Innan han blev president var Duterte borgmästare i Mindanaos huvudort Davao. Det var på den posten och i den staden som han inledde sitt fullskaliga krig mot knarket som numera gjort honom ökänd och som Dagens ETC har berättat om i en serie av reportage. Men det krig han förde då riktade sig inte bara mot narkomaner och langare, det drabbade också muslimska grupper och politiska motståndare.
I ett vittnesmål till den filippinska senaten berättade den förre milismedlemmen Edgar Matobato om sin verksamhet i milisen Lambada Boys som utförde mord och kidnappningar för Duterte:
– Duterte gav mig personligen order att massakrera muslimer i en moské som hämnd för bombningen av en katolsk kyrka. Jag kastade in en handgranat i Bangkerohan moské. Vi och Davaos dödspatrull kidnappade och avrättade andra muslimer som begravdes i ett stenbrott.
Edgar Matobato erkände delaktighet i 100-tals mord och hans milis Lambada Boys utsågs av Duterte till en civil säkerhetsgrupp. Det är bland annat för alla avrättningar, mord och tortyr i Davao som Duterte undersöks av den Internationella brottsdomstolen, ICC.
Ordern: Skjut för att döda
Trots den blodiga historien inleddes Dutertes presidentskap med en islossning som inkluderade såväl de största muslimska organisationerna som kommunistpartiet och dess gerilla.
Men den nya freden blev kort. Muslimska jihadister under ledning av gruppen Abu Sayyaf, som bekänt sig till IS, stormade med hjälp av andra Marawi, en viktig stad på Mindanao med 130 000 invånare. Jihadisterna intog staden och proklamerade den som huvudstad i det nya kalifatet som ska sträcka sig över bland annat Indonesien, Malaysia och Filippinerna. De lyckade hålla staden i fem månader från maj 2017 innan den filippinska regeringen kunde ta den tillbaka.
Attacken blev en total chock för Manila – att en radikaliserad muslimsk gerilla kunde inta en större stad i Filippinerna och sedan hålla den i nära ett halvår hade varit otänkbart.
Kriget i Mindanao – som är centrum för Filippinernas muslimska minoritet och där cirka 30 procent eller 4,5 miljoner är muslimer – blev allt hårdare efter Marawi. Duterte införde undantagstillstånd i Mindanao och den filippinska armén inledde allt hårdare angrepp på separatistgrupperna som svarade med framför allt bombattacker.
Samtidigt inledde den 10 000 soldater starka kommunistiska gerillan NPA, Nya Folkets Armé, en offensiv. Upptrappningen fortsatte och Duterte anklagade det maoistiska kommunistpartiet och NPA för att förbereda en kupp mot honom.
Duterte beordrade flygattacker mot gerillan och separatistgruppen:
– Vi vet var de finns och vi ska utrota dem med alla till buds stående medel, sa presidenten i ett stort tal till en armébrigad för ett år sedan. Vi ska anfalla från havet, från luften och från marken.
Idag har tonen blivit ännu hårdare, Duterte har givit sina trupper order om att skjuta först och att skjuta för att döda. Han har också sagt att rebeller bör skjutas i sina vaginor så att de inte kan föda nya rebeller.
Behov av moderna stridsflyg
Det är i detta läge Duterte har stora behov av att modernisera sina väpnade styrkor. Flygvapnet består av gamla omoderna koreanska stridsflygplan, hans krigsskepp har inte förrän nu haft tillgång till avancerade radar- och eldledningssystem och liknande system saknas också för marktrupperna.
För att kunna genomföra riktade flygangrepp mot sina fiender behöver det filippinska flygvapnet moderna stridsflygplan med avancerad teknisk utrustning. De åtta till tolv nya plan som Filippinerna i ett första skede planerar att anskaffa och där JAS Gripen är ett av de starkaste alternativen är inte i första hand ägnade att verka avskräckande på Kina eller andra stater i området. Det skulle kräva ett mycket större antal. De nya planen är tänkta att användas vid konflikter inom landet.
Missnöje från krigsmakten
När det gäller krigsskeppen har Saab och Sverige redan bidragit genom att leverera systemet Sea Giraffe som är ett avancerat radarsystem till två av landets gamla fregatter.
En ordentlig modernisering av krigsmateriel är en förutsättning för regeringen att kväsa upproren i framför allt Mindanao.
President Duterte behöver också stärka banden med de väpnade styrkorna. Det har förekommit ett missnöje inom militären, speciellt de som arbetar med andra länders försvar på grund av den hårda internationella kritiken mot dödandet i kriget mot drogerna.
Kritiken mot polisen och medborgargardena har smittat av sig även på landets krigsmakt, vilket har varit besvärande vid internationella möten.
Det är viktigt att Duterte försäkrar sig om stöd från militären när han nu anklagar olika parter för att förbereda en statskupp mot honom. Militära underrättelsetjänsten har offentligt korrigerat hans angrepp på oppositionella politiker som Duterte hävdat varit direkt inblandade i planerna på ”Red October”, som han döpt den planerade kuppen till.
Försvarets underrättelsetjänst gick nyligen ut med att det inte fanns några bevis för att politiker och andra partier har haft några sådana planer. De skyller i stället allt på ”kommunisterna” som anklagas för att infiltrera skolor och universitet.
”Minoriteter anklagas”
På Amnesty finns en oro för hur ursprungsbefolkningen kan bli drabbad i Mindanao. Amnesty beskriver en rad fall där personer från ursprungsbefolkningen hållits instängda i strategiska byar. José Noel D Olano är ansvarig för Amnesty i Manila:
– Många minoriteter anklagas av de väpnande styrkorna för att stödja NPA, vi vet flera ledare för ursprungsbefolkningen som dödats anklagade för att stödja gerillan.