I Gränsbrytarna (Norstedts) följer Erik de la Reguera, som tidigare har varit DN:s Latinamerika-korrespondent, papperslösa migranter som har lämnat sina hemländer i hopp om ett bättre liv. I fokus ligger paret Norma och Oscars farliga resa från Guatemala mot USA, gömda på taken till godsvagnar genom Mexiko. Erik de la Reguera blandar berättelser från flyktingar i Aten, Ghana och Bryssel med att teckna migrationens historia. 

”En ordning vi tar för given”

– När jag följde migranterna på deras resor kändes det viktigt att förklara och förstå det system som gör att de inte får resa, medan jag med svenskt pass får resa till 170 länder, säger Erik de la Reguera. 

– Det är en ordning som vi ofta tar för given, men som bara har funnits i ungefär 100 år.

– Vår tid är besatt av gränser och kontroll av människors rörlighet. För bara 150 år sedan tyckte många att det var en rättighet att röra sig fritt, men i dag ses det som en extrem ståndpunkt. Det har mycket att göra med en nationalismens genomslag, något som brukar som tillskrivas extrema partier som Sverigedemokraterna. Men det är en ideologi som har haft ett betydligt bredare genomslag. Den socialdemokratiska folkhemsidén bygger till exempel på en nationalistisk grund. 

Vill se öppna gränser

I boken driver Erik de la Reguera linjen att på sikt ska gränserna öppnas.

 – Jag tycker man ska sträva efter att alla ska har fri rörlighet. Det är inget som kommer att ske över en natt. Men jag ser fri rörlighet som en grundläggande mänsklig rättighet. Ekonomiskt skulle resultatet troligen bli minskad fattigdom globalt – även om en del sociala problem kan uppstå på kort sikt. Staten skulle inte försvinna, utan tvärtom få en ännu viktigare roll.


>> Läs ett utdrag ur boken här.