Liknande exempel på ett civilt motstånd mot de ryska styrkorna har spridits i sociala medier också från andra ockuperade ukrainska samhällen. Flera borgmästare har förklarat att de tänker behålla sina ämbeten och inte samarbeta. Dag efter dag har invånarna samlats på gatorna i protest.
Kvar i Kiev – på hemlig plats
Alla tycks fullt medvetna om förtrycket som väntar dem vid en långvarig rysk ockupation.
– Vi vet precis hur det kommer bli, vi har kunnat observera vad som hänt i Donbassområdet och på Krimhalvön sedan 2014. Rysslands taktik är att påtvinga befolkningen ett militärt krig, men också ett informationskrig och ett ekonomiskt krig, säger den ukrainska människorättsadvokaten Oleksandra Matviychuk till Dagens ETC.
Hon är ordförande i Centret för medborgerliga rättigheter, en prisad civil organisation i Kiev som bildades 2007. Under Euromajdanrevolutionen i Ukraina 2013–2014 gav centret juridisk assistans åt demonstranter som misshandlades, arresterades och beskylldes för brott.
Under sitt femton år som människorättsadvokat har Oleksandra Matviychuk aldrig sett någon systematisk diskriminering av rysktalande ukrainare, ett av skälen som Vladimir Putin använde sig av för att försvara sin invasion.
– Inte alls. Ukraina är ett land där det finns många människorättskränkningar eftersom vi har ett icke-reformerat rättsväsende, en icke-reformerad poliskår, och så vidare. Men Putin startade det här kriget för att vi är på väg att lyckas med en demokratisering av Ukraina, och det är något som kommer påverka Ryssland också, säger hon.
Dagens ETC talade med Oleksandra Matviychuk första gången samma dag som Ryssland invaderade Ukraina, i hennes kontor i Kiev. Då var hon hålögd, blek och mycket skärrad över det som nyss hade påbörjats. Den gången fick intervjun avbrytas efter bara några minuter eftersom det ljöd ett flyglarm över staden, som varnade för inkommande ryska bombningar.
Dokumenterade krigsbrott
Den här gången sker samtalet över Zoom. Oleksandra Matviychuk befinner sig ännu Kiev – men nu på hemlig plats. Hon och andra ledande profiler har blivit en måltavla för Ryssland.
– När man tagit kontroll över de tidigare regionerna har Ryssland fysiskt likviderat människorättsförsvarare, civila aktivister, journalister, artister och religiösa ledare. Varför skulle de inte göra samma sak även i Kiev?
När kriget i Donbassområdet i östra Ukraina bröt ut 2014 utökade Oleksandra Matviychuk och hennes människorättscenter sitt arbete till att även dokumentera krigsbrott, tortyr, sexuellt våld, rättslösa avrättningar och till att assistera personer som blivit olagligt frihetsberövade. De misstänkta människorättsbrotten har varit så många att de omöjligtvis kunnat ta sig an alla fall, men de har åtminstone kunnat skaffa sig en överblick och se mönster.
– Den absoluta majoriteten av alla offer som vi arbetat med har varit civila. De har antingen haft proukrainska åsikter, eller anklagats för att ha det, eller så har de bara saknat sympati för den ockuperande regimen.
– Men eftersom Donbassområden har varit en gråzon där lagen inte existerar alls, har också vem som helst kunnat bli ett offer. Exempelvis de med pengar, så att man kan beslagta deras tillgångar, säger Oleksandra Matviychuk.
”Anmälda som saknade”
I onsdags rapporterade den ukrainska försvarsmakten att över 400 medborgare hade gripits i Chersonområdet av det ryska nationalgardet, efter att de hade protesterat mot ockupationen. Ryssland försöker introducera en polisstat för att stoppa det civila motståndet, enligt Ukraina.
Eftersom informationen som kommer ut är knapphändig vet ingen ännu om det i själva verket hamnat många fler ukrainare i ryska fängelseceller på ockuperad mark, men Centret för medborgerliga rättigheter får dagligen ta emot ett stort antal samtal från oroliga ukrainare som inte kan få tag i sina anhöriga.
– Många människor kan inte få någon mobiluppkoppling, så det är väldigt många som är anmälda som saknade nu. Vi har en chatfunktion dit man kan höra av sig och där får vi ett nytt meddelande nästan varje minut. Och det är hemskt att vi i detta skede inte kan hjälpa några som ber om hjälp, eftersom Ryssland inte tillåter humanitära korridorer, berättar Oleksandra Matviychuk.
Ett annat maktmedel Putin anklagas för att använda sig av, är att de ryska styrkorna försöker tvinga civilbefolkningen på både ockuperad mark och i belägrade städer till underkastelse, genom att man inte tillåter införsel av mat, vatten och mediciner – eller tillåter någon att ge sig av.
”Skapat ett enormt trauma”
Maksym Moiseienko arbetar vid hjälporganisationen Vostok-SOS i Kiev, som har gett humanitär och praktisk hjälp åt flyktingar från kriget i östra Ukraina sedan 2014. Han kunde redan innan det ryska anfallet den 24 februari se en policy som gick ut på att isolera byar och städer med proukrainska åsikter, för att slå ner motståndsviljan.
– Efter åtta år av konflikt har det här skapat ett enormt trauma hos civilbefolkningen, efter att ha upplevt konstant spänning och osäkerhet.
Vostok-SOS har en hjälplina sedan åtta år dit folk kan ringa och be om hjälp för att kunna lämna krigsdrabbade områden. Telefonnumret har idag blivit så nedringt att det i princip blivit omöjligt att komma fram.
– Vi har inte kunnat ha några egna aktivister på plats på ryskockuperat område sedan 2014, men har ändå fått höra om svåra övergrepp genom öppna källor. Så man kan bara föreställa sig hur dålig situationen blivit nu, säger Maksym Moiseienko.