Efrat Hezroni har flyttat tillbaka till kibbutzen, men Sagi Shifroni tänker stanna kvar i det nya hemmet utanför Jerusalem. Allt han höll kärt i det gamla huset har blivit förstört.
Bild: Joakim Medin
Dagens ETC
Ett år efter attacken mot de israeliska kibbutzerna tvivlar invånarna här kring om de kommer kunna leva som grannar till Gazaremsan i framtiden. Men här finns också obesvarade frågor, som vem det egentligen var som dödade deras anhöriga – och varför den israeliska armén tagit så lång tid på sig att undersöka saken.
Varje gång Sagi Shifroni lämnar sitt nya hem nära Jerusalem måste han bära en övertydlig påminnelse om vad som hände under den värsta dagen i hans liv. Brännskadorna på vänsterarmen har blivit läkta, men han behöver använda ett vitt armskydd för att skydda den känsliga ärrvävnaden från solen.
Jag undrade först om det kunde röra sig om en ensam gärningsman, eller kanske var de två?
Det har gått ett år sedan han vaknade här i kibbutzen Be’eri, tre kilometer från gränsen till Gazaremsan, av att han hörde skottlossning i området. Det kom närmare och blev allt högre, men kände så overkligt att han inte kunde få ett grepp om situationen.
– Jag undrade först om det kunde röra sig om en ensam gärningsman, eller kanske var de två? Det var som att mitt huvud saktade ner tänkandet. Till slut kunde jag formulera en tanke om vad jag skulle göra om de kom in i vårt hus, men sedan hände det på riktigt bara två minuter senare, säger Sagi Shifroni till Dagens ETC.
Rådet som räddade livet
Vi besöker det som finns kvar av hans gamla hem idag, en bränd ruin vid slutet av en rad med småhus i kibbutzen. Det knastrar på marken av cementbitar och söndersmulat glas.
Sagi Shifroni lyckades ta sig in i husets skyddsrum tillsammans med sin lilla dotter. Han ringde till sin fru, som var hemma hos sina föräldrar, och hon rådde honom att montera bort handtaget på framsidan så att skyddsrumsdörren skulle gå att öppna bara inifrån. Det var det som blev räddningen, eftersom dörren saknade låsfunktion.
– Du kan se alla de små hålen här, där de sköt på gångjärnen för att försöka riva ner dörren. De kunde inte få upp den.
Sagi Shifroni undersöker ett hål efter en stridsvagnsgranat i den lokala skolbyggnaden i Be’eri.
Joakim Medin
Angriparna gav sig så småningom av. Men kort efteråt kunde Sagi Shifroni känna lukten av rök som trängde in i rummet. Hamas krigare hade tänt eld på huset.
– Det var först då jag kunde samla tankarna på riktigt. Rummet har ett fönster, så jag virade in min dotter i en filt och hoppade ut på en träveranda nedanför. Även den hade fattat eld. Fötterna, ryggen, vänsterarmen och halva ansiktet blev illa brända.
Oklart om gisslan lever
På andra sidan av huset dyker det upp en grupp med israeliska besökare. En turistguide som sadlat om till krigsexpert, eftersom det inte längre finns några turister i Israel, visar dem förstörelsen i den attackerade kibbutzen.
Sagi Shifroni tycker det känns konstigt att främlingar kommer och tar bilder på hans hem.
Även om jag har återvänt för att bo här igen, så betyder inte det att jag inte känner rädsla.
Vi har fått sällskap av hans moster Efrat Hezroni, som har återvänt till kibbutzen och bor här på halvtid igen. Hennes syster, bror och brorson dödades i Hamasattacken den 7 oktober i fjol, tillsammans med 99 andra i kibbutzen. Elva personer, av 32 som togs som gisslan, är fortfarande kvar på Gazaremsan, men det är oklart om de lever.
