Här odlas dina ekologiska grönsaker: ”Gömmer slavar under plasten”

Plasthavet kallas det i folkmun. Hela Europas grönsaksland. Området motsvarar drygt 50 000 fotbollsplaner – storleken av en europeisk storstad. Här odlas ekologiska och konventionellt odlade tomater, gurkor, auberginer och zucchini och andra grönsaker för att säljas i matvarubutiker i hela Europa – bland annat i Sverige.

Att promenera på vägarna bland växthusen ger känslan av att gå vilse i en labyrint. Det är ödsligt, bara dova ljud hörs inifrån presenningarna. Men var är alla människor? Här arbetar ju tiotusentals.

– Du ser dem inte, de är gömda under plasten, säger Bilal Amsalem som själv arbetar med underhåll av växthus i hela regionen. 

Bilal Amsalem sitter vid vägkanten och tar igen sig efter en arbetsdag. Bredvid sitter kollegan och vännen Yosuf Chlela. 

– De som accepterar de här slavlönerna har sällan riktigt boende. Ofta låter arbetsgivare dem bo under plasten i något växthus som inte används för tillfället. Det är så praktiskt det här med plasten. Inget syns utifrån. Kom ska jag visa dig. 

Yosuf tar med Dagens ETC några hundra meter bort bland plasten. 

– Där inne sov ett 50-tal arbetare under flera veckor i somras. Det finns ingen insyn, ingen vet vad som sker. En hem- och pappers­lös kan gå med på att jobba i flera veckor och under en presenning bara för att komma därifrån med några hundra euro på fickan. 

– Och på sommaren är det 50 grader varmt där under. Det finns inga toaletter men här finns i alla fall rinnande vatten en bit bort. Så där är det överallt. De gömmer slavar under plasten. 

FN reagerade efter granskning

Det har skrivits om förhållandena i växthusen förut. The Guardian, BBC och Al Jazeera är några av medierna som rapporterat om de slavliknande förhållandena. För två år sedan gjorde brittiska The Observer och konsument­organisation EthIcal consumer UK en granskning av arbetsförhållandena i växthusen i Almería. De intervjuade över 45 arbetare som alla hävdade att de blivit systematiskt utnyttjade i arbetet, både innan och under pandemin. Löner som uteblivit, olagliga tillfälliga kontrakt, en arbetskultur fylld av rädsla. Vissa av dem hade klagat på förhållandena och därefter blivit svartlistade. 

Granskningen avslöjade även att arbetarna hade nekats skyddsutrustning i form av munskydd, handskar och handdesinfektion som de under spansk lag har rätt till som samhällsviktig funktion. Avslöjandena fick FN:s särskilda utredare på extrem fattigdom att reagera och uttala sig i en intervju med The Guardian så här:

– Situationen för migrantarbetarna i södra Spanien är en mänsklig tragedi. Pandemin har förvärrat de oacceptabla förhållandena för migrantarbetare och den spanska regeringen måste agera skyndsamt. Men två tredjedelar av all frukt och grönsaker som konsumeras i Europa kommer från de här växthusen och alla företag och återförsäljare i leverantörskedjan har ett ansvar gentemot de här arbetarna.

”Finna inga toaletter”

Arbetsgivare har ställts inför rätta. Fackförbunden har vunnit segrar. Men läget är fortfarande dystert för migrantarbetarna.

– Vi har vunnit vissa segrar genom åren men de stora företagen hittar vägar runt det. Efter att landet öppnats upp efter pandemin har efterfrågan på arbete ökat och vi uppskattar att andelen svartjobb ökat markant, säger Jose Garcia Cuevas på det lokala fackförbundet Soc-Sat som representerar lantarbetare och dagarbetare i Andalusien.

”Försöker hitta seriösa aktörer”

Svenska matvarubutiker som Ica, Hemköp, Willys och Coop köper alla grönsaker från Almería-regionen. I vissa butiker skriver man ut region, i andra butiker skriver de enbart Spanien. Hos till exempel Ica kommer alla spanska ekologiska grönsaker från just Almería. 

I en skriftlig kommentar till Dagens ETC skriver Ica att de har ett väletablerat och långt samarbete med sina leverantörer i Almería och att de i dagsläget inte känner till att någon av deras leverantörer inte skulle efterleva de krav på sociala regler som de ställer.

Gruppchefen för hållbarhet på Axfood som köper in varor till Willys och Hemköp ställer däremot upp på en intervju.

– Vi följer migrantfrågan och vet att Spanien och Italien är riskländer. Men vi tycker inte att man ska undvika hela områden eller länder utan vi går på leverantörer och försöker hitta seriösa aktörer även i svåra områden som det här, säger Kristina Areskog Bjurling, som är gruppchef för hållbarhet på Axfoods inköps- och logistikbolag Dagab. 

Fuskar när det blir kontroll

Men Jose Garcia Cuevas på fackförbundet ­Soc-Sat är skeptiskt till att det finns bra ­arbetsgivare i Almería.

– Vi känner inte till något företag här i ­Almería som respekterar arbetarnas rättig­heter. Utifrån vad vi vet går det inte att handla på ett schysst sätt härifrån.

På Ethical Consumers UK som arbetat med arbetsförhållandena i Almería i över tio år bekräftar man den bilden och säger att arbetsmiljöproblemen är utbredda och systematiska.

Kristina Areskog Bjurling menar att de ser allvarligt på uppgifterna men påpekar att de också åker ned på kontroller. Men besöken utifrån fungerar inte alltid, enligt Jose Garcia Cuevas. 

– Vi vet att många företag ger falska papper kring löner bland annat, och att de hotar arbetarna på plats att inte säga något kring löner eller arbetsförhållanden.

Att kontrollerna inte skulle gå att lita på är något som upprör Kristina Areskog Bjurling på Axfood. 

– Att fuska på det sättet och hota sina anställda, det accepterar vi inte. Vi kommer att kontakta fackförbund på plats för att stämma av om det här gäller även de leverantörer vi använder oss av. 

Coop uppger att de kommer att genomföra en revision hos leverantörerna och kräva en åtgärdsplan om det skulle visa sig att någon av deras leverantörer inte uppfyller lagkraven på exempelvis sociala villkor. 

Pendlar i chefens skåpbil

I Almería lider arbetsdagen mot sitt slut. Bland dem som kommer ut från växthusen finns Osman, en 37-årig man från Senegal. Han säger att han bor i ett läger i Níjar en bit ovanför staden Almería där uppemot 7 000 personer bor under svåra omständigheter, enligt lokala myndigheter. Ingen sophämtning, ingen el eller vatten. Nu väntar en resa tillbaka, i en chefs skåpbil. En pendling på två timmar enkel väg.

– Jag kan inte hyra bostad, för jag vet inte om jag har arbete från en dag till en annan. Det här är första dagen jag fick jobba på tre arbetsdagar.