbaka till Norge eller medverka till någon bok – de ville ha så lite medial uppmärksamhet kring sig själva, sina liv och val som möjligt. Deras tankar och resonemang kommer istället framförallt fram i chat-trådar mellan dem och äldste brodern Ismael.
"Tror du verkligen att IS kommer att ta över världen?" skriver Ismael.
Ayan svarar:
"Ja, det tror jag, se hur mycket vi har tagit på så kort tid."
"Var lite realistisk Ayan. Jag vet att du är smart. Ni kommer att bombas till döds. Ni tycker det är bra att dö på det sättet för då känner du att du stod för något och var i jihad. That´s it."
”Hur går det i din lilla värld då?”
"Tråkigt att se mina systrar ge bort sin kropp till en retard som kämpar för att dö, annars går det bra."
"HAHAHAHAHAHAHAHA. Bättre att dö än att leva en loosers liv."
Ibland framstår systrarna som perfekta propagandister för IS, för att i nästa mening flamsa och skoja. Åsne Seierstad ser inget etiskt problem med att skriva en bok om två privatpersoner som inte gett sitt medgivande. Samhällsnyttan väger tyngre än deras nej, menar hon.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Ja, de har frivilligt och medvetet gått med i en terrororganisation, vilket är en kriminell handling, och därmed gjort sig intressanta för offentligheten. Det är viktigt att förstå hur det kan ske, och utan personer och insyn i deras tankeprocesser är det omöjligt. Föräldrarna Sadiq och Sara och brodern Ismael har också rätt att berätta sina historier, tillägger hon, och breven är Ismaels egendom.
Familjen flydde kriget i Somalia när flickorna var små och den liberalt sinnade poeten Sadiq har svårt att acceptera att flickorna frivilligt valt att leva i en krigszon – dessutom som medlemmar i en terrororganisation, vilket inte sågs med blida ögon av de andra somaliska familjerna i Sandvika. Familjen är muslimer och till en början fanns en stolthet, inte minst hos mamma Sara, över att flickorna valde att läsa Koranen framför att vara ute och festa som andra ungdomar i deras ålder.
– Det som utmärker Ayan och Leila är att de kommer från en välfungerande familj. De klarade sig bra i skolan och var duktiga på att ta plats och argumentera för det de trodde på, så som norska ungdomar uppmuntras att göra, säger Åsne Seierstad.
Stegvis process
Lärarna imponerades och hade svårt att hantera flickornas allt större krav på särbehandling; att bära heltäckande niqab på lektionerna, göra böneavbrott på skoltid och slippa ha gymnastik med killarna. Skolledningen misstänkte att det var föräldrarna som låg bakom förändringen.
– Men föräldrarna tyckte inte om flickornas heltäckande klädsel och hade förbjudit dem att klä sig så i skolan. Däremot var det mammans idé att ge ungdomarna en ny koranlärare, och hon ignorerade Ismaels varningar om att han stödde Al-Shabab och Al Qaida, säger Åsne Seierstad.
Där någonstans inleddes radikaliseringsprocessen, en utveckling som kan vara svår att förstå men som har en inneboende logik, menar Åsne Seierstad.
– Radikaliseringsprocessen sker stegvis. Den karismatiske koranläraren gav liv åt berättelserna om Mohammed och paradiset och förde in dem på den salafistiska organisationen Islam Net, en social miljö med nya bekantskaper, säger Åsne Seierstad.
Tog del av vittnesmål på nätet
De kom i kontakt med människor som tog avstånd från västerländsk livstil och värderingar och med avhoppare från organisationen som valt en mer militant väg. På nätet kunde de ta del av vittnesmål från kvinnor som funnit en ny ”sann” tillvaro inom IS i Syrien.
– Norge framstod till slut som ett fängelse för dem. Alla friheter vi i väst kämpat för blev ofriheter i deras ögon. Det är i Syrien de kan klä sig som de vill, be när de vill och slippa beblanda sig med män. Det blev frihet för dem, säger Åsne Seierstad.
Flera faktorer spelar in den stegvisa radikaliseringen, menar hon.
– Det handlar om identitet. Vad betyder jag i det här samhället? Hur blir jag sedd? Men också om att hitta en mening och riktning i livet. Sen finns det alltid ett inslag av protest och uppror och förstås religiös väckelse, säger hon.
Det är omöjligt att förstå utvecklingen utan att ha klart för sig hur de ser på livet efter döden, menar hon.
– Det finns en farlig romantisering av döden - av martyrdöden inte minst. Ayan och Leila tror att de gör det rätta, de tror att de räddar familjen till paradiset genom att leva efter Guds ord. Enligt deras sätt att se börjar det verkliga livet efter döden. Det är den tron som gör radikaliseringen möjlig, säger hon.
Fröet till dagens radikalisering såddes med krigen i Afghanistan, Irak och Libyen och har växt i takt med den globala politiska polarisering som följt. I boken går Åsne Seierstad igenom händelserna som ledde fram till kriget i Syrien och skildrar hur IS lyckas locka människor från hela världen att delta i deras "kamp" – inte minst kvinnor.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– IS har infört en rad religiösa tillägg och lyckas framställa Syrien som den perfekta staten. Ayan och Leila gick in i det som i en dröm, med goda avsikter att leva i enlighet med Allah. På ett sätt är det som en sekt, säger hon.
Hon ser stora likheter mellan högerextremism à la Anders Behring Breivik och terrorgrupper som IS.
– Båda anser att vissa människor är mer värda än andra och att en grupp har rätt att styra över de andra. I sitt manifest propagerade Anders Behring Breivik för att islam skulle utraderas från Europa, ingen skulle få vara muslim i hans ariska rike. IS anser att det är rätt att döda shiamuslimer och andra otrogna, så länge de inte konverterar. Ända ner på detaljnivå tänker de helt lika. I dag speglar de sig i varandra allt starkare, det är farligt, säger hon.
Gifta med IS-män
Ayan och Leila är troligen fortfarande kvar i IS-kontrollerade Raqqa i Syrien, tillsammans med sina barn. Båda har gift sig med IS-män. De har inte hört av sig sedan boken trycktes.
– Hittills har de varit övertygade om att IS ska ta över världen, och sagt till familjen att de "måste skynda sig ner innan alla kommer". Om jag fick tillfälle att prata med dem skulle jag fråga vad de tänker nu, när IS möter motstånd på flera håll.
Hemma i Norge finns den före detta barnsoldaten Sadiq med en familj som närapå slagits i spillror. Alla i familjen reagerade olika när systrarna reste, mamman tog de yngsta barnen och drog till Somalia, Sadiq åkte på flera farliga räddningsmissioner för att få hem sina döttrar. Ismael blev ateist.
Av chatkonversationerna förstår man att saknaden efter systrarna är svår.
"Skicka bilder du också. Saknar ditt fula tryne", skriver Ismael och trycker in ett rött hjärta.
"Haha. En annan gång. Vi pratas vid senare in shaa Allah, det börjar bli sent och jag har barn som ska sova lol haha."
Vardagen går sin gilla gång, i Raqqa som i Oslo.
