Det är ett lägre antal än på flera år, men samtidigt en högre andel än under rekordåret 2015. Ett skäl till att det har blivit farligare att ta sig över Medelhavet är att färre räddningsfartyg trafikerar havet. EU har till exempel avslutat sina räddningsinsatser, och frivilligorganisationernas båtar har blivit få sedan Italien och Malta i slutet av förra sommaren bestämde sig för att inte tillåta fartygsbesättning att släppa iland människor de har räddat.

Men när EU nu går till val handlar debatten lite om detta. Migrationsfrågan har lyfts fram som en av de viktigaste – men fokus ligger snarast på hur EU ska kunna komma överens om gemensamma regler, om en rättvis fördelning där alla tar sitt ansvar.

– Jag tycker att det ska vara ett gemensamt ansvarstagande, det ska vara ett solidariskt åtagande, och det ska vara långsiktigt hållbart, sa Socialdemokraternas toppkandidat Heléne Fritzon i en intervju med Sveriges radio nyligen.

Tre år sedan förslaget

Efter flyktingkrisen 2015 har en gemensam flyktingpolitik varit de flesta länders mål. Det för att undvika vad många menar varit både orättvist och ohållbart – att vissa länder får ta emot 100 000-tals flyktingar medan andra länder knappt tar emot några. Nu har tre år gått sedan EU-kommissionens ordförande Jean Claude Juncker la fram sitt förslag till en ny flyktingpolitik, men fortfarande har medlemsländerna inte kunnat enas.

Fem av sju av de rättsakter som ingår i förslag har parlamentet sagt ja till, och de väntar nu på godkännande av ministerrådet. Där kan det dock bli stopp. Men den största utmaningen handlar ändå om de två andra rättsakterna – kanske framförallt om Dublinförordningen. Alltså, den förordning som bestämmer i vilken land en person ska söka asyl.

Enligt förslaget ska det gå att omfördela, så att man inte måste söka asyl i det första EU-land man kommit till. Det här är framförallt Polen och Ungern emot. Caroline Bach, talesperson för FN:s flyktingorgan UNHCR i Nordeuropa, menar att det är viktigt att nå en överenskommelse.

– En gemensam flyktingpolitik är enda utvägen. Bara då kan vi vara säkra på att vi får ett förutsägbart och rättvist system. I det behöver det också ingå att man kan omfördela flyktingar till länder som inte är första ankomstland. Om alla tog sitt ansvar skulle inget land behöva säga att situationen inte är hanterbar, och det skulle bli både effektivare och billigare, säger hon.

”EU-valet en möjlighet”

UNHCR menar att EU parlamentet måste komma överens om en human lösning. Det innebär bland annat att skapa fler lagliga vägar in i Europa, att se till att alla får en rättvis och snabb asylprocess, att det ska finnas säkra hamnar så att båtar vågar plocka upp flyktingar som riskerar att dö i Medelhavet, att stötta de länder där konflikterna pågår och därmed bidra till att människor överhuvudtaget inte behöver fly. Caroline Bach konstaterar att det politiska klimatet de senaste åren försämrats för flyktingar i Europa. Samtidigt vill hon betona att det finns möjlighet till förändring.

– Det finns väldigt många som vill se ökad solidaritet och respekt för mänskliga rättigheter som en del av de samhällen de lever i. EU-valet är en möjlighet för väljarna att påverka vilken inriktning migrationspolitiken ska ha.

Vissa menar att EU-politikerna och ministerrådet inte längre tycker att det är lika bråttom att få igenom en gemensam asylpolitik, eftersom det är betydligt färre som söker sig till Europa nu. Fram till maj år hade drygt 21 000 personer flytt till Europa.

Under sommarmånaderna brukar visserligen fler fly, men oavsett lär det bli betydligt färre än tidigare år. Att det är så många färre som tar sig till Europa beror till stor del på avtalet med Turkiet som har gjort att många aldrig tar sig ut ur Turkiet.

Enligt Annette Rosengren, etnolog, författare och EU-expert hos Flyktinggruppernas riksråd (Farr), är ett skäl också att förhållandena i flyktinglägren i till exempel Grekland är så dåliga att många avskräcks – man vill inte riskera att fly och sedan fasta där.

De senaste åren har EU också stärkt sina gränser genom att skapa en nödfond för Afrika, som bland annat finansierar en stärkt kustbevakning i Libyen. Dessutom har Frontex fått ökade resurser. Som Dagens ETC berättade nyligen har EU tagit beslut om att förstärka Frontex ytterligare – mellan 2021 till 2027 ska Frontex få 130 miljarder kronor. Personalen ska växa från 2 000 till 10 000.

Satsar på Frontex

Annette Rosengren menar att satsningarna på att stärka gränserna säger mycket om hur EU ser på flyktingpolitiken.

– Målsättningen verkar vara att det i princip inte ska komma in en enda flykting till EU. Men det innebär ju inte att flyktingarna inte finns, utan bara att de blir kvar i länder som Turkiet och Libyen, där vi vet att många behandlas fruktansvärt illa, säger hon.

Att EU har sagt ja till en storsatsning på Frontex ser Annette Rosengren som en följd av en växande höger­populism.

–  Det kan inte handla om något annat är att partierna tagit till sig vad högerpopulister säger, av rädsla att förlora makten. De har börjat göra deras argument till sina i takt med att de högerpopulistiska partierna växer. Det är oerhört skrämmande. Man hade önskat att fler istället tog tydlig ställning för att immigranter och flyktingar är bra för ett land.

Annette Rosengren tror också att det behövs en gemensam flyktingpolitik i EU, men delar i det förslag som nu ligger oroar henne.

– I förslaget ligger till exempel begreppet säkra länder, det är kanske den allra värsta delen. Om EU kommer överens om att länder som Egypten och Libyen är säkra blir det svårt för många att överhuvudtaget få sin asylrätt prövad i EU. Dessutom föreslås att tillfälliga uppehållstillstånd som alltså ska kunna omprövas. Det innebär att man aldrig kan känna sig lugn och trygg i sitt nya land, säger hon.

Mycket talar för att de högerpopulistiska partierna kommer gå framåt i EU-valet. Det oroar Annette Rosengren.

– Lyckas EU nå en överenskommelse kommer den innebära många försämring för människor på flykt.