BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Det var verkligen en mysig känsla. Vi pratade om våra vedermödor, framgångar, livet.
Feststämningen bland tiotusentals palestinier varade i flera timmar. Omar Ghraieb har svårt att beskriva vad som hände sen.
– Det var som att jag stod utanför min kropp, som en film. Människor skrek, det hördes skott, många skott, drönare med tårgas flög över oss, folk hade svårt att andas.
”Illegalt och överdrivet våld”
Han återfick fattningen, gick in i journalistrollen – en av hans yrkesroller – och började live-rapportera på Twitter. ”Jag hör palestinska sånger överröstas av israeliska kulor och tårgasgranater, ambulanssirener ljuder också högt.” Lite senare: ”Vad som verkligen förvånar mig är hur palestinier fortfarande fredligt sprider ut sig längs med gränsen medan Israel skjuter folk som inte gjort någonting”.
Omar Ghraieb har svårt att förstå vad som provocerade Israel att börja attackera obeväpnade demonstranter. Han är inte ensam. Khaled Sbetan, på den Gazabaserade människorättsorganisationen Al Mezan, var på plats.
– De fredliga församlingarna befann sig omkring 700 meter från gränsen. Några rörde sig närmare gränsen, men de utgjorde aldrig något hot israeliska soldaters säkerhet eller liv. Trots det använde israeliska styrkor illegalt och överdrivet våld, berättar Khaled Sbetan som själv har bevittnat personer som sköts med skarp ammunition när de befann sig hundratals meter från gränsen.
Enligt Al Mezan har 35 palestinier dödats sedan demonstrationerna startade, däribland en journalist och tre barn. Över 2 500 har skadats, de flesta av skarp ammunition. Knappt 500 av dem är barn, 15 är journalister och 20 sjukvårdspersonal. Människorättsorganisationer världen över har bekräftat att det handlar om sådana siffror. Tillsammans med bland annat FN:s generalsekreterare och Internationella brottmålsdomstolen kräver de ett stopp för Israels övervåld samt att det tillsätts oberoende utredningar för att undersöka brott mot de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt. Israel motsätter sig detta.
Både Khaled Sbetan och Omar Ghraieb återvände till demonstrationer vid flera platser längs med gränsen mot Israel de kommande två fredagarna. Enligt Ghraieb är deltagande fortfarande högt och feststämningen kvar.
– Vi är inte rädda för att dö, för vi har levt under det här förtrycket i decennier.
”Ett fängelse med en strand”
Idag samlas de igen, och rubriken på demonstrationerna är densamma: ”The Great Return March”. Huvudbudskapet är rätten att återvända, och en del demonstranter har viftat med nycklarna till sina hem de fördrevs från för 70 år sedan.
Majoriteten av de knappt två miljoner människor som bor i Gaza är flyktingar och många hade sina hem bara några kilometer in i nuvarande Israel. En FN-resolution från december 1948 deklarerade att palestinierna hade rätt att återvända så snart som möjligt, men Israel tycks lika beslutna som någonsin förr att aldrig låta det hända. Istället har deras blockad mot Gaza – som nu pågått i elva år – låst in invånarna i Gaza där de kämpar med massiv arbetslöshet, knappt något rent vatten eller elektricitet, förbud mot att fiska, havererad sjukvård och minimala möjligheter att renovera sina hem efter den israeliska militärens krigshandlingar mot det tätbefolkade Gaza (2008-2009, 2012 och 2014).
– Det är ett fängelse med en strand, där vi tvingas pumpa ut avloppet, säger Omar Ghraieb.
Hamas anklagas
Israel anklagar ”terrororganisationen” Hamas för att leda demonstrationerna och sprider gryniga filmer där palestinier påstås anlägga bomber vid staketet eller attackera soldaterna med molotov-cocktails. Ingen israel har dödats eller skadats sedan demonstrationerna inleddes. Omar Ghraieb påpekar att journalister på den israeliska sidan genomför sitt arbete utan skyddsutrustning medan palestinska journalister med tydliga press-västar mejas ner av israeler.
– Folk från Hamas, politiska partier och andra som annars ägnar sig åt väpnat motstånd deltar i protesterna, men de har lagt ner sina vapen för att delta, säger Omar Ghraieb.
– De flesta som deltar är inte med i någon politisk grupp. Det här är en ickevåldslig rörelse som leds av vanliga palestinier med ett enkelt budskap, fortsätter han.
– Vi är vanliga människor precis som ni i Sverige. Vi älskar utbildning, frihet, att leva.