– Även om jag har återvänt för att bo här igen, så betyder inte det att jag inte känner rädsla. Men jag tänker inte låta rädslan styra mig. Jag har lagt den åt sidan för att kunna vara i mitt hem och gå tillbaka till min arbetsplats i det lokala tryckeriet igen, säger Efrat Hezroni.
”Kommer ta lång tid”
Hamasattacken mot kibbutzer som denna blev startskottet på Israels vedergällning mot palestinier i allmänhet. Gazaremsan har bombats till oigenkännlighet. Högerextrema illegala bosättare på Västbanken har fått fria händer att attackera palestinska byar. Rekordmycket palestinsk mark har stulits och förstatligats.
Personerna som kom hit kände ett sådant hat…
Sagi Shifroni och Efrat Hezroni gör en konstpaus och ser ut som att de väntar på att ta emot några av de självklara frågor som andra journalister redan ställt till dem: Hur ser de på framtiden, till exempel? Kommer man kunna fortsätta bo grannar med Gazaremsan?
– Personerna som kom hit kände ett sådant hat… Det var som att de förde ett ideologiskt krig mot oss. Jag tror det är några väldigt tuffa år som väntar oss. Och det kommer ta lång tid innan vi kommer kunna leva sida vid sida med dem, säger Efrat Hezroni.
Tror du att palestinierna där känner likadant, efter allt som hänt hos dem?
– Ja… Förmodligen.
Armén svarade med granater
Sagi Shifroni och Efrat Hezroni söker fortfarande svar på några andra, fundamentalt viktiga frågor för dem. Vi traskar en liten bit bort till en plats där det tidigare låg fyra hus, som nu blivit rivna. Här bodde deras tre släktingar som dödades den 7 oktober, tillsammans med elva andra personer.
Men vem dödade dem?
De vet att Hamas krigare kom hit och tog husens invånare som gisslan. Innan de hann bli förda till Gazaremsan kom det fram en liten förtrupp från den israeliska armén. Hamas började förhandla men av någon anledning utbröt det sedan eldstrider. De israeliska soldaterna hade med sig en stridsvagn, som saknade ammunition utöver granater. Så soldaterna använde dem för att besvara Hamas eld.
Jag kan ändå inte släppa tanken på att det här hade kunnat sluta annorlunda.
– Det här ledde så småningom till att husen totalförstördes och till att alla låg döda, både terroristerna och gisslan, säger Sagi Shifroni. Vi vet fortfarande inte om… Jag vill inte fördöma vår armé för vad de gjorde i den här krissituationen, jag är säker på att det var svårt att ge order om att använda granater mot hus med gisslan inuti, eftersom riskerna var så stora. Men jag kan ändå inte släppa tanken på att det här hade kunnat sluta annorlunda.
Känner sig bortglömda
Själva rivningen av husen, för att kunna bygga nya, genomfördes för bara några veckor sedan. De anhöriga kände att det var viktigt för dem att en undersökning av incidenten genomfördes innan en demolering, så att de skulle kunna få ett avslut.
– Men det tog nästan nio månader innan de började, sedan tog det två månader att bli klar. Och vi har hela tiden behövt kräva att de ska göra en undersökning, armén har inte gjort något på eget initiativ. De har sagt till oss att de varit upptagna med kriget i Gaza, säger Sagi Shifroni.
Det här kan låta överraskande, med tanke på hur energiskt den israeliska regeringen har förmedlat uppgifter om hur de civila drabbades i 7 oktober-attacken, som en del av arbetet med att sälja in Gazakriget internationellt.
Kvar här i kibbutzerna har det alltså hela tiden funnits anhöriga som inte fått någon snabb hjälp med att räta ut frågetecken, och som känt sig bortglömda.
– Det får en att fundera över deras prioriteringar, eller hur, säger Sagi Shifroni.
RÄTTELSE: Tidigare stod det i rubriken att 99 personer dödades och elva togs som gisslan vid Kibbutzen. Rätt är att 102 dödades och 32 togs gisslan.
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler.
Läs reglerna innan du deltar i diskussionen.
Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.