BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Just det ja, du jobbar med sånt.

– Ja, jag är barnläkare.

 Som alla kubaner typ?

– Nej nej! Men vi har en läkare per 162 invånare.

Nu kommer jag fråga alla typiska frågor, men: kände du din pappa?

– Mycket lite. Jag var fyra och ett halvt när han gav sig av till Kongo för att göra revolution där. Sedan övertalade Fidel honom att komma tillbaka, men då gjorde han det i hemlighet eftersom han redan hade tagit avsked från Kuba. Han var då på väg till Bolivia, och det var sista gången jag såg honom. Han kom hem till oss, packade och åt middag. Min mamma berättade inte ens för mig att det var min far, hon sa att det var en vän till honom som kommit för att hälsa på, så hemligt var det att han hade återvänt. Jag minns att jag ramlade och slog mig och att han lyfte upp mig och höll om mig. Och något i det hela förvirrade mig, jag sa till min mamma: Mamma, jag tror den där mannen håller på att bli kär i mig! Haha!

Och det var sista gången du såg honom och du visste inte ens att det var han?

– Nej, just det. Hon berättade det när han hade åkt.

Che Guevara lämnade ett brev till sina barn, som modern skulle ge dem i händelse av hans död. Där står "Väx upp som revolutionärer. Studera mycket. Mer än något annat, låt alltid varje orättvisa som begås mot någon, någonstans i världen, kännas i djupet av era hjärtan. Det är revolutionärens vackraste egenskap."

Aleida har följt rådet, av de främsta revolutionärernas döttrar är hon den som gått mest i sin fars fotspår. Fidel Castros dotter Alina har stuckit till Miami och skrivit en bok om sin fruktansvärda barndom. Raúl Castros dotter Mariela har ägnat sitt liv åt hbtq-rättigheter och är chef för Kubas institut för sexuell hälsa. Aleida har blivit läkare precis som sin far, arbetat i Angola precis som han, startat ett Che-centrum i Havanna och skrivit en bok om Hugo Chávez.

Det verkar som om du är mycket trogen din far, men du växte upp med din mamma.

– Min mamma var en klippa, en typisk kubansk bondkvinna. Vi fick aldrig tro att vi var något extra bara för vår pappa. 

På konferensen som du blivit inbjuden till här i Sverige pratade du om Guántanamo och om blockaden. Hur är det med blockaden nu, den skulle tas bort men är kvar, eller?

– Den är kvar som om inget hade hänt. Obama pratar mycket om att den är absurd, men han kan inte göra något för det är kongressen som bestämmer. Visst har det hänt saker, som att USA har öppnat sin ambassad i Havanna och Kuba sin i Washington, det har börjat gå direktflyg. Men inget företag som vill sälja något i USA får göra affärer med oss. Mest skadar det sjukvården. På sjukhuset där jag arbetar händer det ofta att barn behöver mediciner som har patenterats i USA. Åtta av tio nya mediciner har patenterats där och då får de inte säljas här. För företagen blir valet enkelt, om de ska välja mellan en marknad med 200 miljoner köpstarka invånare och 11 miljoner karibiska öbor, vad väljer de? Inte oss. Så visst, vi kan köpa medicinerna men då måste det till 4-5 mellanhänder och varje ska ha sin andel. Kuba ville köpa motorer från Ferrari men FBI fick reda på det och skickade ett brev till Ferraris ägare: "Om ni säljer något till Kuba kommer varken du eller dina familjemedlemmar någonsin kunna sätta er fot i USA."

Hur ser du på det amerikanska presidentvalet?

– Kolla, varje gång det är val i USA blir det spänningar mellan USA och Kuba. Den nye presidenten har inte sagt något om oss än, så vi har ingen aning vad hans politik kommer vara. Det är aldrig bra att USA har en oberäknelig president. Men det är inget vi ligger sömnlösa över. 

Vad tror du om utvecklingen i Latinamerika, är kontinenten på väg åt höger?

– Det viktigaste för oss är vad som händer i ALBA-länderna. Det som händer i Brasilien och Argentina är en tillbakagång för deras befolkning – nu blir projektet "Hambre zero" som gick ut på att utrota hungern i Brasilien inte av – men det påverkar inte oss direkt. 

Vad tycker du om de förändringar som sker nu på Kuba?

– Såhär: vi bor på den här planeten, vi kan inte isolera oss. När Sovjet föll var det som att dra undan stegen vi stod på. Sen har vi återhämtat oss men finanskrisen 2008 påverkade även oss. Då kan man inte betala lön till en halv miljon statsanställda som inte producerar något. 

Vadå inte producerar något? Menar du att de inte gjorde någonting eller?

– Nej det säger jag inte men… Samtidigt ska de inte gå arbetslösa heller. Så det var bra att de fick möjlighet att öppna eget. Det hade man ju förut också men inte i den utsträckningen. Samma med jordbruket.

När jag var på Kuba sist träffade jag en hel del unga som tänkte att "om kapitalismen kommer hit då blir jag rik."

– Stackars dom! Ja ja, det finns alltid de som låter sig förföras av sireners sång. Men de är inte i majoritet.

Men hela den här turismboomen som kommer nu har medfört mycket prostitution, är du inte rädd att Kuba blir som Jamaica?

– Nej. För vi är ett socialistiskt land och det är inte Jamaica. Turism för alltid med sig droger, prostitution och korruption men vi låter det inte bara ske. De utländska företag som investerar på Kuba måste följa tre regler, 1) investeringen måste vara bra för vårt folk, 2) respektera Kubas självständighet, och 3) kubansk jord är inte till salu. 

Aleidas bror har själv öppnat ett turistföretag som säjer motorcykelturer till utlänningar. Men inte alla saker som sker nu tycker hon är bra, till exempel vägrade hon gå att lyssna på påven när han besökte Havanna. Kommunistpartiet hade uppmanat alla att gå dit, men Aleida sa "Jag tänker inte stå där och vänta i timmar på någon påve, på platsen där min far är begravd! Det skulle vara hyckleri."

Hur ser du på demokrati och diktatur?

– I väst tror många att Kuba är en diktatur men vi har ingen kung som ni har. Här vet inte många om att vi har val på fem olika nivåer, till exempel. Demokrati betyder folkmakt och vi har ett utbildat och medvetet folk. En äkta diktator hade försökt hålla oss i okunnighet och förtryck. Den som tror att Kuba är en diktatur, vad ska man då kalla Pinochet och Franco för? 

I fredags, några dagar efter att den här intervjun gjordes, dog Kubas tidigare ledare Fidel Castro. Aleida Guevara berättade under intervjun att hon hade en personlig relation till honom.

– Sist jag såg honom var på hans födelsedag, då mådde han bra.