– Jag har inte ord för att beskriva det som har hänt sedan den 7 oktober. Vi försöker nå våra familjer hela tiden men det går nästan aldrig att komma fram. Antingen så har de ingen mottagning, eller så är deras batterier slut och de har ingenstans att ladda telefonerna. Alla har lämnat hemmen och sover ute på gatan, säger 28-åriga Walid, den yngsta mannen i rummet.

Våra familjer är där och vi är här. Själv skulle jag föredra att vara i Gaza nu.

– Vi kan inte sova och är helt utmattade, fortsätter han. Men det värsta är att vi känner oss så maktlösa. Våra familjer är där och vi är här. Själv skulle jag föredra att vara i Gaza nu, även om det riskerar falla en bomb på mig. Då skulle jag åtminstone vara tillsammans med min fru och mina barn.

Har hamnat i limbo

Vid tiden för Hamas attack mot Israel den 7 oktober befann sig nästan 17 000 palestinska arbetare från Gazaremsan i landet, samt på den israeliskockuperade Västbanken. De hade genomgått säkerhetsprövningar och fått israeliska arbetstillstånd för att jobba inom byggsektorn, jordbruket, restaurangbranschen och andra sektorer där Israel är starkt beroende av arbetskraft. Lönen är upp till sex gånger högre än på Gazaremsan.

Omedelbart efter krigsutbrottet rev Israel upp de här tillstånden, vilket gjorde att de palestinska arbetarna hamnade i en limbosituation. De kunde inte fortsätta jobba, men inte heller resa hem eftersom alla gränsövergångar har varit stängda. Många av arbetarna arresterades snabbt i den israeliska polisens rutinkontroller och fördes till Västbanken. Andra har tagit sig dit på egen hand, eller kördes dit av sina israeliska arbetsgivare. Sedan har de fått överleva efter bästa förmåga.

– Människorna i lokalsamhället här hjälper oss med mat, pengar och låter oss bo i den här lägenheten. Utan dem hade vi inte klarat oss, säger trädgårdsmästaren Hussam, en annan man i rummet. 

Amnesty: ”Tortyr och förnedring”

Sedan över en månad tillbaka sitter de alltså fast här. De rör sig i praktiken bara mellan tv-sofforna, madrasserna de sover på och köksbordet. De turas om att laga kollektiva måltider, men flera är ovana vid att stå i köket.

– Jag brukade ringa min fru tidigare och be henne guida mig igenom matlagningen. Men nu går ju inte det längre, säger den 55-åriga snickaren Salih.

Tidigare i november deporterade Israel flera tusen sådana här palestinska arbetare tillbaka till Gazaremsan, via en kommersiell gränsövergång som tillfälligt öppnades. Agerandet mottog internationell kritik eftersom destinationen är en krigszon. Resten av de 17 000 är fortfarande kvar på Västbanken, av allt att döma. 

Männen som Dagens ETC möter vill även de återvända – men endast med hjälp av internationella organisationer, som de registrerat sig hos men inte fått svar från ännu. De vill inte skickas tillbaka via en israelisk frihetsberövning, eftersom det vid det här laget har cirkulerat många uppgifter om övergreppen som drabbat många andra palestinier.

I förra veckan rapporterade Amnesty International om att det dykt upp en ”skrämmande offentlig uppvisning av tortyr och förnedring av palestinska fångar” i händerna på den israeliska armén sedan den 7 oktober. Israeliska soldater har filmat och fotat när de misshandlar palestinier som har försetts med ögonbindlar, fått händerna bundna och många gånger även blivit avklädda. De har sedan delat materialet offentligt. 

Lämnar aldrig lägenheten

Amnesty International har dokumenterat sådan israelisk tortyr i decennier. Men nu har människorättsorganisationen sett en kraftigt förvärrad utveckling. Fyra palestinska fångar har dött i israeliska försvarsanläggningar under oklara omständigheter – två av dem var arbetare från Gazaremsan.

Han har berättat att han fick bära ögonbindel och att de slog honom väldigt mycket. 

– Min farbror som jobbade i ett israeliskt jordbruksföretag med mig blev gripen av polisen. Han sattes i ett läger tillsammans med många andra, där han stannade kvar i 22 dagar. Han har berättat att han fick bära ögonbindel och att de slog honom väldigt mycket. Sedan tog de hans pengar och deporterade honom tillbaka till Gaza. Han hade inte ens skor på fötterna när han skickades dit. Han mår väldigt dåligt av det som hände i lägret, säger 30-åriga Mohammed.

