På 1990-talet började flyktingar i allt högre utsträckning komma i land på Sicilien. Vid den här tidpunkten hade Medelhavets största ö i över 100 år varit en del av Italien. 

– Migration kommer aldrig att sluta. Det har inte slutat under flera hundratals år. Människor dör eller testar nya vägar.

Det säger Judith Gleitze från organisationen Borderline Europe. Dagens ETC träffar henne på ett ovanligt ljust och fräscht kafé i Palermo, Siciliens största stad. Hon är en av grundarna till organisationen Borderline Europe, som funnits sedan 2007.

Mitt emot Judith Gleitze sitter Jule Henzler och Giulia Sciavilla, som båda är i 20-årsåldern och gör praktik på Borderline Europe via sina universitetsutbildningar. 

– Jag var faktiskt förvånad över hur lite jag egentligen visste. Jag trodde jag var välinformerad, säger Jule Henzler.

– Genom jobbet här får man känslan av att man gör någonting och att det är viktigt. Men det är också frustrerande. För i slutändan måste någonting ändras på ett politiskt plan, säger Giulia Sciavilla.

Efter tre månader på Sicilien ger både Jule Henzler och Giulia Sciavilla ett mycket rutinerat intryck.

Fallet Cap Anamur

Judith Gleitze kommer ursprungligen från Tyskland och bodde under tidigt 2000-tal i Berlin där hon arbetade för Flyktingrådet i delstaten Brandenburg. Som en del av sitt arbete ingick hon i en arbetsgrupp som sett ett ökat behov av att följa utvecklingen på EU:s yttre gränser i framför allt södra och östra Europa. Ett behov de identifierat i takt med att EU expanderade österut. Sicilien var egentligen inte en del av planen. 

Men på grund av omständigheterna blev det så att hon från sent 1990-tal återkommande reste till Sicilien. Under 2004 var hon sedan här mycket ofta. 

– Jag var här varje månad för att sitta med på förhören.

Omständigheterna var dessa: år 2004 anklagades två tyska medborgare, kaptenen Stefan Schmidt och besättningsmedlemmen Elias Bierdel, för att vara människosmugglare. Förutom en siciliansk fiskare år 2002 är det ett av de första fallen då någon anklagats för smuggling när de räddat flyktingar från att drunkna. Fartyget som Stefan Schmidt var kapten på hette Cap Anamur och ägdes av en tysk organisation med samma namn. 

Cap Anamur var en av de första frivilliga livräddningsinsatserna på Medelhavet. Anklagelserna mot Schmidt och Bierdel följde på att de räddat 37 flyktingar från att drunkna och rättegången blev en utdragen historia. Inte förrän 2009 var den över. Resultatet: de friades från alla anklagelser. 

Att Judith Gleitze fortfarande är kvar på Sicilien är ett resultat av denna rättegång. År 2007 grundade hon tillsammans med Stefan Schmidt och Elias Bierdel, och flera andra kollegor, Borderline Europe. Då som nu har uppdraget varit att hålla koll på konsekvenserna av Fort Europa, vars murar hade börjat växa sig högre.

– Så länge jag kan minnas har flyktingar eller migranter ansetts vara säkerhetsproblem. De livräddande insatserna på Medelhavet som Italien och sedan EU hade har alltid varit militära, säger hon. 

Samtidigt påpekar hon också att Sicilien länge har haft ett levande civilsamhälle. Det finns flera olika självorganiserande nätverk skapade av flyktingar från olika länder. En del har rätt att stanna, andra saknar papper. Igår var det en stor demonstration, människor från olika länder skanderade i kör: ”ingen rättvisa, ingen fred!”.

– Det är inte nytt för Sicilien. Det har alltid varit människor i transit här. 

Vad firar extremhögern?

Judith Gleitze flyttade permanent till Palermo, Sicilien, 2009. Sedan dess har Borderline Europes Sicilienkontor legat i ett rum i hennes lägenhet, det andra och något större kontoret ligger i Berlin. Om årtalet 2009 säger hon skämtsamt att ”hon kom till Sicilien när ingen annan gjorde det”. 

