Den kurdiska solprydda flaggan vajar uppe på taken till alla myndighetsbyggnader i staden. På gatorna nedanför passerar pickups med peshmergasoldater, som bär likadana flaggor på sina uniformer. Så har det sett ut i Kurdistanregionen i norra Irak ända sedan 1991, då kurderna först fick sitt självstyre. Men inte här, i staden Kirkuk i provinsen med samma namn, som officiellt ännu tillhör centralregeringen i Bagdad.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Vid det kurdiska nyåret den 20 mars hissade Kirkuks guvernör och ordföranden över provinsrådet tillsammans Kurdistans flagga över det gamla citadellet i Kirkuk. Där hade tidigare bara den irakiska flaggan vajat. En vecka senare beslutade provinsrådet att den kurdiska flaggan också skulle hissas bredvid den irakiska över alla myndighetsbyggnader.
I Kirkuks tungt bevakade administrationskvarter menar Ahmed Askeri, kurdisk ledamot i provinsrådet, att beslutet baseras på de nya maktförhållandena sedan 2014.
– När IS attackerade i juni 2014 kollapsade den irakiska armén som var stationerad här i Kirkuk. Soldaterna gav bort sina vapen och försvann. Därför kom peshmerga hit för att försvara staden. De har offrat mycket i tre år nu och folk älskar dem. Så varför skulle den kurdiska flaggan inte synas i staden?
Kurderna har behållit den militära och administrativa kontrollen över Kirkuk sedan 2014, och sagt att man inte tänker dra sig tillbaka. I april annonserade man dessutom att det före årets slut ska dyka upp en folkomröstning om kurdisk självständighet från Irak. Kirkuk ska både delta i denna folkomröstning och arrangera en andra omröstning om att ansluta sig till Kurdistanregionen.
Sköt konflikter åt sidan
Enligt Ahmed Askeri är allt menat att lösa gamla markkonflikter i Irak som Bagdad systematiskt skjutit åt sidan. Kurderna gör anspråk på Kirkukprovinsen, som man säger hade en kurdisk majoritetsbefolkning innan Baathpartiets regim ritade om gränserna, beslagtog mark och flyttade in arabiska nybyggare på 1970-talet. Hundratusentals kurder fördrevs, försvann eller dödades och ytterligare mark beslagtogs dessutom, i Saddam Husseins folkmordskrig på 1980-talet. I den nya irakiska konstitutionen från 2005 finns Artikel 140 som ska avgöra framtiden för dessa omtvistade områden, men lite har ännu hänt.
– Den irakiska regeringen har fortsatt skjuta upp frågan, så nu beslutade vi att själva genomföra en folkomröstning. Om det blir ett ja behåller vi den kurdiska flaggan framme. Om det blir ett nej så viker vi ihop den, säger Ahmed Askeri.
Ömtålig samexistens
Retoriken har lett till protester från regeringarna i både Iran, Turkiet och Bagdad samt det irakiska parlamentet. Unami, FN:s mission i Irak, har uttryckt oro över att hissningen av flaggan kan skada den ömtåliga samexistensen mellan araber, kurder och turkmener i Kirkuk.
När Dagens ETC träffar politikern Ali Koja, som sitter i ledningen för det nationalistiska Turkmenska Territoriets Parti, säger han att kurdernas politik är olaglig. Enligt Iraks konstitution får bara Iraks flagga finnas uppe på offentliga platser. Ali Kojas parti, liksom andra turkmenska och även arabiska partier med representation i Kirkuks provinsråd, bojkottade mötet där beslutet om att hissa Kurdistans flagga fattades. Provinsrådet domineras dock av kurder, och dess ordförande samt Kirkuks guvernör som först hissade flaggan, är båda också kurder.
– Det är inte sant att enbart peshmerga försvarat Kirkuk från IS. Lokal och federal polis har funnits kvar och även turkmenska bybor har försvarat sina hem. Dessutom förlorade peshmerga också Zummar, Sinjar, Qaraqosh och andra städer till IS, precis som Iraks armé. Bara för att de stannade kvar i Kirkuk ger det dem inte rätten att kontrollera hela staden.
Anklagelse om attentat
Enligt Ali Koja har deras opposition mot kurdernas självständighetsplaner nu gjort dem till måltavla för övergrepp.
Sedan några veckor tillbaka ska vandalisering ha skett där turkmenska flaggor rivits ner. Och när vi åker till den lilla turkmenska byn Yahyava, ett par mil söder om Kirkuk, visar han upp några eldhärjade lokaler som tidigare var ett lokalt partikontor. Ett rum är tomt, det andra har några brandskadade möbler och partiflaggor.
Enligt byns partimedlemmar började det mystiskt brinna mitt i natten den 15 april. En talesperson för partiet anklagade ”mörkrets pöbel” för att ligga bakom. Ali Koja pekar ut kurder som skyldiga.
– Vi har aldrig blivit attackerade förut. Dessa problem är nya och hänger samman med hissandet av flaggan och folkomröstningen om självständighet. Allt är till fördel för dem, säger Ali Koja.
Det går inte att säga vilken sanning det ligger i sådana anklagelser mot kurderna. Poängen är att det ändå bidrar till att förvärra de redan oroväckande politiska spänningarna. Turkmenska territoriets parti väntar nu på ageranden från Bagdad, men säger sig redan själva ha efterfrågat ökat stöd hos Iran och Turkiet via konsulaten.
FN kan förhindra inbördeskrig
Tillbaka i centrala Kirkuk avfärdar Ahmed Askeri anklagelserna mot kurderna som politiska agendor från Iran och Turkiet. Hela konflikten handlar egentligen om kontrollen över Kirkuks jättelika reserver av olja och naturgas, säger han.
Men både han och turkmenerna har färska minnen av de dödliga eldstrider som utbröt både 2015 och 2016 mellan peshmerga och Iranstödda, turkmenska shiamiliser i den omtvistade staden Tuz Khurmatu söder om Kirkuk.
Båda sidor efterfrågar också en större intervention från både FN och västkoalitionen för att stoppa nya våldsamheter, i den sidokonflikt som byggs upp i Kirkukprovinsen. Än så länge ligger dock fokus mest på kriget mot IS-jihadisterna.
– Då och då kommer FN:s representant i Kirkuk förbi mitt kontor för att diskutera vad som ska ske med Irak efter IS. Jag brukar säga att ifall ni lämnar frågan till bara irakierna kommer ett inbördeskrig mellan folken och mellan Kurdistan och Irak garanterat att utbryta.
