Han är examinerad matematiker och ekonom. Vännernas smeknamn på honom är ”Chile”, sedan han för ett antal år sedan vann ett stipendium och jobbade med teknologiprojekt i Santiago de Chile.

Men själv vill han alltså i den här artikeln kallas Kastus, efter den polsk-belarusiske revolutionären Kastus Kalonowski som ledde ett uppror mot den ryska ockupationsmakten i Polen och avrättades 1864. Efter den fullskaliga invasionen av Ukraina i februari 2022 bildade belarusiska frivilliga en armébataljon som även den döptes efter samma revolutionär. 

Kastus är en av dessa frivilligsoldater. 

Dagens ETC träffar honom i Kiev, och han berättar att han bodde i Lviv i västra Ukraina när invasionen inleddes. 

– Jag såg miljontals människor komma dit, som ville fly vidare till Europa. Jag hjälpte dem men bestämde mig också för att inte bli en av dem. Istället gick jag efter en vecka till ett av arméns värvningskontor. 

Skickades till Azovbataljonen

Han skickades vidare till Azovbataljonen, väl medveten om att den ukrainska styrkan hade bildats med högerextrema förtecken. Men vid den här tidpunkten handlade allt bara om att göra motstånd och säkra Ukrainas överlevnad. 

– Efter att ännu fler belarusier hade anslutit så bröt vi oss loss, sedan blev vi en del av Ukrainas internationella legion. Vi är uppemot 5 000 belarusier där nu.

Kastus är 47 år gammal och kommer ursprungligen från Brest i Belarus. Han identifierar sig som anarko-syndikalist och ingick på 90- och 00-talen i aktivistkretsarna som bekämpade president Aleksandr Lukasjenkos förtryckarregim. Han har gripits och suttit i fängelse flera gånger. Så småningom hamnade han likt många andra regimmotståndare i grannlandet Ukraina. Av säkerhetsskäl vill han vara anonym, han har kvar sin gamla mamma och pappa i hemlandet.

”Belarusierna har tyvärr gett upp”

Belarus, Ryssland och Ukraina – under några år nu har de här tre grannländerna satt stor prägel på resten av Europa. Det började i augusti 2020 när Lukasjenko fuskade sig till ännu en seger i presidentvalet i Belarus. Folk i alla åldrar tog till gatorna i massdemonstrationer mot Lukasjenko, som då beskrevs som ”Europas sista diktator”.

Demokratirörelsen kvästes med brutalt våld. Tiotusentals demonstranter arresterades, oberoende medieredaktioner stormades och den politiska oppositionen tvingades i exil. EU svarade med sanktioner. Efter det, på hösten 2021 försökte ett stort antal migranter ta sig in i framför allt Polen från Belarus. EU talade om att Lukasjenko använde migranterna som en form av ”hybridkrigföring” mot Europa.

I bakgrunden fanns hela tiden Lukasjenkos marionettledare Vladimir Putin. Han, som förberedde ett riktigt krig i Europa och som gärna ville testa EU:s reaktioner inför det. 

Sedan kriget bröt ut i Ukraina har många frågat sig om det skulle kunna leda till ett bakslag för både Belarus och Ryssland. Att medborgare i de länderna strider mot ryska styrkor i Ukraina och även har genomfört militära operationer in på rysk mark, har till och med väckt liv i föreställningen om att de kan befria sina hemländer med vapenmakt. 

Men Kastus är inte hoppfull. 

– Har du sett den där filmen ”Mandalay ”av Lars von Trier, den där de amerikanska slavarna befrias? Budskapet i den är att man inte kan ge frihet åt någon. Man måste själv erövra sin frihet. Men som jag ser det har belarusierna tyvärr gett upp.

Fruktar krig i hemlandet

Ett av skälen till det, menar han, är att de förlorat sin röst. Ukrainakriget har lett till att Moskva tagit Minsk i ett ännu hårdare grepp, så till den grad att Belarus blivit en fantasistat som bara finns på kartorna. Egentligen är landet redan en del av Ryssland. 

