Dagens ETC har varit i kontakt med arbetare och före detta anställda i hamnar i en rad länder. Flera av dem vittnar om ett företag som konsekvent försöker kringgå fackliga rättigheter för att försämra villkor och löner.
Med metoder som svartlistning, ”gula” fackföreningar och så korta kontrakt som möjligt håller man löner och villkor nere, menar man.
Del av privatisering
Geraldo Honores arbetar sedan över 20 år i hamnen i Callao i Peru och har tidigare varit ordförande för det lokala facket för hamnarbetarna. För Dagens ETC berättar han att facket har fått kämpa för att APM Terminals ska ge dem de allra mest grundläggande rättigheterna, som toalett och arbetskläder. Men de behandlas fortfarande som daglönare. De har fått igenom krav på ett register för alla anställda, men har inte några garanterade arbetspass i hamnen.
– Vi har inte lyckats få igenom ett månads- eller årskontrakt, vi i facket försökte 2014 få med en klausul i våra kontrakt som garanterade minst 26 arbetspass per månad, men det gick inte igenom utan vi anställs fortfarande varje dag för ytterligare ett åttatimmars arbetspass, säger Geraldo Honores.
Han ser APM Terminals som en del av den globala trend där driften av hamnarna läggs ut på privata multinationella jätteföretag.
– Enligt mig är den globala tendensen att privatisera allt fler hamnar i världen och där spelar APM en stor roll, säger han.
Likheter i Sverige
Vd:n för APMT i Göteborg, Henrik Kristensen, var tidigare chef för hamnen i just Callao och Geraldo Honores ser likheter i hur företaget nu jobbar mot facket i Sverige.
– Min uppfattning är att APM försöker köra samma taktik som de kör i den så kallade ”tredje världen” även i Sverige nu, säger han.
– Det som APM försökte göra här i Callao var att skapa en parallellgrupp till facket, de kallade det för ”Kommittén mot konflikter” eller något liknande, de försökte locka till sig de av mina arbetskamrater som inte är med i facket och ha parallella samtal varje vecka med dem istället för med oss, säger Geraldo Honores.
Han ser också likheter i hur APM besvarar stridsåtgärderna som facket tar till för att försöka få igenom sina krav till exempel att lockouta arbetarna.
– Vi hade bestämt oss för att utlysa en strejk 13 maj 2015, den skulle pågå i 24 dagar och det var för att vi ville höja våra löner och de skulle täcka 50 procent av vår sjukförsäkring. Den 11 maj när vi kom till jobbet hade APM stängt hamnen. Sedan skyllde de på oss arbetare och sa att det var vårt fel att hamnen stod stilla, att vi vägrade arbeta. Men vi genomförde ändå strejken, den pågick i 24 dagar och vi lyckades få igenom 60 procent av våra krav, säger Geraldo Honores.
Konflikt i Ghana
Berättelserna ser likadana ut på flera andra ställen. Artiklar i branschtidningar, lokal media och Facebookgrupper för hamnarbetare ger en bild av ett företag som ofta tycks hamna i konflikt. Arbetare i Jordanien, Nederländerna, USA och Colombia, alla har de haft konflikter med APM Terminals.
Lönerna och de ojämlika villkoren mellan arbetare och ledning skapade missnöje på APM Terminals i en av Ghanas största hamnar i staden Tema. Samtidigt som hamnarbetarna var missnöjda med lönerna såg de hur företagsledningen köpte dyra bilar till sig själva. Enligt ett vittnesmål i tidningen Ghana Guardian upplevde sig arbetarna också trakasserade av företaget.
– Arbetarna har gjort rejäla uppoffringar för att bidra till de stora vinster som företaget gjort och de kräver nu att behandlas med värdighet och respekt. Vi kommer inte att hålla tyst om sådana orättvisor oavsett de hotfulla metoder som ledningen använder sig av, säger fackordföranden Daniel Owusu-Koranteng till Ghana Guardian.
Svartlistning i Marocko
Från hamnarna i Tangier i Marocko, som APMT driver, får vi ett vittnesmål om hur företaget behandlar sina arbetare. En före detta anställd, som inte vill uppge sitt namn, beskriver deras metod att skapa egna föreningar som man förhandlar med i stället för facket, så kallade ”gula” fackföreningar.
– Jag upplever APMT som anti-fackliga. De skapar parallella ”gula syndikat” för att konkurrera ut och försvaga facket, och de avskedar och svartlistar fackligt aktiva som mig, säger han.
– Jag var fackligt aktiv och är nu på APMT:s ”svarta lista” med andra personer som de uppfattar som besvärliga. De har arbetsannonser ute där de söker folk till de tjänsterna jag hade innan, men jag får alltid nekande svar när jag söker de jobben. Det är uppenbart att jag är svartlistad, säger han.
Han visar också upp sina ansökningar för Dagens ETC, som han alltid fått nej på. Nu funderar han på att söka sig utomlands för att få jobb, kanske till Sverige.
Dagens ETC har sökt APMT:s Vd, Henrik Kristensen, men han vill inte ställa upp på en intervju. Däremot svarar en pressansvarig på företaget att man ser anklagelserna om svartlistning och ”gula” fackföreningar som falska. Man beskriver relationen till fackföreningar som positiv och konstruktiv, och skriver: ”Naturligtvis kommer det ibland uppstå konflikter, men ingenting utöver det vanliga och absolut inte mer än i andra företag i vår bransch.”
