– En gnista tändes, säger Hewsa till Dagens ETC via tolk.
Hon, som inte vill ha med sitt efternamn, är ungefär lika gammal som Amini, är liksom den mördade från den kurdiska minoriteten – Hewsa har till och med släkt i staden Seqiz, där Amini växte upp – och bor själv i Teheran.
Hon deltar nu aktivt i protesterna. Hon visar sig nu för första gången sedan tidiga tonåren offentligt utan att täcka håret.
– Jag vet vilken risk jag tar, jag vet vad regimen brukar göra när den utmanas. Många har redan blivit gripna.
Hur rädd är du?
– Det är konstigt, men väldigt rädd och inte alls rädd på samma gång. Det beror på att vi egentligen inte har något alternativ, för vi som inte vill ha mer av förtrycket kan inte heller se att vi kan leva i det.
Berätta vad du ska ska göra idag.
– Jag kommer inte att gå till universitetet, inte efter att säkerhetspolisen slagit till mot studenter i andra städer. Så jag är hemma tills det blir mörkt, sedan samlas vi igen, det är på gatorna vi gör uppror.
Vad är målet?
– Frihet! För oss kvinnor, för alla iranier. Då måste vi byta politiker. De vi har nu upprätthåller sin makt genom folkets blod.
Hur politiskt aktiv var du före Aminis död?
– Inte särskilt, inte mer än de flesta unga iranier som går på universitet och har släktingar utomlands och lever sitt liv parallellt med religiösa krav.
”Kommer inte att backa”
Hewsa säger att hon är övertygad om att regimen kommer att försöka svara med skoningslöst våld och långa fängelsestraff. Men hon är ändå hoppfull.
– Det är annorlunda den här gången. Bredare. Bara det att ungdomar från de finaste kvarteren i Teheran börjat prata med ungdomar från andra städer, även kurder. Och att äldre ger oss sitt stöd. Våra mödrar och mormödrar. Regimen vet inte var den ska börja.
Hur reagerar männen?
– Jag har mina manliga vänner vid min sida. Vissa äldre är inte lika stöttande, gubbarna har vant sig sig vid att regimen förtrycker kvinnor. Men vi ska ha vår frihet. Jag kommer inte att backa.
Men om regimen urskillningslöst skjuter för att döda?
– Så många kulor har de inte, till att börja med. Sedan kan du inte skrämma människor som levt hela sina liv i rädsla, men som nu väljer att protestera medvetna om vad konsekvenserna kan bli. Jag tror att det är regimen som är rädd, säger Hewsa.