Det definitiva beviset för detta, menar Kastus, är att Ryssland mellan juni och december förra året placerade sina egna kärnvapen i Belarus i syfte att skrämma resten av Europa. 

Belarus är under rysk ockupation. 

– Vi vet att de har placerats i närheten av staden Lida. Vi vet också att Belarus inte själv kontrollerar de här stridsspetsarna, bara Ryssland gör det. Så Belarus är under rysk ockupation. 

Skräckscenariot, som han ser det, är att det sker någon form av attack mot polskt eller litauiskt territorium i syfte att ta sig fram till den ryska exklaven Kaliningrad vid Östersjön. Det är en operation ryska styrkor har tränat för i åratal. Och att motattacken kommer drabba Belarus. Det här har varit Putins plan hela tiden, att använda Belarus som en buffertzon för att undvika repressalier mot Ryssland. 

Möter ofta misstänksamhet

Man skulle kunna tro att det här skapar viktiga strategiska band mellan belarusiska regimmotståndare och den ukrainska ledningen. Men det stämmer tyvärr inte. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj har varit märkbart kylig gentemot den belarusiska oppositionsledaren Svjatlana Tsichanouskaja, trots att de delar samma fiender.

Välkommen till det kontinentala Europa, vi är fucked up. 

Kastus har också själv noterat en misstänksamhet mot belarusier, till och med mot de som kämpat – och dött – som frivilliga i de ukrainska styrkorna.

– Många av oss har bott här länge, många har gift sig med ukrainare, men ukrainare anser ofta att vi är samma sak som ryssar. Välkommen till det kontinentala Europa, vi är fucked up och har problem som sträcker sig hundratals år tillbaka i historien. Så om någon frågar mig brukar jag helt enkelt säga att jag kommer från Ukraina.

 ”Zoo av olika vapen”

Sedan våren 2022 har Kastus varit med i striderna och vid frontlinjerna vid Cherson, Bakhmut och Kupyansk. Idag sysslar han främst med underrättelsearbete och asymmetrisk krigföring som en del av den ukrainska armén. 

– Vi använder Starlink och har internet överallt, men samtidigt så krigar vi mest med 1900-talsteknologi. Vi har sovjetiska vapen, gamla Natovapen, svenska och sydkoreanska vapen. Det är ett helt zoo av olika vapen.

Han motsätter sig bilden av att armén inte skulle kunna fortsätta kriga mot Ryssland, om det amerikanska och europeiska stödet till Ukraina fortsätter svaja lika mycket som under vintermånaderna. Viljan till motstånd mot Ryssland är för stor. Men han tror inte heller att kriget kommer vara över förrän många år fram i tiden. 

– Jag ser inget slut på kriget, Ryssland är villigt att kriga. Jag förstår att man tänker annorlunda som en del av sin terapi och om jag träffar någon som lider av ett nervöst sammanbrott så säger jag samma sak. Men det är tyvärr bara önsketänkande. Kriget mot Ukraina är bara en uppvärmning och Rysslands nästa steg kommer att vara att angripa Suwalkikorridoren vid Kaliningrad och de baltiska staterna. Ryssland har tillräckligt många soldater, tillräckligt med pengar och tillräckligt med vapen och stridsvagnar för att fortsätta flera år framåt.

Om Ukraina förlorar kommer Putin att absorbera det som är kvar av den ukrainska armén. 

Slutet för Europa

Kriget har idag blivit vardag för det ukrainska folket, och kommer behöva bli det också för resten av Europa, menar han. Man hade behövt agera mot Putin redan för 20 år sedan, antingen genom att integrera Ryssland i resten av gemenskapen eller genom att bygga höga murar. Nu är det för sent och nu kan ingenting annat göras, än att fortsätta kriga.

– Det är väldigt enkelt, som jag ser det. Om Ukraina förlorar kommer Putin att absorbera det som är kvar av den ukrainska armén. Och om du slår samman den ryska och ukrainska armén så är Europa kört. Det kommer vara slutet på Europa som vi känner det, där en ny era av stalinism tar vid, med Putin som dess tsar.