Den här gången betraktas eldupphöret också som en viktig brygga till fredssamtal mellan talibanerna och den afghanska regeringen. Det är resultatet av förhandlingar som påbörjades i fjol under översyn av USA, och nu heter det att samtalen kan inledas redan i nästa vecka.

– Båda parterna pratar om att fredssamtal ska börja, det enda som står i vägen är en fångutväxling som talibanerna kräver och som regeringen hittills inte gått med på. Så de här signalerna är positiva, säger den mångåriga Afghanistan­kännaren Anders Fänge, som bland annat arbetat för Svenska Afghanistankommittén.

Många skilda intressen

Kriget påbörjades 1979 när Sovjetunionen gick in i Afghanistan, som en del av det kalla kriget mellan ryssarna och amerikanerna. Under årens lopp har striderna och maktspelen gett upphov till en rad starka, inhemska aktörer med helt egna intressen. Allt det här skapar många frågetecken gällande fredssamtalen och Afghanistans framtid.

– Det är en sak att sätta sig i fredsförhandlingar, men en annan sak att vilja ha ett resultat. Talibanerna är inte en monolit utan ganska splittrade mellan moderata och radikala element, där de senare står närmare IS och al-Qaida. Talibanledningen måste balansera så att det inte ses som att de gör för stora eftergifter, för då riskerar de splittring, säger Anders Fänge.

Även inom regeringen och i den politiska eliten finns det folk som inte vill mista sin makt och stora inkomster som dagens krigssituation genererar. Därför är inte heller de alla gånger intresserade av en genuin upp­görelse med talibanerna. Anders Fänge säger att de här personerna samtidigt många gånger förberett en reservplan utomlands, i händelse av att kriget fortsätter och det ser ut som att talibanerna kommer att vinna.

Måste bli folkets fred

– Väldigt många i den politiska eliten i Kabul har sina familjer utanför landet, i Indien eller Dubai, i USA eller Europa. Där har de med stor sannolikhet även välfyllda bankkonton. Kommer det en snabb kollaps är det väldigt troligt att de där bara flyger ut och lämnar Afghanistan åt sitt öde.

Svenska Afghanistan­kommittén (SAK) ser även de försiktigt hoppfull på eldupphöret och de kommande fredssamtalen. Sverigechefen Anna Ek säger till Dagens ETC att det som nu sker är historiskt och hoppfullt, åtminstone i det lilla. Men om det lyckas bli fred får det inte bara bli de stridande parternas fred.

– Det är jätteviktigt att civilbefolkningen blir lyssnad på, att alla får komma till tals. Det måste vara allas väg framåt. Men tyvärr är Afghanistans väg väldigt krokig.

Kan leda till minskat bistånd

SAK har arbetat med bistånd och utveckling i Afghanistan sedan 1982 och det har alltid varit krig. En svår fråga är huruvida de och andra organisationer skulle kunna utöka sitt arbete i landet om det faktiskt blir fred.

– Den dag det blir ett verkligt permanent eldupphör så kan vi och alla andra verkligen kan börja jobba för Afghanistans utveckling. Barn kan få lov att gå i skolan i lugn och ro, kvinnor behöver inte frukta en väpnad attack när de går till den lokala vårdcentralen. Det skulle öppna så många olika dimensioner, säger Anna Ek.

Men det är exempelvis oklart hur givarländerna skulle ställa sig, om talibanerna på ett eller annat sätt skulle komma att utöka sin makt i landet. Minskade medel skulle bara försvåra omständigheterna ytterligare i Afghanistan, som är ett av världens fattigaste länder.

– Många afghaner är också rädda för att de ska förlora de framsteg de gjort under de här åren. Men jag upplever att det ändå finns ett relativt, bra tryck från civilsamhället som stödjer den utveckling som ägt rum, säger Anna Ek.

Inga kommentarer

Jämfört med tidigare så får Afghanistan i dag betydligt mindre uppmärksamhet i Sverige. Det svenska militära engagemanget i landet har minskat kraftigt, ned till strax under 30 soldater som alla endast ingår i utbildningsuppdrag. Parallellt med de kommande fredssamtalen ska också samtliga internationella styrkor dras tillbaka från landet under 2020. Ändå har Försvarsmakten och Sveriges regering knappt kommunicerat någonting om det som nu sker, trots att det även påverkar Sveriges mångåriga militära engagemang.

En annan konsekvens av fredssamtalen, för afghansk och svensk räkning, kan vara att Migrationsverket successivt accelererar deporteringarna av afghaner som fått avslag på sina asylsökningar.

– Migrationsverket tar varje halmstrå för att skicka tillbaka folk så säkert kan de använda fredssamtalen som ett argument för att skicka tillbaka fler. Det är redan så att endast de som kan uppvisa en individuell riskbild får uppehållstillstånd. Migrationsverket ser inte det faktum att det är krig över i princip hela Afghanistan som ett argument för att folk ska få stanna i Sverige, säger Anders Fänge.