Det är ett välbehövligt fokus, tycker René Laufer, professor i rymdtekniska system vid Luleå tekniska universitet., som är på plats i den norditalienska staden för att presentera sin forskning. 

Ett av hans expertområden är nämligen rymdskrot – trasiga, ofta fragmenterade satelliter eller delar av trasiga rymdraketer som finns i omloppsbana runt jorden och riskerar att kollidera med aktiva satelliter och rymdfarkoster. Det är problem som har ökat i omfattning på senare tid. 

3D-printa och omvandla till bränsle

Ett sätt att hantera rymdskrotet är att knuffa det ur sin omloppsbana med hjälp av en annan rymdfarkost med målet att båda ska brinna upp i atmosfären. Det är en bristfällig metod. Förutom att den inte har testats framgångsrikt ännu finns risken att allt inte brinner upp.

– Ibland kan större delar leva kvar, ibland blir det mindre partiklar, som riskerar att påverka atmosfären negativt, förklarar René Laufer.

Han ingår i en forskningsgrupp på Luleå tekniska universitet som undersöker en alternativ möjlighet: att återvinna rymdskrot. Tanken är att utveckla helautomatiska processer för att samla in och återvinna skräpdelar direkt i rymden. Det kan exempelvis handla om att på plats 3D-printa nya komponenter eller omvandla materialet till bränsle. 

– Vi har skjutit upp massor av högkvalitativt material i rymden – varför inte använda det där? På så sätt skulle man kunna skjuta upp färre saker med raketer från jorden, säger René Laufer.

Behövs lagstiftning

Rymdskrotsåtervinning är ett nytt och relativt marginellt forskningsfält, men René Laufer är hoppfull. Intresset för hanteringen av rymdskrot är stort och något som berör alla världens länder. 

– Men det är också en ekonomisk fråga. Det kostar pengar och tekniken måste utvecklas.

För att branschen ska utvecklas i en mer hållbar riktning behövs lagstiftning och incitament som exempelvis tvingar företag att motverka uppkomsten av rymdskrot när de bygger och skjuter upp satelliter, förklarar René Laufer.