Haitis gängledare talar som Robin Hood

Tidigt i våras drog Haiti för en stund till sig internationella blickar när väpnade gäng tog över stora delar av huvudstaden Port-au-Prince. En politisk kris uppstod som ledde till att premiärminister Ariel Henry tvingades avgå. Sedan dess har en humanitär kris fortsatt bubbla på, i relativ medieskugga.

I början av oktober rapporterade International Organization for Migration att över 700 000 människor nu blivit internflyktingar i Haiti, varav mer än hälften är barn. Siffran har ökat med 22 procent sedan i juni i år.

Det är våldet som är den främsta drivande faktorn bakom flykten. I förra veckan dödade gänget Gran Grif minst 70 människor med automatvapen i den lilla staden Pont Sondé, som en hämnd för att civilbefolkningen hade varit ”passiv” när polisen angrep gänget tidigare i år. Ytterligare 6 000 människor flydde då Pont Sondé.

Haiti har bedömts vara farligt nära en samhällskollaps. Sedan i juni finns 400 kenyanska poliser på plats för att hjälpa till i kampen mot gängkriminaliteten. Samtidigt har latinamerikanska soldater flugits in som en del av ett USA-lett säkerhetsuppdrag, som förnyades av säkerhetsrådet i FN den 30 september.  

Haiti har under de senaste åren drabbats av mycket svåra kriser, från ett blodigt uppror och en statskupp 2004, till den extremt dödliga jordbävningen 2011, och vidare till dagens gängkrig. Varje kris har engagerat internationella aktörer – med USA i spetsen – som ser en chans att bygga upp ett nytt mer stabilt Haiti.  

Men antikoloniala kritiker menar att det också lett till att man handplockat den politiska ledningen. Såväl inhemska medier som utländska Haitikännare har rapporterat om hur OAS, De amerikanska staternas organisation, ändrade valresultaten för att kunna erkänna en lämplig, snarare än rättmätig, president i valet efter jordbävningen 2011. Sedan tittade man åt andra hållet när samma president blev korrupt och nedmonterade demokratiska kontrollmekanismer.

Haitiska makthavare har blivit mer måna om att få sin legitimitet godkänd av utländska krafter – läs: USA – istället för av väljarna. Hand i hand med detta har valdeltagandet sjunkit till extremt låga nivåer.  

Den här mekanismen, där makthavarna saknar och inte riktigt heller eftersträvar folklig förankring, har gjort det lättare för dagens gängledare att framställa sig själva som Robin Hood-typer. De kan till och med tala i revolutionära termer mot det västerländska inflytandet, vilket hämtar näring i landets historia som en före detta slavkoloni.