Thanasis granskade korruption – blev övervakad av staten

– Den började bete sig märkligt. Men det tydligaste exemplet på att något var fel var att när jag ringde någon så gick det inte fram några signaler utan jag kopplades direkt till linjen, säger Thanasis Koukakis. 

I butiken där han hade bytt batteri försäkrade de honom om att det inte fanns något fysiskt fel på telefonen, men problemen fortsatte. Till slut tog han kontakt med en tidigare källa som var kunnig inom cybersäkerhet. Det visade sig att Thanasis Koukakis var övervakad, troligen av den grekiska staten. 

– Jag trodde inte på honom och jag bad honom att ge mig konkreta bevis. Två veckor senare kom han tillbaka till mig och visade ett fotografi med två utskrifter av konversationer som jag hade haft i början av juni och som jag kände igen. Jag blev chockad över att utskriften till och med hade med kommentarer om att samtalen hade hållits utanför min dotters skola och att det på grund av barnröster i bakgrunden var svårt att höra vad som sades. 

Vi möts vid Klathmonostorget, ”Det gråtande torget”, som fick sitt namn i slutet på 1800-talet. Vid valförluster samlades nämligen ofta tidigare anställda här från finansministeriets byggnad som ligger precis intill, i protest mot den nya regeringens förmodade korruption. 

Jag blev chockad över att utskriften till och med hade med kommentarer om att samtalen hade hållits utanför min dotters skola och att det på grund av barnröster i bakgrunden var svårt att höra vad som sades. 

Thanasis Koukakis har varit frilansande ekonomisk redaktör på ett flertal internationella medieföretag de senaste tjugo åren. Fram till nyligen har han varit redaktör för grekiska CNN och NBC och är idag chefredaktör för nyhetssajten DNews. När han för tre år sedan började få problem med telefonen, granskade han tillsammans med en kollega från Financial Times en ny lagstiftning i Grekland som underlättade för ekonomisk brottslighet för bankirer. 

– Den nya lagstiftningen som Mitsotakis [Greklands premiärminister, reds.anm.] administration lade fram hösten 2019 förbjöd åklagarna att åtala bankirerna för brott mot förtroende. Den enda förutsättningen för att göra det var att banken själv skulle lämna in en stämningsansökan mot den bankir som hade gjort fel. 

Övervakades av israeliskt spionprogram

Genom den nya lagstiftningen krävs ett slutgiltigt rättsligt avgörande från skatteförvaltningen för att få frysa tillgångar, vilket även gäller vid åtal av skattesmitare, en process som ofta tar mer än fem år. I praktiken innebär det att många som begår ekonomiska brott kommer undan med det. 

– Den grekiska regeringen har med två brev klagat på vår rapportering till chefredaktören för Financial Times. Naturligtvis var vår rapportering extremt korrekt. Men den första juni 2020 påbörjade den grekiska regeringen övervakningen av mig genom landets nationella säkerhetstjänst, av ”nationella säkerhetsskäl”. Först med den konventionella tekniken, alltså genom min telekommunikationsleverantör. Och sedan med ett mycket påträngande spionprogram, Predator.

Predator är en högteknologisk mjukvara, som har producerats av det israeliska säkerhetsföretaget Intellexa. Det är ett effektivt spionprogram för att få tillgång till telefonens e-post, kamera, bilder, mikrofon och så vidare. Dagen efter att Thanasis Koukakis fått tag på samtalsutskrifterna anmälde han saken till myndigheten som hanterar telekommunikationssäkerhet. Ett år efter klagomålet kom svaret – att de inte kunde se att något fel har skett. 

– Men jag hade extremt tur eftersom jag tog hjälp av ett undersökande journalistiskt team från organisationen Reporters united, som faktiskt kunde hitta en order för övervakningen av mig. De kunde även få fram att samma dag som jag lämnade klagomålet stoppades övervakningen. Det tyder på att jag inte var ett hot mot den nationella säkerheten utan de ville höra vilka som är mina källor och vad jag undersöker.

Koukakis telefon infekterades av spionprogrammet genom en länk till en ekonomiartikel. Genom kontakter på företaget Meta, som äger Facebook, och sedan en oberoende utredning från watchdog-organisationen Citizen lab, upptäcktes att exakt samma infekterade länkar även skickats till ett flertal meningsmotståndare till regeringen, men även till flera ministrar i den egna regeringen, journalister och entreprenörer.

– Det vi kunnat få fram är att 92 personer samtidigt var offer för Predator. Varje meddelande har skräddarsytts för att vara relevant för personerna i fråga att klicka på. Ett av offren av övervakning är Artemis Seaford, den tidigare Meta Facebook-chefen i Grekland. De infekterade hennes mobiltelefon med Predator genom att skicka ett sms om vaccinationstid för covid. 

