Efter Mileis seger – fruktan för ett fascistiskt laboratorium

”Det här landet har gått sönder”, utbrast en krönikör i dagstidningen Pagina 12, och fortsätter:

– Den historiska kontinuitet som vi byggt upp utifrån rättegången mot kuppgeneralerna och enigheten i fördömandet av statsterrorismen och försvar av de mänskliga rättigheterna, har brutits.

Javier Mileis vicepresident, advokaten Victoria Villarruel, är en militant försvarare av kuppgeneralerna och hånar den rapport – “Nunca más” (Aldrig mer) – som en sanningskommission under ledning av författaren Ernesto Sábato skrev. Och som varit en central del i det sociala kontrakt som, trots allt, funnits i Argentina.

Men egentligen vet ingen vad som ska hända.

Blåser med opinionen

Milei har ändrat uppfattning flera gånger under valkampanjen med hänsyn till hur opinionsvindarna blåst och hur hans behov att säkra stödet från, den övriga högern som han tidigare avfärdat som en korrupt “kast” och till och med barnamördare, har ökat.

Hög inflation, växande fattigdom och till det maktens arroganta attityd.

Alla opinionsmätningar hade förutsett ett jämnt val med en segrare med minimal marginal. Men Milei segrade med 56 procent av rösterna mot Sergio Massas 44 procent. Det enda som kan förklara det är att argentinarna röstade med de känslor som växer ur ett riktigt dåligt humör. Och det finns skäl till det. Hög inflation, växande fattigdom och till det maktens arroganta attityd, uppumpad av systematisk korruption.

Milei har lovat att göra slut på allt det.

Totalt oförutsägbar

Att han också har lovat göra slut på sociala program, gratis sjukvård och skola, bryta diplomatiska relationer med Brasilien och Kina och reducera staten till polis och militär och en hel del annat, har drunknat i hans aggressiva, men också entusiasmerande svada mot den traditionella politiska eliten.. 

– Att rösta fel är mänskligt, påpekar en annan kolumnist, med det är förenat med livsfara.

Den 10 december tillträder den nye presidenten.

En del är rädda för att Argentina då ska förvandlas till ett slags fascistiskt försökslaboratorium. Andra menar att det är som att hoppa ut i tomma intet.

Det enda som är riktigt säkert är att framtiden blivit än mer oförutsägbar än den redan var.