– Jag kan inte påstå att jag vet särskilt mycket om svensk inrikespolitik. Men jag har rest mycket i Europa och i USA, och i jämförelse så verkar vänstern i de nordiska länderna ha en bättre förståelse av den ryska aggressionen, säger Hanna Perekhoda när Dagens ETC träffar henne efter panelsamtalet. 

Vladimir Putin visade att det går att bryta ostraffat mot den internationella säkerhetsordningen.

Hon är glad över att i Sverige slippa behöva förklara att Ukraina kämpar för att skydda grundläggande demokratiska värden och understryker: 

– Vladimir Putin visade att det går att bryta ostraffat mot den internationella säkerhetsordningen. Våld och aggressioner bryter nu ut över i hela världen, vilket gör att kriget i Ukraina har hamnat länge ned på dagordningen, fastän det rasar minst lika hårt som tidigare. 

Samtidigt som kriget snart går in på sitt tredje år påstår allt fler politiska aktörer att det finns en lösning på kriget, vilket i praktiken skulle innebära att Ukraina eller ukrainska politiker pressas till olika eftergifter. 

– Om vi skulle vandra ned för den stigen, där vi tillfredsställer angripare, så kommer det att ha stora konsekvenser, särskilt för folk som bor i det kapitalistiska systemets periferi, i områden som historiskt har visat sig vara sårbara för imperialistiska angrepp, säger Hanna Perekhoda och vidgar diskussionen till kriget i Gaza.

– Den ryska invasionen påskyndade nedmonteringen av den internationella säkerhetsordningen. Det skapade en situation där imperialistiska makter drog slutsatsen att det går att lösa interna problem genom att starta ett krig. Det var vad Vladimir Putin gjorde och det blev ett acceptabelt sätt att agera på den internationella scenen för många aktörer, i min mening inklusive Israel.

Hon säger att det finns betydande skillnader mellan ukrainare och palestinier, inte minst så har de första privilegiet att ha ett land. Samtidigt visar palestiniernas öde enligt henne vad som kan hända om omvärlden sviker ett folk. 

– Hamas medel är för mig oacceptabla. När jag såg vad som hände i oktober förra året mådde jag väldigt dåligt, jag såg det som ett misslyckande för hela världssamfundet. Om det palestinska folkets motstånd faktiskt tar dessa former så betyder det att omvärlden inte har gjort tillräckligt för att undvika en sådan situation, säger hon och fortsätter:

– Situationen där FN inte kan erbjuda någon meningsfull lösning på Gazakriget skapar mycket frustration. Känslan av ett västerländskt hyckleri används av Ryssland för att främja dess imperialistiska intressen och för att destabilisera situationen ännu mer.

I samband med paneldiskussionen medgav Hanna Gedin att hon var en av dem i V:s partistyrelse som våren 2022 sa nej till att skicka vapen till Ukraina, men att det var ett misstag, varpå partiet reviderade partiet sin linje. Hanna Perekhoda tycker att det är ett gott tecken att Vänsterpartiet visat att det är i stånd att utveckla sin politik.

– Och vapnen är viktiga, både för att Ukraina ska kunna överleva som en stat, men också för att skydda vanliga ukrainska medborgares liv. Ryssland krigar genom terror, genom att ta civila som mål. Utan västerländskt luftvärn skulle jag inte sitta här idag, säger hon med eftertryck.

"Vi behöver ert stöd" 

Ett annat slags stöd som Hanna Perekhoda hoppas att den europeiska vänstern kan bistå med är att den värnar arbetares rättigheter i sina kontakter med ukrainska myndigheter. Sedan Ryssland började sin fullskaliga invasion av Ukraina har Volodymir Zelenskyjs regering avvecklat mycket av det arbetsrättsliga skyddet, under förevändning att kriget kräver eftergifter – men är något som Hanna Perekhoda och hennes likasinnade kritiserar. 

Att vänsterpartier står på rätt sida av historien är slutligen också viktigt för utvecklingen av demokratiska vänsterkrafter i Ukraina.

– Vi behöver kunna visa att vänstern i andra länder stöttar oss för att kunna avfärda myten om att socialism är något pro-ryskt. Vi behöver ert stöd för att vårt projekt om ett demokratiskt, jämlikt och öppet Ukraina ska framstå som politiskt legitimt och kunna bli en norm, istället för att marginaliseras.

För vänstern behövs i Ukraina, anser hon. 

– Ett av Ukrainas problem som ett postsovjetisk land har varit bristen på tydliga politiska projekt och framtidsvisioner. Människor är väldigt desillusionerade, vilket har sina rötter i smärtsamma erfarenheter av såväl Sovjet, där allt genuint politiskt deltagande på gräsrotsnivå var förbjuden, som av 90-talets vilda kapitalism. Den ledde till en extrem plundring av landets rikedom och även framväxten av oligarkerna, vilket gjorde människor ännu mer besvikna.

Oligarkerna plundrade landet inte bara ekonomiskt, utan också politiskt. Bara de hade tillräckligt med resurser att starta politiska partier, som hade för enda mål att försvara deras egna intressen. För väljare hade de väldigt lite att erbjuda. 

– De flesta av dem skiljer sig åt genom att vara mer eller mindre konservativa när det gäller demokratiska rättigheter, kvinnors och hbtq-personers rättigheter, och så vidare. Men när det gäller ekonomi utgår mer eller mindre alla från samma konservativa, nyliberala grund.

