Stjäla, gömma, spendera

Janukovytj skeppade sina rikedomar till dunkla hörn, på soliga paradisöar, där det inte ställs några frågor. Superrika, korrumperade ledare och internationella knarkbaroner har de senaste decennierna bildat ett övre skikt av globala nomader bortom demokratisk kontroll. Stjäla, gömma, spendera är den rådande principen i vad den brittiska journalisten Oliver Bullough kallar Moneyland. Ett återkommande tema i boken med samma namn, som nu ges ut på svenska, är just strutsar. Eller mer specifikt de absurda lyxartiklar som superrika köper för att sätta sprätt på sina pengar.

– Om du är riktigt rik är det ganska svårt att spendera alla pengar. Du kan självklart betala skatter eller ge bort pengar till någon som verkligen behöver dom. Men om du tänker behålla pengarna är det viktigt att komma på absurda saker att köpa som strutsläderskor eller Rolls-Royce-interiörer av strutsskinn. Det är en indikator på en värld som börjar bli allt mer ojämlik.

Offshore-systemet började inte med kleptokrater och brottslingar. Först ut var multinationella bolag som Shell och stora amerikanska banker som ville sänka sina omkostnader och skickade en del av vinsterna offshore.

– Det har alltid funnits en allians mellan individer som vill undvika skatter och kriminella som vill gömma sina stulna pengar.

Stoppar granskningar

Moneyland gör de rika och mäktiga ännu mer förmögna samtidigt som vi andra får en allt mindre del, säger Oliver Bullough. Ju svagare ett land är desto mindre är förmågan att stå emot.

– Effekten på länder som Ryssland, Nigeria och Afghanistan har varit förödande. Men vi har sett rysk inblandning i demokratiska val även i andra länder. Problemen sipprar ut i resten av världen när pengarna passerar sömlöst över gränserna. Det är väldigt skadligt för demokratin och samhället i stort.

Affärsmännen och skurkarna har också satt i system att skicka brev med hot om stämning till journalister som gräver i offshore-världen. För några år sedan stoppades visningen av Oliver Bulloughs dokumentärfilm Blood money om korruptionen i Ukraina.

– Jag har inte fått några hotbrev från advokater på ett tag vilket är skönt. Det är ovanligt att de här fallen når domstol men jag har inte råd att lägga ut en miljon pund i väntan på att kanske få tillbaka pengarna när rättegången är över om fyra år. Det känns inte rätt att någon kan stoppa publicering bara genom att skicka ett hotfullt brev.

Lika mycket som vi betalar i bistånd till utvecklingsländerna försvinner ut igen via offshore-konton.

– På ett sätt är det en ny form av kolonialism. Det är inte längre européer från väst som exploaterar världen utan dessa länders egna eliter som plundrar sig själva med hjälp av västländer.

Oliver Bullough säger att hans hemland Storbritannien och USA är värst. Men hela västvärlden, inklusive Sverige, är medskyldiga i att flytta smutsiga pengar. Ett aktuellt exempel är Danske bank och Swedbank som tvättade pengar åt ryska maffian och andra brottslingar.

– När Danske bank tog över banken som blev deras lokala gren i Estland saknades resurser att installera samma kontrollsystem som för resten av bolaget. De påstod att de inte hade råd. Vilket betyder att de egentligen inte ville göra det. De skapade ett system som förhindrade insyn. Det är först när förlusterna kommer som någon undersöker vad som hänt.

Vi har en sverigedemokrat som gömt pengar i Panama men partiet låter honom behålla sin riksdagsplats. De riktar sin retorik mot globalister men är samtidigt ointresserade av att stoppa skatteflykt, varför?

– Det är en intressant fråga. De är antiglobalister när det handlar om människor. De vill inte att folk ska röra sig mellan länder, särskilt inte fattiga. Du hör däremot aldrig Trump kräva begränsningar av kapitalflykt.

Deutsche Banks rapport från 2015 fick titeln Mörk materia från det astronomiska begreppet för materia som inte kan observeras på normalt sätt. En passande metafor för att beskriva de globala och dolda kapitalflödena som vi vet existerar men är svåra kartlägga. Rapporten visar konsekvenserna av slopad kontroll över kapitalflöden och att rika svenskar smet undan höga skatter. Sedan 1980-talet har det läckt 1 500 miljarder kronor ut ur Sverige. Det motsvarar alla varor och tjänster som produceras i hela landet – under tre år.

– Det är ett dramatiskt exempel på ett globalt fenomen. I Storbritannien är problemet det motsatta. Vi har skapat ett samhälle som är väldigt välkomnande för personer som smugglat ut pengar från sina egna länder.

I den svenska debatten har det återkommande argumentet varit att vi måste sänka skatterna annars kommer de rika flytta ut. Men sänkta skatter verkar inte ha stoppat utflödet av kapital.

– När vi säger race to the bottom innebär det att det inte finns någon botten. Du kan alltid gå längre och behandla förmögenheter mer generöst.

Måste in i fängelse

För att komma åt det globala problemet med skatteflykt och penningtvätt måste vi första och främst kartlägga vem som äger vad, anser Oliver Bullough.

– Det krävs transparens och mer effektiva åtal. Om du är en revisor och får chansen att slussa kriminellas pengar finns det egentligen ingen anledning till att säga nej. Inget ont kommer hända dig. Du kanske riskerar lite böter men kommer inte hamna i fängelse. Om några advokater skulle få hamna bakom galler kommer många sluta med den här verksamheten.

OECD, EU och Sverige har de senaste åren tecknat informationsutbytesavtal med de flesta skatteparadisen. Går det fortfarande att gömma pengar utomlands?

– Det kommer alltid gå att gömma pengar. Förut var det så enkelt. Stoppa pengarna i Schweiz och så var det klart. Nu måste du vara smartare. En av anledningarna till att konstpriserna skenar är att fysiska tillgångar ligger utanför det finansiella systemet.

Har du något hopp om att vi kommer se någon förändring?

– På grund av pandemin kanske vi måste börja beskatta rikedomar på ett bättre sätt. Det ligger på oss alla att ta strid. Ju mer oväsen vi kan föra och verkligen påtala att vi måste börja beskatta rikedom ju större är sannolikheten att det kommer ske.