Avtalet ger Turkiet 3,3 miljarder euro, eller 31 miljarder svenska kronor, för att stödja mottagandet av syriska flyktingar.

Avtalet har kritiserats av såväl Amnesty som Europarådet för att bryta mot de mänskliga rättigheterna och mot FN:s flyktingkonvention. Även Nadja Hatem, advokat som bland annat arbetar med att företräda asylsökande som offentligt biträde, är kritisk.

– Flyktingarna i lägren i Turkiet har inga som helst rättigheter. Det är inget värdigt liv vi skickar människor till. Dessutom kan Turkiet i sin tur skicka människor tillbaka till länder som Sverige inte anser som säkra. Det innebär i förlängningen att vi skickar människor tillbaka till döden, säger hon.

– Men det mest allvarliga är att EU genom ett sådant här avtal säger att ”nej, det gör vi inte, det är Turkiet som gör det”. Det är allvarligt att man frånsäger sig ansvaret.

Under hösten rapporterades det att Turkiet bygger sex flyktingläger för sammanlagt två miljoner människor för att ta emot de syriska flyktingarna, och fortfarande kommer rapporter om de överfulla flyktinglägren i Idomeni i norra Grekland där omkring 10 000 människor fortfarande väntar med förhoppningen om att gränsen ska öppnas så att de kan ta sig norrut.

Sätts på prov i juni

Så sent som i oktober förra året sade utrikesminister Margot Wallström att Turkiet inte är att betrakta som ett ”säkert land”. Att Sverige och EU ändå väljer att sända flyktingar dit är cyniskt, säger frilansjournalisten Ylva Nilsson, som bevakat EU-frågor sedan 1988.

– Det är cyniskt mot flyktingarna, mot vårt eget tal om mänskliga rättigheter och mot Turkiet som har 2,5 miljoner flyktingar redan innan. Turkiet är ett fattigt land och att överlämna bördan till dem är inte rättvist, säger hon.

För flyktingar från andra länder än Syrien är situationen än värre. För dem är möjligheten att söka asyl i praktiken avskaffad, menar Nadja Hatem.

– Det finns människor från Marocko, Irak och Ukraina som har asylskäl, men genom det här avtalet låter man dem inte få utnyttja sin rättighet att få sina asylskäl ordentligt prövade någonstans, säger hon.

Redan i juni i år kommer avtalet att sättas på prov. Ett av Turkiets krav i förhandlingarna med EU var att stegvis lätta på visumtvånget för turkiska medborgare från och med i sommar. Ylva Nilsson tror inte kravet kommer att bli verklighet, men vad som sker är oklart.

– EU-länderna har verkligen satt sig i en konstig knipa, säger hon.

”Generande för Merkel”

Hur krisen hanteras återstår att se. Men redan nu står det klart att Recep Tayyip Erdoğan stärkt sin maktposition med hjälp av avtalet, både gentemot EU och på hemmaplan.

– Både Erdoğan och den turkiska regeringen har vunnit oerhört mycket goodwill hos de turkiska väljarna genom det här. De spelar ut det här maximalt. Europeiska makthavare som tidigare vägrat resa till Turkiet visas nu upp i direktsändning på troner i guld som Erdoğan byggt i sitt palats. Vi förstärker faktiskt hans inflytande i Turkiet på det här viset, och försöken till turkisk opposition försvagas, säger Ylva Nilsson.

Redan nu finns också exempel på hur Turkiet tar sig plats på ett sätt som man tidigare inte haft möjlighet att göra. I Sverige krävde den turkiska ambassaden nyligen att TV4 skulle stoppa en dokumentär om folkmordet på Assyrier. I Tyskland gav regeringen i april klartecken för en rättsprocess mot den tyske satirikern Jan Böhmermann som hånat den turkiska presidenten. Det kopplas samman med Angela Merkels vilja att upprätthålla goda relationer med Turkiet.

– Det är naturligtvis väldigt generande för Angela Merkel att hon inte kan lägga på luren, utan tvingas krypa, säger Ylva Nilsson.