Att bägge sidor i konflikten hunnit begå handlingar som strider mot folkrätten står utom tvivel. Frågan är om den hämndspiral som nu rasar i området, där det alltid tycks finnas en historisk oförrätt som rättfärdigar nya brott mot internationell rätt, någonsin kommer att få ett slut.

”Risk för radikalisering”

Lisa Strömbom, freds- och konfliktforskare vid Lunds universitet, varnar för att när så många civila drabbas av konflikten bildas också en perfekt grogrund för en ökad radikalisering. 

– Den dag våldet upphör så kommer Gaza att vara fullständigt sönderbombat och det kommer ta mycket lång tid innan man får någon vettig levnadsstandard. När människor är fattiga, har lite framtidshopp och har upplevt så mycket våld, så finns det dessvärre stor risk för våldsamma attityder och radikalisering.

Men även i Israel sker troligen en radikaliseringsprocess, inte minst på grund av det som delas i sociala medier. 

– Det sprids förfärliga bilder på dödade barn och på människor som hålls som gisslan. Det piskar upp väldigt starka attityder inom Israel och man vill ha hämnd. Benjamin Netanyahu pratar om Hamas som den nya tidens nazister och att Hamas är som IS. Risken med det är att alla palestinier på så vis kommer att identifieras som Hamas, som IS och som nazister. På samma sätt sprids fiendebilder vitt och brett i olika arabiska nyhetskanaler och sociala medier. 

Hämdspiralen snurrar alltså vidare. Och det sedan lång tid tillbaka.

75 år av konflikter

Gazaremsan ligger vid Medelhavets sydöstra hörn och ingick likt resten av området tidigare i det brittiska mandatet Palestina. Ett år efter bildandet av Israel 1948 togs remsan över av Egypten. Efter ett krig mellan Israel och flera arabstater 1967 ockuperade Israel både Gazaremsan och palestinska Västbanken som tidigare  styrts av Jordanien. 

Den palestinska befrielseorganisationen PLO uppstod 1964 med målet att erövra de landområden som gavs till Israel 1948. Islamistiska organisationen Hamas bildades först 1987 som en reaktion på ockupationen. 

2005 tömde Israel Gazaremsan på sina illegala bosättningar. Men ockupationen av Västbanken fortsatte. 2006 vann Hamas makten över Gaza i val men därefter har inga nya val hållits. Samma år uppstod strider mellan Hamas och Fatah, som är ett socialistiskt parti och en del av PLO. Det slutade med att Hamas slängde ut Fatah från Gaza och upprättade en egen förvaltning och polis 2007. Fatah har istället styrt över de palestinska områdena på Västbanken. 

Ett halvår efter striderna mellan Hamas och Fatah inledde Israel en blockad mot Gazaremsan, vilket bland annat lett till extrem arbetslöshet, försämrad livskvalitet och stora brister i infrastrukturen.

Världssamfundet försöker

Lisa Strömbom tror att det i närtid är svårt för båda sidor att hitta kompromissvilja och fredsinitiativ med tanke på de enormt våldsamma handlingar som begåtts av båda parter. Israel kommer sannolikt inte att gå in med marktrupper förrän de lyckats förhandla om att få tillbaka gisslan. Men det pågår intensiva försök till att diskutera eldupphör och humanitära korridorer från omvärlden som kanske kan lugna läget. 

– Nederländernas ledare har varit I regionen precis. Macron står i ständiga samtal med ledarna. Även USA:s Joe Biden och Anthony Blinken samt Storbritanniens Rishi Sunak har varit på plats. Jag tänker att alla de här diplomatiska ansträngningarna är ju ett sätt att få parterna att besinna sig. Jag tror att Israel skulle kunna vara ännu mer våldsamma och starkare överväga att gå in med marktrupper om det inte fanns en ständigt internationell närvaro.

Joakim Kreutz, universitetslektor vid statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet, har forskat på hur konflikter slutar och vilken roll hämndbegär har för att de fortsätter. I nuläget tror han att hämnd används som ett politiskt vapen både från Hamas och från Israels president Netanyahu. Båda sidor behöver hämden för att stärka sig själva. I Netanyahus fall har han kunnat samla befolkningen mot ett gemensamt hot och därmed avleda den enorma kritik som tidigare riktats mot honom själv. 

– Naturligtvis kommer israelerna vid någon tidpunkt inse att nu har man dragit det här för långt. Men det är ett ganska mäktigt narrativ som kan ge väldigt stora rättigheter till vissa ledare. Joe Biden nämnde nyligen att man i USA efter 11 september använde det narrativet i flera år efteråt  för att motivera diverse olika politiska beslut. Kan man få till stånd en tillfällig vapenvila försvagas nog det narrativet lite. 

De sansade största förlorarna

Samtidigt kan ett individuellt hämndbegäret fortfarande frodas. Joakim Kreutz ser liksom Lisa Strömbom de långsiktiga riskerna för radikalisering. När något blir personligt ökar polariseringen och gör det lättare för väpnade grupper att mobilisera och rekrytera. 

Men förutom det mänskliga lidandet så är de största förlorarna vid en så dödlig attack de som tidigare varit villiga att kompromissa. 

– En sådan händelse gör att det blir mycket svårare att inleda samtal inte bara imorgon eller om en månad, utan kanske om ett eller fem år. Där ska ju naturligtvis skulden tydligt läggas på både Hamas och Israels svar. 

De långvariga konflikterna ärvs också genom generationer av återberättande. Polariseringen behöver med andra ord inte nödvändigtvis vara en politisk policy. Man har exempelvis kunnat se starka politiska krafter bland israeliska bosättare som upprepat provocerar muslimska palestinier. 

– Den här typen av provokationer finns och har alltid funnits på båda sidorna.

Hämndlystnad står i vägen

Lösningen framåt då? Joakim Kreutz tror att man i ett första steg måste försöka begränsa våldsamheterna och i nästa steg få stopp på dem. Men det tar tid att både på individ- och samhällsnivå bygga förtroende. Hamas har troligen inte något sådant kvar. Istället bör ledare från civilsamhällesgrupper eller från den palestinska myndigheten som representerar palestiniernas part i samtalen träda fram. Sedan finns det historiska exempel på när konflikter dämpats för att omvärlden gemensamt gjort upp om att sluta bidra med vapen till de olika parterna. 

Men det som först måste adresseras är hämndlystnaden. 

– Hämnd som känsla är nånting som har väldigt stora konsekvenser. Då hamnar mer logiska tankar om att man måste tänka på långsiktighet eller att man måste respektera mänskliga rättigheter, på undantagstillstånd. Man blir förblindad av hämnd.