– Därför lämnar vi aldrig den här lägenheten, eftersom vi är rädda för att också bli gripna av israelerna, tillägger han, och vill i likhet med de andra männen varken medverka med efternamn eller få sitt ansikte fotograferat.

Systematiska övergrepp

Israel har erkänt att enskilda soldater i armén har begått övergrepp mot palestinier sedan krigsutbrottet, och har sagt att man vidtagit disciplinära åtgärder mot soldaterna. Men det svaret ger Israels ledande människorättsorganisation som arbetar på de ockuperade palestinska territorierna, HaMoked, inte mycket för. 

När Dagens ETC träffar organisationens juridiska chef, advokaten Dani Shenhar i Jerusalem, så berättar han om att det snarare går att se en helt ny systematik i människorättsövergreppen och kränkningarna av internationell lag.

Inlåsta i stora burar under bar himmel, fick ingen mat och nekades tillgång till toaletter. 

– Vi har varit i kontakt med flera av de som deporterats till Gaza, de hade suttit i fångläger tidigare. Under de första tre dagarna var de inlåsta i stora burar under bar himmel, fick ingen mat och nekades tillgång till toaletter. Efter tre dagar flyttades de till inhägnader under stora tältdukar där de fick sova på filtar på marken, med bara underkläder på sig. 250 personer fick dela på tre toaletter. De fick mat bara en gång om dagen i form av konservburkar med majs eller tonfisk. 

Under fångenskapen fick palestinierna inte veta om de var anklagade för något brott. De blev även torterade, misshandlade och utsatta för kränkande behandling. 

– Flera har berättat att de sattes i bussar och att det sedan avlossades skott, så de tror att några personer utsattes för skenavrättningar, säger Dani Shenhar.

Röda korset nekas inträde

Enligt uppgifter till HaMoked så har åtminstone 4 600 arbetare från Gazaremsan frihetsberövats i improviserade fångläger på två israeliska militärbaser, nära den palestinska staden Ramallah på Västbanken. Man har nekats tillstånd att besöka militärbaserna, vilket även Internationella Röda korset har nekats.

Det är oklart om det även finns fler improviserade fångläger, och vad som har hänt med andra palestinier från Gazaremsan som fortfarande saknas. För några veckor sedan, efter att HaMoked hade kontaktats av 572 familjer på Gazaremsan som uttryckt oro över sina anhöriga, skickade man in en begäran till den israeliska högsta domstolen om att få information om de saknade. 

 Vad har i så fall hänt med Genèvekonventionen? 

– Vi fick ett väldigt hårt och oprofessionellt svar tillbaka, om att det inte finns någon laglig grund för oss att kunna kräva att få veta vad palestinierna befinner sig. Men vad har i så fall hänt med Genèvekonventionen? Enligt den måste en krigförande part uppge för anhöriga om man håller deras familjemedlemmar. Med sitt svar så ignorerade domstolen alltså internationell lag. 

HaMoked har också skickat in en annan begäran, om att få veta vad som hänt med andra saknade Gazabor. Dels personer som, enligt anhöriga, inte tillhörde Hamas men som passade på att smita in i Israel när gränsstängslet revs ner den 7 oktober. Dels två fotojournalister som greps av Israel när de filmade vid samma stängsel.

– Det kom ännu en gång ett oprofessionellt och aggressivt svar tillbaka. Den svarande domaren är en religiös bosättare och han inkluderade ett stycke från Gamla testamentet, från Kungaböckerna, för att visa att den judiska nationen inte ska vara barmhärtig i tider av krig. 

Försvinner i ett svart hål

Det här är första gången HaMoked har nekats information om fängslade palestinier från Gazaremsan, till skillnad från kriget 2008 och 2014. Frihetsberövade människor har alltså försvunnit in ett svart hål, vilket är ett agerande som snarare brukar känneteckna länder som Syrien och Iran. 

För första gången har högsta domstolen dessutom skickat en räkning till HaMoked efteråt på 8 000 och 3 000 shekel, motsvarade mer än 30 000 kronor. 

– Det är en räkning för att vi haft fräckheten att ställa frågor om palestinierna. I ett av deras svar har de också riktat en direkt anklagelse mot oss om att HaMoked gång på gång säger sig representera frihetsberövade. Men det rör sig snarare om en attack mot oss som en NGO, säger Dani Shenhar.

– Människorättssituationen har aldrig förut varit så här allvarlig i Israel. Aldrig förut har så här många palestinier gripits på så kort tid, inklusive barn. Och aldrig förut har vi som försvarar människorätten haft så här svårt att göra vårt jobb, och själva blivit attackerade.