Assad-familjens makt över Syrien sträcker sig flera decennier tillbaka i tiden. Bashar al-Assad tog över titel som president från sin far Hafez al-Assad efter dennes bortgång år 2000. Sedan dess har han gjort sig ökänd för att begränsa de mänskliga rättigheterna i landet, fängsla oliktänkande och använda kemiska vapen i attacker mot civilbefolkningen.

Beviljats asyl av Ryssland

I samband med att de syriska rebellgrupperna utropade kontroll över Damaskus påbörjades en intensiv ryktesspridning om var den avsatte tyrannen befann sig – och om han överhuvudtaget fortfarande var vid liv. 

Nyhetsbyrån Reuters rapporterade initialt att Bashar al-Assad kunde ha omkommit i en flygolycka. Uppgifter togs dock senare tillbaka. Samtidigt skrev de ryska statligt kontrollerade nyhetsbyråerna Tass och RIA att Assadfamiljen flytt till Ryssland där de ska ha beviljats asyl.

Det sistnämnda har nu bekräftats av Kreml. Enligt president Vladimir Putins talesperson Dmitrij Peskov togs beslutet av Putin personligen, men han vill inte säga något om var exakt den syriske ex-diktatorn befinner sig i dagsläget.

Den 59-årige Bashar al-Assad har inte framträtt offentligt sedan rebellgrupperna inledde sina framryckningar i slutet av november.

Allt färre väljer exil

Om Bashar al-Assad faktiskt tagit sig till Ryssland är han i gott sällskap bland andra despoter i exil. Landet har exempelvis tidigare tagit emot Kirgizistans korrupta president Askar Akajev och den avsatte ukrainska ledaren Viktor Janukovytj. 

Men det är inte bara auktoritära stater och diktaturer som öppnat armar för avsatta despoter. Både USA och Frankrike har historiskt sett varit populära tillflyktsorter för världens skamfilade ledare.

I en granskning som genomfördes 2017 av amerikanska Washington Post undersöktes vilka faktorer som påverkar ex-diktatorers destinationer. Bland annat fann man att en stor andel av despoter från utvecklingsländer sökt exil hos den kolonialmakt som tidigare styrt över det egna territoriet. Granskningen visade också att flyende tyranner tenderar att undvika demokratier – om demokratin i fråga inte råkar vara en särskilt stark allierad makt.

Reportrarna från Washington Post frågar sig också varför det kommer sig att allt färre ledare tycks söka exil. Svaret, menar de, kan ha att göra med utvecklingen av juridiska organ såsom Internationella brottmålsdomstolen, som strävar efter att ställa brottsliga ledare till svars oavsett var i världen de befinner sig.

Utveckling ses förvisso som positiv, men kan innebära att pressade diktatorer väljer bort exil-alternativet och istället tar till ännu hårdare medel för att befästa sin makt.

Exemplet som ges?

Bashar al-Assad – slaktaren i Damaskus.