Men istället för att hjälpa de nödställda inledde den grekiska kustbevakningen en över 24 timmar lång aktion utan motstycke. I fem timmar höll ett grekiskt sök- och räddningsfartyg och två små patrullbåtar kvar dem i grekiskt vatten i väntan på att motorbåtar med maskerade män i uniform skulle anlända. Därefter misshandlades flera av flyktingarna, utsattes för hot och blev bestulna på ägodelar innan de med våld fördes till två grekiska kustbevakningsfartyg där de tvingades tillbringa natten utomhus utan mat och vatten. På morgonen lämnades gruppen åt sitt öde på osäkra livflottar nära den turkiska gränsen.

Så beskrivs händelsen den 20 oktober förra året i den stämning som organisationen Legal Centre Lesvos, LCL, har lämnat in till EU-domstolen för mänskliga rättigheter.

Enligt Marion Bouchetel, asyljurist på LCL, har organisationen sett en ökning av den här typen av så kallade pushbacks sedan ett år tillbaka. Fler och fler avvisningar sker också till havs, men exakt hur vanligt det blivit är svårt att säga.

– Det sker mitt på havet där ingen övervakning finns, så det enda sättet för oss att få kännedom om händelserna är att offren kommer till oss och berättar vad de varit med om. Fler och fler kontaktar oss. I en del fall kan vi få fram stödbevisning, men i många fall räcker det inte för att gå vidare till domstol, säger hon.

Målet: avskräcka flyktingar

Stämningen består av vittnesmål från elva av personerna som var ombord på båten och en stor mängd stödbevisning. Bland annat bilder och videor som är geografiskt taggade, GPS-koordinater, telefon och meddelandeloggar från skeppets radioutrustning, från passagerarna själva samt larmkontakten mellan den grekiska och turkiska kustbevakningen.

Enligt stämningen är den här typen av pushbacks standard sedan mars 2020. Då proklamerade Turkiet inför de fyra miljoner flyktingar i landet att man inte längre skulle försöka hindra dem från att ta sig vidare in i Europa, i ett försök att pressa EU. Grekland svarade med att tillfälligt stoppa alla nya asylansökningar och ska ha tagit till alltmer brutala metoder för att avskräcka människor från att göra resan.

– De har inte bara blivit avvisade och och slagna, de har i många fall blivit utsatta för grovt våld och samtidigt skickade ut i ingenstans, utan möjlighet att få hjälp, utan någon möjlighet att söka asyl – vilket var vad de planerade att göra. Det finns ingen möjlighet att söka upprättelse för vad de utsatts för. Det här är sista utvägen för dem, säger Marion Bouchetel.

Grekland är det enda land som inte skrivit på EU-avtalet om att inte göra kollektiva avvisningar. Landet har därför, i alla fall tidigare, hävdat att agerandet är lagligt.

Vill ställa Frontex till svars

Fallet kompliceras av att både Grekland som stat och EU:s gränsbevakningsbyrå Frontex är ansvariga. Stämningen är dock riktad enbart mot grekiska staten eftersom EU-domstolen bara behandlar ärenden som är riktade mot någon av medlemsstaterna. Men Marion Bouchetel säger att Legal Centre Lesvos arbetar parallellt med juridiska åtgärder mot Frontex.

– Frontex är enligt vår mening som minst medvetna om vad som händer, men blundar för det. Och man stöttar Grekland med pengar och båtar, man finansierar gränskontrollerna trots att man känner till kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. Det finns också händelser där det finns tydliga bevis för att Frontex är direkt inblandade i avvisningarna, säger hon.

Målet med stämningen är att EU-domstolen ska slå fast att Greklands agerande strider mot de mänskliga rättigheterna. Men för de enskilda människorna som utsatts är möjligheterna att få upprättelse i efterhand små, säger Marion Bouchetel.

– I bästa fall får de en liten summa pengar om några år. Men det kompenserar inte vad de utsatts för. De befinner sig fortfarande i Syrien och Turiket och är utsatta för livsfara. Det är djupt problematiskt och visar att det i dag inte finns några säkra vägar för människor att söka asyl. Man måste utsätta sig för livsfara för att söka asyl i  Europa, säger hon.