Frågan kan tyckas något alarmistisk. Särskilt efter att amerikanerna lyckats rösta bort en president som inte bara återkommande visade fingret åt demokratin, utan också en som sannolikt hade fortsatt att gröpa ur folkstyret om han fått chansen.

Ändå är det just den frågan som Martin Gelin, författare och USA-korrespondent för Dagens Nyheter, ställer sig i boken ”Den vita stormen, rasismens historia och USA:s fall”.

Dagens ETC möter honom dagen innan han ska flyga tillbaka till USA, ett land han blev medborgare i under ­arbetet med boken. Det är också där ”Den vita stormen” tar avstamp, i den ceremoni där han och ett 40-tal andra väntar på att få sin nya nationalitet. En äldre kvinna i hijab. En ortodox, judisk farbror. Ett gift pensionärspar från Sydkorea. En familj från Bangladesh. En yngre kvinna från Dominikanska republiken.

När ceremonin är slut är alla amerikaner.

Röd tråd från slaveriet

Frågan är bara hur mycket ”amerikaner” de mörkhyade människorna runt honom är i en vit amerikans ögon.

Av ”Den vita stormen” att döma: inte mycket.

På över 400 sidor lyckas Martin Gelin inte bara påminna läsaren om slaveriets fasor, om Söderns Jim Crow-lagar, om det våldsamma motståndet mot medborgarrättsrörelsen i USA på 50- och 60-talet.

Med hjälp av detaljerade nedslag i landets historia, i såväl extremt våldsamma som mer symboliskt laddade händelser, drar han också en tjock röd tråd mellan exemplen och visar att rasismen ligger kodad i det vita USA:s DNA.

Och det är något han anser att även svenskar bör påminnas om.

– Det finns en beröringsskräck kring rasism i Sverige. Jag tror det funnits en miss­uppfattning om att den verkliga rasismen var något som tog slut på 1900-talet. Det kanske sker individuella, rasistiska handlingar i dag, men det har inte betraktats som ett samhällsproblem. I USA har rasismen präglat och ­fortsätter prägla i princip alla viktiga ­politiska konflikter.

Han nämner en kanske särskilt problematisk myt. Att “omvänd rasism” mot vita ­skulle vara ett utbrett problem. 

– Det bygger på en fruktansvärt djup okunskap om hur ­historien faktiskt sett ut. Mitt mål med boken var att visa väldigt konkreta exempel på rasismen i USA.

Okunskapen är inte bara svensk.

– I USA känner alla till ­slaveriet och segregations­lagarna, men få känner till system som “redlining”, som banker och bostadsmäklare använt för att bibehålla segregation i till exempel bostadsområden och skolor. Många amerikaner har inte heller fått lära sig grundläggande fakta om inbördeskriget eller grundlagsfädernas slavägande i grundskolan. Tolv presidenter ägde slavar, samtidigt som de höll fina tal om frihet och jämlikhet.

Vägrar dela makten

Att USA befinner sig i en existentiell kris torde stå klart efter stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021. Den som på riktigt vill förstå denna kris måste enligt Martin Gelin titta på rasismens historia.

– Efter senaste presidentvalet gjorde CNN en intervju med en svart man i Detroit som stod utanför en vallokal och sade “We used to pick cotton, now we pick presidents”. Det är denna svarta agens, att svarta väljare kan välja vem som blir president, som Trumps vita anhängare vägrar att acceptera. De har därför börjat attackera själva kärnan i amerikansk demokrati, det legitima valsystemet.

Det här följer ett historiskt mönster. Enligt Martin Gelin har en liknande backlash skett i USA varje gång svarta gjort framsteg eller fått mer ­inflytande. 

– När slaveriet avskaffades och svarta män temporärt fick rösträtt i södern stormades också kongressbyggnader av vita miliser som vägrade se sina privilegier utmanas.

Det låter som att inte bara rasism, utan även rädsla ligger kodad i USA:s DNA?

– Det hänger ihop med landets långa historia av misstänksamhet mot politiskt etablissemang, en nationell självbild som rebeller, och myter i västern och södern om råbarkade, tuffa individer som försvarar sina familjer. 

– Men det hänger också ihop med den extrema vapen­kulturen i USA och med en mediekultur som fanatiskt rapporterar om våldsbrott och får spridning i sociala medier med alarmistiska rapporter om våldsbrottslighet, så det spär på en bild av att det är livsfarligt att gå utanför dörren.

Du skriver om vita som hellre stänger en pool för alla än låter svarta använda den. Hur har det kunnat gå så långt?

– Redan under slaveriet lierade sig fattiga vita i Södern med slavägarna istället för att sympatisera med förslavade svarta eller med fria svarta arbetare. Slavägarna uppmuntrade det genom generösa belöningar för vita som fångade förrymda slavar. Det gjorde att alla fattiga vita i södern började se sig som ett slags poliser som upprätthöll slaveriet och rashierarkin, snarare än att skapa en klassmässig solidaritet med utsatta svarta.

Det här är en dynamik som lever kvar än idag. Som när främlingsfientliga politiker beskriver välfärd, skolor, sjukvård och bostäder som ett noll­summespel där vita måste försvara sig mot svarta. 

– Men det blir ofta de fattiga vita som förlorar på det i slut­änden.

I boken nämns William F Buckley, en amerikansk intellektuell som argumenterade för att svarta ska vara underordnade vita. Finns sådana röster kvar?

– Dagens rasister vet att det inte går att prata om vit överhöghet på ett öppet sätt, men Trump och många andra tunga republikaner har varit ganska genomskinliga när de upprepat eller imiterat historiska rasistiska politiker.

Som exempel nämner han de nationalistiska guvernörerna i Texas och Florida, som skickar bussar med migranter till städer i norr, som ett slags pr-kupp för att skrämma och skapa kaos i storstäderna.

– Det är en direkt kopia av den taktik användes av söderns segregationsförespråkare på 60-talet. Då skickades svarta till norr med falska löften om att jobb och bostäder väntade där. Det är en öppet ­rasistisk ­kampanj där svarta och latinamerikanska familjer av­humaniseras och reduceras till politiska spelbrickor.

Var befinner sig USA om fem år?

– Det är svårt att se ett annat scenario än att konflikterna eskalerar och att radikaliseringen och militariseringen av amerikansk höger fortsätter. Jag tror inte att vi kommer att få se ett inbördeskrig med skyttegravar eller någon omfattande våg av ren våldsterror. Risken är snarare att USA blir mer som Ungern och demokratin bryts ner med byråkratiska metoder, av domstolar och delstats­regeringar som tagits över av Trump-lojalister.