Hedniska traditioner gör comeback i Östeuropa

Under den tredje veckan i mars samlades den nyhedniska organisationen Romuva i Litauen kring en ceremoniell eld och sjöng in vårens ankomst. Vårdagjämningen har varit föremål för religiösa riter i tusentals år hos urfolk och traditionsbärare. Men det här var första som gången litauiska Romuva höll ceremonin som ett formellt religiöst samfund.  

Romuva registrerades 1992 och har legat i en lång konflikt med den litauiska staten som vägrat erkänna hedningarna som religiösa. 2021 fastslog Europadomstolen att Litauen har kränkt Romuvamedlemmarnas mänskliga rättigheter, och i mitten av december 2024 röstade parlamentet slutligen för ett erkännande. Romuva kan nu fira högtider, förrätta dop och genomföra vigslar med samma rättigheter som den kristna kyrkan.

Litauen kristnades som sista land i Europa 1387, sedan man hamnat under hårt tryck av aggressiva grannländer och blodiga korståg. Det litauiska folket behöll dock spår av sin gamla tro. Under 1900-talet uppstod en rörelse för att återuppväcka riterna, som en form av identitetssökande och reaktion mot det sovjetiska förtrycket och russifieringen. Sedan millennieskiftet har Romuvas medlemmar mångdubblats.

Under de senaste åren har intresset för de förkristna gudarna ökat också i de andra baltiska staterna liksom i ett antal andra östeuropeiska länder som söker sina rötter bortom kulturyttringar man påtvingats av västeuropeiska och ryska imperialister.

I Estland ökade de två främsta förkristna grupperna, Maauskerna och Taaraisterna, trefaldigt i antal mellan två folkräkningar i landet 2001 och 2011. En undersökning av universitetet i Tartu visade 2014 att 61 procent av estländarna betraktar den inhemska, gamla tron som landets sanna religion.  

I Lettland bildade anhängarna till denna tro, Dievturiba, en egen organisation 1990, så snart det sovjetiska förtrycket lättades tillräckligt mycket. Framstegen i Litauen har gjort att man nu ställt hårdare krav på att få samma religiösa rättigheter. Även här har antalet medlemmar ökat, vilket forskare kopplat samman med ett växande intresse för nationell identitet.

Precis som i Sverige har det uppstått diskussioner om ett politiskt innehåll i den här vurmen för den inhemska tron innan kristendomen. Extremhögern har ofta lagt beslag på och politiserat de gamla religiösa symbolerna. I Polen, där intresset för det gamla på samma sätt har ökat, har de fyra hedniska organisationerna kontrat genom att lyfta fram att deras medlemmar hyser en bred skara politiska åsikter.  

Den liberala parlamentarikern Marcin Józefaciuk, den första polska politikern som är öppet hednisk, är också öppet homosexuell. Han syns lika ofta vifta med förkristna symboler som den regnbågsfärgade Prideflaggan.