TV i statens tjänst

Regeringen har inte behörighet att använda verktyget och förnekar att detta har gjorts. Men det finns många bevis. New York Times har tidigare även rapporterat att den grekiska regeringen exporterar Predator till andra länder och auktoritära regimer som Sudan, Madagaskar och Bangladesh. Bakom stängda dörrar har också en chef inom den grekiska underrättelsetjänsten erkänt att man spionerat på en journalist.

– Tjänstemän från Bangladesh tränades till och med i Predator i Grekland, säger Thanasis Koukais. 

Efter avslöjandet har Greklands chefsåklagare fått i uppdrag att starta en utredning men ett år och fyra månader senare har inget ännu hänt i ärendet. Även PEGA-kommittén i Europaparlamentet, som utreder spionprogram, har varit mycket kritisk till de missförhållanden som framkommit i Grekland. För ett par månader sedan röstades en resolution igenom av EU-kommissionen som kräver att Grekland måste skärpa sig gällande mediafriheten och rättsstaten. 

– En annan viktig påtryckning är att den amerikanska Biden-administrationen tidigare i år sanktionerat alla dotterbolag som slagit sig samman med Intellexa. Och vi tror att under de kommande veckorna kommer ytterligare personer vara sanktionerade. Så saker händer parallellt, trots att det grekiska rättsväsendet är starkt politiserat.

Thanasis Koukakis återkommer till vikten av god journalistik för ett fungerande demokratiskt samhälle. Men det är svårt i Grekland, både på grund av hur staten med den här typen av extrema metoder försöker kontrollera medierna. Men även på grund av hur många journalister som självcensurerar och tillhör de tv-kanaler som fungerar som statens propagandaorgan. 

– Traditionella medier har varit den huvudsakliga informationskällan för människor i årtionden, till och med århundraden. Men i Grekland har de tappat förmågan att övertyga folk om riktigheten i deras rapportering. Att jag har många kopplingar utomlands och kunde få ut min berättelse i Reuters, BBC och i Financial Times var det enda som gjorde att detta kom till ljuset. Det var mycket svårt för regeringen att rättfärdiga sig. Och för åklagarmyndigheterna att inte starta en utredning, säger Thanasis Koukakis. 

Pressas med låga löner

Vi rör oss bort ett kvarter. Utanför det största journalistfackförbundets lokaler i Aten har journalister samlats för att demonstrera mot villkoren i branschen. Vi går mot parlamentet och journalisterna skanderar: ”Vi ska ta tillbaka vårt kollektivavtal genom strejk”. Journalister i Grekland har inte haft kollektivavtal på 15 år. 

– Min lön är cirka 830 euro. Det räcker inte för att ta sig igenom månaden. De dåliga villkoren påverkar också yttrandefriheten i landet. För om vi inte har schyssta löner är journalister också rädda och rapporterar det chefen säger att de ska rapportera, säger Apollon Liakopoulos, facklig ledare och journalist på tidningen Documento.  

Även frilansjournalisten Christos Avramidis, som bland annat är dokumentärfilmare och skribent för den socialistiska tidskriften Jacobin, går i demonstrationståget. Han berättar att medierna började bli korrumperade i samband med de stora avregleringarna i slutet på 90-talet. 

Om vi inte har schyssta löner är journalister också rädda och rapporterar det chefen säger att de ska rapportera.

– Alla kanaler och deras licenser innehas av oligarker eller personer som är anslutna till regeringen. Det har naturligtvis haft inverkan både på den kulturella nivån hos folket i Grekland och på den politiska nivån. I och med finanskrisen 2008 blev situationen för medierna ännu värre. Det enda sättet att inte gå i konkurs var att låna pengar från bankerna. 

Räddningsprogrammet var en del av memorandumavtalet som den grekiska staten var tvungen att genomföra tillsammans med hårda nyliberala åtstramningsåtgärder som satts upp av EU, IMF och ECB. EU finansierar fortfarande Grekland och de tv-kanaler som kontrolleras av den grekiska staten. 

– Den här resolutionen om mediefriheten blir därför ett hyckleri. Det var på grund av EU som Grekland implementerade stora förändringar som att stänga ner den statliga tv:n och radion för att genomföra privatiseringar, säger Christos Avramidis. 

Som journalist på en vänsterpublikation finns både ett ständigt hot från högerextremister men det finns även gott om exempel på polisbrutalitet mot journalister, förklarar han. 

– Det är samma personer som ska garantera rättsstatsprincipen som också bryter mot lagen: Polisen. Och det handlar inte om ett ruttet äpple, att det är en dålig polis som slåss och sedan är det okej. Jag har själv blivit attackerad och förföljd av polisen trots att jag höll i en kamera och berättade att jag är journalist. Jag försökte hålla upp mitt presskort, men de sa, vi bryr oss inte, stoppa upp ditt Ikea-kort i arslet. Sedan pucklade de på mig.