Oligarkerna tvingade fram organisering

Gräsrotsorganisationen Hanna Perekhoda tillhör heter Sotsialnyj ruch, det vill säga ”sociala rörelsen”. Den uppstod år 2015, i sviterna av den så kallade Värdighetsrevolutionen, och samlar vänsteraktivister av olika bakgrund och politiska intressen. 

Vi definierar oss som antikapitalister, feminister, ekosocialister, anti-auktoritära. 

– Vi definierar oss som antikapitalister, feminister, ekosocialister, anti-auktoritära. En grundbult i vårt arbete är att vi verkar för att sådana principer som demokrati, rättsstyre, rättssäkerhet, yttrandefrihet, föreningsfrihet ska efterlevas. I Ukraina är fortfarande väldigt vanligt att dessa grundläggande värden relativiseras, samtidigt som att det här kriget innebär att vanliga ukrainare nu går ut och försvarar de här principerna med vapen.

Sotsialnyj ruch saknar representation i Ukrainas olika folkvalda församlingar. 

– Vi har inte tillräckligt med kraft för det. Under krigsförhållanden är det nästan omöjligt för oss att ombildas till ett politiskt parti. Men även tidigare var det väldigt svårt. För att kunna registrera sig som ett politiskt parti behöver en grupp uppfylla en lång och sträng lista med krav och även ha mycket pengar för att kunna delta i val. 

En stor del av rörelsens verksamhet går istället ut på upplysningsverksamhet, på att sprida vänsterns idéer i Ukraina i syfte att avstigmatisera dem. 

– I den postsovjetiska kontexten är allt som relaterar till social kamp eller socialism svartmålat av historien. Vi har praktiskt taget ingenting gemensamt med tidigare kommunistpartier, som har utvecklats till politiska krafter som står väldigt långt ifrån alla sociala frågor. De är socialkonservativa, antifeministiska, homofoba, rasistiska, pro-auktoritära.

Något som jag tycker utmärker Ukraina, om jag jämför med Polen och Ryssland som är två andra länder jag känner väl, är att det finns en väldigt hög grad av självorganisering. Ett slags anarki som grundar sig i att människor i Ukraina inte litar på att den korrupta och svaga statsapparaten kommer att lösa något av deras problem. 

– Jag håller med om beskrivningen men jag skulle inte kalla det för anarki, för det är ett politiskt begrepp med en betydelse som behöver förstås som sådant. Ukraina har en historia av anarkism, men det var ett projekt som krossades av bolsjevikerna och som efterkommande generationer inte har någon relation till.

Förmågan till självorganisering har ofta lyfts fram som en nyckelfaktor i Ukrainas förmåga att stå emot angreppet från en militärt överlägsen fiende. Men Hanna Perekhoda säger att förmågan till självorganisering har en mycket bredare betydelse än så. 

– Efter Sovjetunionens kollaps utvecklades den ukrainska staten på ett helt annat sätt än till exempel den ryska. Den var väldigt svag, inte minst på grund av oligarkerna som ständigt konkurrerade och destabiliserade systemet. Det hade väldigt negativa konsekvenser för vanliga ukrainare och deras livsvillkor, men gav dem samtidigt mycket utrymme för självorganisering, och ja, för revolutioner.

– Vi har haft ett antal sådana sedan 1991, inte för att vi älskar uppror, utan för att många människor i Ukraina har stor erfarenhet av att utmana statens makt och förändra den underifrån. Så även om människor i Ukraina är självorganiserade eftersom de inte kan räkna med staten, och de behöver själva ta sitt öde i sina händer för att överleva, så bevarade detta oss också på något sätt från en autokratisk regim. För mig är detta den största skillnaden jämfört med den ryska erfarenheten, där den politiska och ekonomiska klassen byggde ett väldigt starkt och hierarkiskt styre utan något utrymme för gräsrotsmetoder.

Fortfarande rapporteras det mycket om korruption i statsapparaten.

– Det är viktigt att inte göra sig några illusioner om att alla dåliga människor och skurkaktiga beteenden gick upp i rök när kriget började. Det är otroligt frustrerande att samtidigt som att människor bokstavligen ger sitt liv för det här landet så ser andra kriget som en möjlighet att stoppa ännu mer pengar i sina fickor. Samtidigt är det ett gott tecken på att det finns ett politiskt utrymme att avslöja dem. Det här är något som vi inte bör förringa. Vi hör inte lika mycket om korruptionen i länder som Belarus eller Kazakstan men jag tycker inte att det betyder att det finns mindre korruption, utan att det finns mindre politiskt utrymme att avslöja det.

Hur kan kriget ta slut?

– Det är något som bara Vladimir Putin kan svara på och den ryska krigsmaskinen verkar för fullt. De tjänar fortfarande pengar på handel med sina fossila bränslen och naturresurser, och de pengarna går direkt in i krigskassan. Vidare fortsätter Ryssland att hitta nödvändiga komponenter för att bygga vapen. Det har gjorts många avslöjanden om hur europeiska företag tillverkar komponenter som hamnar i Ryssland och ändå händer inget. Mitt budskap är att om västländerna fortsätter att låtsas som om de redan gjort allt de kan för att stötta Ukraina, om de inte skickar mer vapen och inför fler sanktioner till exempel, kan det här kriget pågå i åratal.