– Vi har fått en stor ökning av familjer som söker hjälp hos oss, samtidigt som vi har fått färre donationer. Det känns fruktansvärt att behöva säga nej till människor som kommer till oss som en sista utväg, men vi är ju en liten organisation och har helt enkelt inte resurser att hjälpa fler, säger Giuliana Barberis, koordinator för frivilligorganisationen Feeding Hope International som driver Hope Café, ett utdelningscenter för mat, kläder och hygienartiklar.
Hon möter dagligen drygt hundra personer som kommer för att be om hjälp med det allra nödvändigaste. Basvaror, kläder och blöjor till sina spädbarn. Före kriget i Ukraina stöttade Hope Café varje vecka hundra familjer, ett antal som nu stigit till runt hundrafyrtio, samtidigt som donationerna minskar. Feeding Hope är helt beroende av donationer, som kommer från andra organisationer och från privatpersoner.
– Vi känner tydligt av att många andra organisationer nu riktar in sig på att hjälpa de som flyr från Ukraina. Till exempel har det aldrig förut hänt, under det halvår jag jobbat, att vi inte har kunnat få basvaror som mjöl, mjölk och socker. Nu finns det plötsligt inte, berättar Giuliana Barberis.
Rasismen har blivit värre
Även många privatpersoner som tidigare stöttat Hope Café har slutat bidra, berättar hon.
– Många säger att de inte har råd att stötta mer än en sak och nu vill de stödja Ukraina. Jag kan förstå det eftersom det är akut, men samtidigt pågår det en gentrifiering där man skapar ett slags nationalistisk samband mellan Europa och Ukraina. Rasismen mot de flyktingar som kommer från Afghanistan, länder i mellanöstern och Afrika har också blivit värre här, säger Giuliana Barberis.
Den första mars sade Greklands migrationsminister Notis Mitarakis inför det grekiska parlamentet att ”Ukrainare är riktiga flyktingar som ska få ett varmt välkomnande i Grekland”. I ett inlägg på Twitter förtydligade Mitarakis vad han menade.
”Flyktingarna från Ukraina, som jag så riktigt beskrev det, är ’riktiga flyktingar’. Det enligt internationell lag, inte enligt vänsterns tvångstankar.”
Människorätts- och hjälporganisationer har fördömt uttalandet. Human Rights Watch skriver: ”Grekland borde veta att flyktingar kan komma varifrån som helst. Greklands solidaritet mot Ukraina döljer hur hårt man behandlar andra i nöd”.
Giuliana Barberis håller med om kritiken.
– Det är tydligt att man delar in flyktingar i kategorier, där ukrainare är mer värda. Det är inte deras fel. Det som händer i Ukraina är fruktansvärt och det är bra att världen reagerar och hjälper dem som flyr därifrån. Jag skulle bara önska att världen agerat likadant för alla andra som flyr från krig, säger hon.
Giuliana Barberis är rädd att uppdelningen även kommer att skapa frustration och aggressioner från de flyktingar som blir av med sitt stöd.
– Det hjälper inte ukrainarna heller utan skapar bara en fientlig omgivning.
Familjer hamnar på gatan
Enligt Greek City Times har grekiska myndigheter skapat ett mottagningscenter i Promachonas och ett flyktingläger med boende-containers för dem som anländer från Ukraina via den bulgariska gränsen, öppet dygnet runt med personal från andra läger i närheten. Det finns mottagningscentra i Sintiki, Elefsina och Serres. I en första insats fanns kapacitet för 15 000 sängplatser som kan utökas till 30 000.
Samtidigt är andra flyktingläger på väg att stängas. Giuliana Barberis berättar att flera av de ensamstående mammorna som kommer till Hope Café är förtvivlade över att de fått besked om att de kommer vräkas från lägret Elaionas i Aten, som ska stängas i slutet av maj.
– De har inte fått någon ny bostad och kommer antagligen att hamna på gatan eller i parkerna. Det är redan nu många fler som bor på gatorna i Aten än för bara någon månad sedan, säger Giuliana Barberis.