Det är en sanning med modifikation, eftersom det inte går att helt stoppa migration. Men Italien hade precis ingått ett avtal med Libyen om att handgripligen stoppa flyktingar. Mediemogulen Silvio Berlusconi förhandlade med diktatorn Muammar Khadaffi. 

– Libyen stoppade flyktingarna under en period. Men sedan kom fler människor än tidigare. 

Förr eller senare kommer människorna ändå. Eller så dör de, det är de två alternativen.

Det är så det fungerar, fortsätter Judith Gleitze. Hon tar ett samtida exempel: i år har migrationen över centrala Medelhavet mer än halverats. Samtidigt har den mångdubblats till Kanarieöarna över Atlanten. 

– Att det minskat till Italien lyfts som en framgång av extremhögern. Men förr eller senare kommer människorna ändå. Eller så dör de, det är de två alternativen. De försvinner inte bara för att de inte kommer hit. 

Nationella intressen styr

Ett annat exempel är 2011, när arabiska våren pågick. Då ökade strömmen av flyktingar till Europa markant. Sicilien var inget undantag, hit kom främst människor från närliggande Tunisien. Och sedan 2015.

– Då förändrades allt. 

Sedan 2015 har fästningen vuxit. I våras röstade EU sedan igenom migrationspakten, den nya gemensamma migrationspolitiken. Om knappt två år, i juli 2026, ska den vara införd i alla EU:s medlemsstater. Under åren på Sicilien har situationen för skyddssökande blivit svårare, fortsätter Judith Gleitze. Principen har varit ungefär ett steg framåt, två steg bak. Förutom att EU kommit med ny lagstiftning, har den högerextrema italienska regeringen de senaste åren också infört många nya lagar som försvårar för asylsökande och de som hjälper dem. 

– Ljusglimtar finns, men jag har svårt att minnas dem. 

Håller koll på civila

År 2015 var också året då EU:s gränsbyrå Frontex började växa till sig. Frontex grundades samma år som Stefan Schmidt och Elias Berdiel anklagades för att vara smugglare efter att ha räddat 37 liv, 2004. Sedan några år tillbaka finns ett Frontexkontor i Catania på Sicilien. Exakt vad de gör, det vet inte Judith Gleitze. 

– Det är en bra fråga. 

En stor del av Frontex arbete går ut på att skriva rapporter om situationen på gränserna. Riskerna i rapporterna är ofta människor som korsar gränser ”illegalt”. 

– Syftet är inte att rädda liv. Frontex syfte är att göra riskanalyser och räkna människor för att se vilka som kommer hit. Det handlar alltid om civilpersoners rörelsemönster. 

Håller koll på ankomster

Jule Herzler och Giulia Sciavilla var fortfarande barn när Stefan Schmidt och Elias Bierdel anklagades för att vara flyktingsmugglare. Men konsekvenserna av det gränsbygge som EU sedan dess har ägnat sig åt är det långt ifrån främmande för. Det var det det som förde dem till Sicilien och det är nu det som gör det svårt att lämna. 

Jule Henzler har bara en vecka kvar, medan Giulia Sciavilla ska stanna en sista och fjärde månad. Den här veckan har Jule Henzler ansvarat för en av två huvudsakliga uppgifter. 

– Jag har gjort en översikt av alla ankomster som vi kan hitta information om. Så, hur många räddningsoperationer det varit, hur många människor som anlänt till Sicilien, och om några blivit infångade. Och om vi hittar någonting om människor som har dött. 

Informationen listas sedan noggrant i olika rutor i ett Excel-dokument. De tittar också igenom bilder och filmer från flera källor, Frontex, den italienska kustbevakningen, vad som publicerats i lokal och internationell media, andra hjälporganisationer och ibland flyktingarna själva. 

– Detaljerna kan vara fruktansvärda, och informationen hemsk. Men det är också väldigt intressant att veta allt och ta reda på allt. 

Jule Henzler säger att hon ibland försöker distansera sig, och se det på ett mer krasst sätt: det är bara information. 

– Det kan bli väldigt känslosamt.