Under februari månad tog miljontals fransmän till gatorna för att protestera den nya pensionsreformen, som inkluderar att höja den allmänna pensionsåldern från 62 till 64 år.
Vid två tillfällen utlystes generalstrejk med stort stöd då två tredjedelar av den franska befolkningen var emot reformen. Sedan blev det, i vanlig ordning, två veckors vinterlov då även strejkarna tog lov. Men den här veckan har skolorna dragit igång och genast är det dags igen: generalstrejk.
– Vi kommer inte ge oss, det här går emot folks vilja och det är en lag som drivits igenom baserat på lögner. Jag är övertygad om att ni utländska journalister till exempel, låtit er duperas av regeringens och presidentens snack om att alla kommer att få 1 200 euro i månaden (cirka 12 000 svenska kronor) som lägsta pension. Det stämmer inte, säger hamnarbetaren Benjamin Pavard från fackförbundet CDTF.
Alla får inte 12 000 kronor
Han refererar till en kommunikation från regeringen, en fråga om semantik som motståndarna menar är avsiktligt förrädisk och vissa ren lögn.
I början av januari sa premiärminister Elisabeth Borne i ett uttalande att pensionsreformen inte bara innebär en senarelagd pensionsålder utan också en minimumpension på 1 200 euro i månaden. Men – och det fanns många men – detta gällde bara vissa, enbart de som arbetat heltid i ett visst antal år, alltså inte en allmän garantipension och inte ens för alla dessa.
– Alla tycks tro att den som har arbetat ett fullt arbetsliv garanterat får minst denna summan i månaden vilket inte stämmer, säger ekonomen Michael Zemmour vid Sorbonne-universitetet i Paris till Dagens ETC.
Han påpekar att de som till exempel arbetat deltid i perioder, vilket ofta gäller kvinnor, kommer att få en betydligt lägre pension som inte alltid når existensminimum.
Benjamin Pavards fackförbund CDTF är ett av de åtta stora fackförbunden som nu gått ihop i protesterna. Dessa brukar vara mindre stridbara och acceptera kompromisser till högre grad än Frankrikes mest stridbara fackförbund CGT till exempel. Men nu råder enad front.
– För att förenkla det för dig man säga att vi är reformister och de är revolutionära. Det som är unikt i detta är att vi är överens och jag tycker det är olyckligt att falska påståenden om reformen i Frankrike sprids till övriga Europa där pensionsåldern är betydligt högre på de flesta håll, säger Benjamin Pavard.
Hoppas på fler sektorer
Svenskfranske Axel Persson, lokförare och ordförande vid CGT Trappes, menar att målet med strejken den här gången är att den ska utvidgas till fler sektorer.
– Vi strejkar mot regeringens beslut att genomföra en höjning av åldern vid vilken vi kan gå i pension, från nuvarande 62 till 64 år eller från 52 till 54 eller 57 till 59 inom de yrkesgrupper som har rätt till förtidspension, säger han.
Inom vissa yrkesgrupper, exempelvis inom hans eget skrå järnvägsarbetarna, har många rätt att pensionera sig i 50-årsåldern. Men de menar att istället för att ta ifrån arbetare den rätten borde den utvidgas till flera sektorer. Hoppet och målet med strejkerna nu är att flera sektorer ska delta.
– Planen är att gå ut i strejk från och med den 7 mars och tills vidare tills regeringen och arbetsgivarna backar.
President Emmanuel Macron och premiärminister Elisabeth Borne har inga planer på att backa.
– Nej, det här är en fullständigt rimlig reform och franska arbetare har fortfarande lägre pensionsålder än de flesta av medlemsländerna inom RU. Vi lever längre än någonsin, även hälsosamma år och för att finansiera en åldrande befolkning krävs, säger Loic Fourquet som representerar Emmanuel Macrons parti Renaissance.
Reformen är en av Emmanuel Macrons främsta inrikespolitiska löften. Att inte lyckas driva igenom den vore ett politiskt misslyckande då protester lyckats stoppa liknande reformer tidigare. På 80-talet hade Frankrike en allmän pensionsålder på 65 år men under den socialdemokratiske presidenten Francois Mitterrands styre sänktes den till 60. Jacques Chirac gjorde sedan på 90-talet ett försök till att höja den igen men de stora protesterna och strejkerna hindrade honom. Lyckades gjorde däremot president Nicolas Sarkozy 2010 men då bara med två år till den nuvarande åldern 62.
– Vi måste anpassa oss till den nya verkligheten och i februari ebbade såväl protesterna som strejkerna ut, vad gäller deltagande, säger Loic Fourquet.