Enligt gängse, fransk medietradition namnges privatpersoner i uppmärksammade rättsfall bara med förnamn och efternamnets initialbokstav. Därför är huvudförövaren i ett av Frankrikes mest uppmärksammade rättsfall just nu känd som Dominique P – mannen som regelbundet blandade en cocktail av sömn- och bedövningsmedel i sin frus mat och dryck, för att sedan våldta henne.
Men Dominique P slutade inte där. Han sålde dessutom hennes neddrogade kropp till andra män, uppskattningsvis flera hundra, som kom hem till dem för att våldta “den lealösa dockan”, som han kallade henne i sin marknadsföring. Han filmade övergreppen och lade sedan ut dem på det som kallas darknet eller darkweb – en del av internet som inte är indexerad av vanliga sökmotorer och som kräver specifik programvara för att få tillgång till. Fallet uppdagades när polisen av en slump upptäckte materialet under en utredning av en pedofilring.
Trodde att hon fått Alzheimers
Vad de fann var en chockerande detaljerad dokumentering, med tusentals fotografier och videor, filmade med väl dolda kameror i parets sovrum. Dessutom fann man de register som Dominique P hade fört. De betalande männen bokade in våldtäkterna via ett formulär med tidsschema. Det fick noggranna instruktioner om hur de skulle göra för att inte lämna några spår efter sig medan de, vad de trodde, gavs tillgång till en kvinnas kropp för att våldta henne i total anonymitet.
Bland filmerna gjordes ännu en upptäckt: en film av parets vuxna dotter, Caroline Darian, också hon lealös. I hennes fall fann man dock inga bildbevis på sexualbrott.
– Jag kommer aldrig att få veta, jag kan bara gissa, sa hon i den franska tv-showen le Quotidien i våras.
Med stadig blick var hon den första i familjen att gå ut öppet med namn och bild. Hon berättade i detalj om de senaste tio åren, om hur hennes mamma undrat vad det var som skedde med henne, varför hon tappade minnet, varför hon hade tappat tio kilo i vikt, varför hon tappade håret…
Efter att flera gånger varit på vippen till att orsaka allvarliga bilolyckor, besökte mamman en neurolog och när denna inte kunde diagnostisera henne, en till. Hon var säker på att hon hade drabbats av förstadiet till Alzheimer eller liknande, enligt dottern.
Ett avgörande metoo-ögonblick
Nu i september inleddes rättegången. 51 av männen har kunnat identifieras via filmmaterialet. Offret erbjöds lyckta dörrar, vilket är kutym vid rättegångar för sexualbrott, men hon vägrade. Istället valde hon att med högt huvud träda in i en rättegångssal full av förövare vars ansikten hon aldrig sett – och massor av journalister.
Gisèle Pélicot, 72, tittar rätt in i kamerorna och, i och med att hon inte har några problem med att offentliggöra sitt eget efternamn blir det enkelt för allmänheten att gissa sig till även hennes makes. På bästa sändningstid, i fransk tv, får miljontals tittare också se de män som sitter på de anklagades bänk – Gisèle Pélicots förövare.
– Fram tills nyligen begärde offren nästan alltid lyckta dörrar eftersom det var skambelagt att vara offer för sexuella övergrepp. Offret stigmatiserades, menar den franska journalisten Valérie Valmont, som skrivit en bok om den franska metoo-rörelsen.
En rörelse som, till skillnad från andra länder som Sverige, inte har mattats av utan snarare accelererats sedan den inleddes med ett upprop på nätet år 2017.
Försöker dölja sina ansikten
– Min klient menar att, även om rättegången kommer att innebära flera väldigt svåra ögonblick, så har hon ingen anledning att gömma sig… Hon menar att det är dags att skammen byter planhalva.
Det sa Gisèle Pélicots advokat Stéphane Baboneau till den samlade pressen under rättegångens första dag.
De trodde sig agera i totalt dunkel men nu kablas de ut inför allmänheten.
Och skammen har bytt planhalva. Förövarna försöker förgäves dölja sina anleten med händer eller ansiktsmasker men bilderna av dem kablas ut inför miljontals tittare på nationell tv, de sprids på internet, i tidningar och det tecknas bilder av dem.
– De instruerades att inte lämna några spår, de trodde sig agera i totalt dunkel men nu kablas de ut inför allmänheten, säger Valérie Valmont.
Extremhögern är bara tyst
Fallet har lett till flera heta debatter i Frankrike. Hur kunde sjukvården missa detta, är de alls utbildade att finna tecken på droger och sexualbrott? Vad gäller cybersäkerhet och darkweb – hur ska privatpersoners integritet kunna skyddas? Vad är det för slags män som begår såna brott? Det finns ingen tydlig profil bland förövarna annat än att de är “vanliga män i olika åldrar”, som tidningen Le Parisien beskrev dem. Är det verkligen etiskt att filma dem under rättegången?
Och hur kommer det sig att extremhögern inte använder fallet i sin propaganda, de som annars är så noga med att rasa mot sexualbrott? Har det något med förövarens namn att göra?´
Rättegången pågår fram till den 20 december i år.