När turkarna och det Osmanska riket erövrade Konstantinopel – dagens Istanbul – 1453 omvandlades Hagia Sofia omedelbart till en moské. Efter att Mustafa Kemal Atatürk grundat den moderna turkiska republiken gjordes byggnaden 1935 om till ett museum, som ett led i de sekulära reformerna. Men i början av juli i år beslutade en föga oberoende turkisk domstol att Hagia Sofia åter blir en moské.

Kristna bilder täcks över

Egentligen är det president Recep Tayyip Erdogans vilja som blir lag.

Beslutet har ansetts mycket kontroversiellt och såväl Kyrkornas världsråd som den grekisk-ortodoxa kyrkan, påven, USA, Ryssland, EU:s medlemsstater och Unesco har avrått Turkiet från att gå vidare. Men i dag blir omvandlingen officiell när det arrangeras en första fredagsbön i Hagia Sofia. De kristna avbildningarna i byggnaden ska täckas över med draperier.

Paul Levin, chef för institutet för Turkietstudier vid Stockholms universitet, säger till Dagens ETC att det sannolikt finns flera orsaker till Erdogans kritiserade beslut. Dels handlar det om en kortsiktig symbolpolitik för att få ett större inhemskt stöd.

– Erdogan kämpar med dåliga opinionssiffror och ekonomin går uruselt, det är tufft med hög arbetslöshet. Men Erdogan har frodats i internationella konflikter med västvärlden och framför allt med EU, och en sådan här aktion skulle passa ganska bra för att få hårda ord från väst. Vilket han sedan kan framställa inför hemmapubliken som att västvärlden är emot honom och muslimer generellt, säger Paul Levin.

Det handlar om en konfliktsökande politik som ska blåsa upp känslor och nationalism.

Inte det första exemplet

Sådana metoder har Erdogan använt vid en rad tidigare tillfällen. Men Paul Levin förklarar att man inte heller ska underskatta den äldre, ideologiska dimensionen i beslutet om Hagia Sofia. Det har länge drivits en kampanj bland vissa turkiska religiösa nationalister för att göra om flera andra muséer till moskéer. Så har också skett i flera andra turkiska städer under 2010-talet med stöd av Erdogans regerande parti AKP.

– Det här överensstämmer med AKP:s världsbild, om att Atatürks sekulära republik i europeisk anda var en parentes. Nu ser de den bortre parentesen och återtar det forna osmanska arvet och ambitionerna.

För att göra detta extra tydligt har man förlagt Hagia Sofias omvandling till en moské till det ödesmättade datumet 24 juli, årsdagen för Lausanneavtalet från 1923 som bestämde Turkiets nuvarande gränser – och som berövade landet alla tidigare osmanska territorier.

– Det här är ett tydligt sätt att markera den där parentesen, säger Paul Levin.

Samtidigt som det förvärrar den sedan många år spända konflikten mellan Turkiet och de två västliga grannländerna Cypern och Grekland. Dels tolkas beslutet om Hagia Sofia som ett slag mot den grekisk-ortodoxa kyrkan, vilket ytterligare höjer konfliktnivån. Men det i skrivande stund största skälet till spänningar mellan länderna är Turkiets aggressiva expansionspolitik i östra Medelhavet.

I november i fjol slöt Turkiet ett kontroversiellt avtal med regeringen i inbördeskrigets Libyen, som innebär att Erdogan påstår att Turkiet får betrakta Libyens territorialvatten som sitt eget. Detta använder han dels för att påskynda turkiska planer för att exploatera olje- och gasfyndigheter i östra Medelhavet, samtidigt som Erdogan försöker sätta krokben för Greklands och Cyperns egna exploateringsplaner.

Styrkor i Libyen och Syrien

Inför det amerikanska presidentvalet i höst väntas den verkliga kraftmätningen. Och varje gång tonläget skruvas upp ytterligare, hänvisar den turkiske presidenten till sin grandiosa vision om att återskapa det havsherravälde som Osmanska riket förr hade i östra Medelhavet.

Turkiets näst största oppositionsparti, det pro-kurdiska HDP, anser också att beslutet om Hagia Sofia ingår i Erdogans vidare stormaktsambitioner.

– Erdogan och AKP använder hela tiden det gamla osmanska rikets symboler och språk i sin retorik. I sina militära kampanjer utomlands, lika väl som när de talar om att återerövra samhället här hemma. Det handlar om en slags nationalistisk-islamistisk populism som utgör själva ryggraden i AKP, säger Hisyar Özsoy, HDP:s internationella talesperson.

HDP och många andra regeringskritiker anser att denna politik också ligger bakom varför Erdogan har skickat turkiska styrkor att delta i striderna i såväl Libyen som Syrien. I mitten av juni trängde Erdogan också in i Kurdistanregionen i norra Irak, med en militär operation mot den kurdiska PKK-gerillan.

Regeringen har försvagats

Den stora frågan är varför det religiöst känsliga beslutet om Hagia Sofia fattades först nu, och inte redan för fem år sedan? Hisyar Özsoy tror att det kan ha att göra med möjligheten att Turkiet eventuellt går till nyval, eller tidigarelagda val.

– Erdogans regering håller på att bli svagare. De tidigare höga AKP-politikerna Ali Babacan och Ahmet Davutoglu har i dag brutit sig ur partiet och blivit presidentens utmanare. Innan de når ett politiskt momentum så kanske Erdogan vill gå till tidigare val. Då kan Hagia Sofia tjäna som viktig symbolpolitik.