Frågan ställs i en artikel i New York Magazine i kölvattnet av republikanen Donald Trumps vinst i höstens amerikanska presidentval. 

Valresultatet är då bara några dagar gammalt men tidningen blickar redan fram emot presidentvalet 2028. Ämnet på allas läppar, menar man, är vem som ska axla manteln i Demokraterna efter Joe Biden. 

Trots det till synes uppgivna läget påminner skribenten om efterspelet till valet 2004, då många demokrater tvivlade på om partiet någonsin kunde vinna igen. 

– Då är det bara att dra sig till minnes vad som hände 2008, fortsätter skribenten, med anspelning på den unga senatorn Barack Obamas entré på den nationella politiska arenan. 

Men huruvida ett liknande politiskt stjärnskott kommer att komma till Demokraternas undsättning även denna gång återstår att se – nästan tre månader efter valet lyser tänkbara efterträdare fortfarande med sin frånvaro. 

Experten: Harris chanslös

Enligt Oscar Winberg, USA-forskare vid Åbo universitet, försvåras frågan om att fylla maktvakuumet efter Joe Biden av förvirring kring valresultatet. 

– Jag tror att det finns en osäkerhet kring hur man ska förstå och tolka vad som faktiskt har hänt. Det finns ingen tydlig, enskild förklaring att luta sig mot, säger Oscar Winberg. 

Istället, påpekar han, går åsikterna isär.

– Det finns de som lägger skulden på Joe Biden och säger att han inte hoppade av i tid. Andra skyller på Kamala Harris som man inte tycker fokuserade på rätt frågor. Ytterligare andra tycker att problemet framför allt ligger hos det republikanska partiet, som kunde släppa fram någon som Donald Trump, fortsätter Oskar Winberg. 

Att Kamala Harris, som i ett sent skede fick kliva in i rollen som Demokraternas presidentkandidat efter att Joe Biden kastat in handduken, skulle fortsätta leda partiet framöver ser han som osannolikt. 

– När en sittande vicepresident förlorat ett val brukar uppfattningen vara att den förbrukat sin chans. Så har det sett ut i modern tid.

Detta var exempelvis fallet med den dåvarande demokratiske vicepresidenten Al Gore, som förlorade presidentvalet år 2000 till republikanen George W. Bush. Efter nederlaget försvann Al Gore mer eller mindre som politisk maktfaktor, men gjorde senare en något oväntad comeback som framgångsrik klimatförkämpe. 

Fokus på guvernörer

Men med både Joe Biden och Kamala Harris ute ur leken befinner sig det demokratiska partiet i en knepig sits. 

– Det är en ganska unik situation, där man i de senaste tre primärvalen inte lyckats lyfta fram en klar kronprins eller kronprinsessa, förklarar Oscar Winberg. 

För att komma till bukt med problemet riktas blickarna framför allt mot de olika delstaterna och dess ledare. Bland potentiella spekulanter på presidentposten nämns ofta Pennsylvanias guvernör Josh Shapiro, Kaliforniens guvernör Gavin Newsom och Michigans guvernör Gretchen Whitmer.

– Men man måste komma ihåg att det är ett stort kliv att gå från guvernör till president. Demokraterna gjorde också ett dåligt val i vissa av dessa delstater, vilket talar emot att man skulle välja en ny ledare därifrån, säger Oscar Winberg. 

Toppnamn bakom kulisserna

Att det för tillfället saknas en given ledare betyder dock inte att det saknas betydelsefulla maktspelare inom det demokratiska partiet. Oscar Winberg hänvisar till den förre kongressledamoten och talmannen Nancy Pelosi, som ska ha varit den som till sist övertygade Joe Biden att lämna presidentracet. 

– Man ska inte förringa Nancy Pelosi, som fortfarande har stort inflytande inom partiet. Hon har inte haft presidentambitioner eller de egenskaper som gynnar en presidentkandidat, men hon har en oerhörd förmåga att organisera sina trupper och samla in pengar. 

Oscar Winberg anser att den nuvarande gruppledaren för Demokraterna i representanthuset, Hakeem Jeffries, kan fylla en liknande roll. 

– Han kan nog fungera som en kraft bakom kulisserna, med möjlighet att rikta strålkastarljuset på demokrater i kongressen. Det finns absolut lyskraftiga ledamöter inom det demokratiska partiet och det kan gott vara så att en framtida president för tillfället sitter i representanthuset.

"Behöver en arbetarklasshjälte" 

Finns det en frälsare för det vilsna demokratiska partiet?

Scott Goodstein, progressiv amerikansk kampanjstrateg och VD för organisationen Catalyst campaigns, är tveksam. Framför allt tror han inte att lösningen ligger hos en enskild individ. 

– Som parti och oppositionsrörelse måste vi börja om från början och se över hur vi kommunicerar. Det kommer att krävas att många kliver fram, inte bara en person, säger han. 

Han är heller inte övertygad om att det är den politiska miljön som kommer att producera nästa generations ledare. 

– Vi lever i en era där digitala verktyg gör det lätt för gemene man att nå ut med sitt budskap. Det innebär att det finns möjlighet för personer som vågar stå för sina åsikter att kliva fram och ta täten i oppositionen, konstaterar Scott Goodstein. 

Som exempel nämner han företagsledare, människorättsadvokater, borgmästare och kulturarbetare. 

– Sådana typer av lokala hjältar kommer att bli avgörande. Kanske är det chefen som vägrar lämna ut sina papperslösa anställda till polisen? Eller företag likt Airbnb, som seglade in och erbjöd gratis akutboende till de som drabbats av bränderna i LA. 

Kommer det demokratiska partiet våga satsa på kvinnor framöver, utifrån att både Hillary Clinton och Kamala Harris förlorat i presidentval? 

– Man har nog inte gjort rätt analys om man utgår ifrån att vi förlorade på grund av att kandidaterna var kvinnor. De var helt enkelt inte rätt personer. Det hade behövts någon som kunde tala till arbetarklassen i USA, inte bara högutbildade individer. Vi skulle behöva en arbetarklasshjälte, och det var varken Hillary Clinton eller Kamala Harris.