Den gränsöverskridande fredsrörelsen i Israel och Palestina har upplevt enorma motgångar under det senaste årets krig. Men trots förödelsen är hoppet inte borta. Somliga grupper har till och med vuxit sig större och starkare.

– Vi gör inte något som är viktigare idag än det var även innan 7 oktober. Men det som hände då har gjort att fler människor har börjat samarbeta och söka sig till vår organisation, säger Ghadir Hani.

Lokalgrupper mot nationalismen

Dagens ETC träffar henne i en stökig organisationslokal i Tel Avivs hjärta, där det på en och samma gång serveras kollektiv lunch, snickras på ett förrådsrum och arrangeras en workshop. Det mest intressanta är att hon är palestinier, medan de flesta andra är judiska israeler. 

Gräsrotsorganisationen Standing Together grundades i Israel 2015 för att arbeta för fred, jämlikhet och social rättvisa, och håller sig med verksamhetslokaler i Tel Aviv, Haifa och Jerusalem. Man var en av de första grupperna som svarade på de växande konflikterna i samhället efter krigsutbrottet i fjol. Standing Together uppmanade sympatisörer att skapa ”judisk-arabiska solidaritetsvakter”, ett slags lokalgrupper, för att bekämpa den ökade nationalismen och rasismen mot palestinier.

Trots all smärta jag känner som palestinier nu så vill jag fortsätta stå sida vid sidan med de andra här.

Framstegen var över förväntan. Lokalgrupper finns nu i 20 olika samhällen och Standing Togethers betalande medlemmar har ökat till 5 500 personer. 

– Vårt fokus har riktats mer mot Gaza och krigets konsekvenser, men det hänger fortfarande samman med att vi vill se en israelisk-palestinsk fred, säger Ghadir Hani. 

– Många har frågat mig om jag fortfarande tror på en sådan, och jag har svarat ja. Trots all smärta jag känner som palestinier nu så vill jag fortsätta stå sida vid sidan med de andra här.

Vänder sig till studenterna

Uri Weltmann, som sitter i ledningen för Standing Together, berättar för Dagens ETC om hur man framgångsrikt når ut till studenter på Israels universitet. Om hur många av de som sedan blivit medlemmar dessutom är judar, vilket är kritiskt viktigt eftersom de – som har vuxit upp på 2000-talet – oftast bara har hört negativa saker om palestinier från både makthavarna och högermedierna. Inte några positiva berättelser om fredssamtal, Osloavtal och annat, som lite äldre israeler hörde om och formades av.

 Jag vill ändå inte kalla vår organisation för en lycklig berättelse. 

– Men jag vill ändå inte kalla vår organisation för en lycklig berättelse. Särskilt inte som vi alla nu lever i väldigt olyckliga tider med smärta och lidande. Vi är snarare ett budskap om att det fortfarande finns hopp, eftersom det fortfarande finns kamp, säger Uri Weltmann.

Utmaningarna är dock flera för de som fortfarande går mot strömmen i det israeliska samhället och förespråkar fred, samlevnad, antirasism – och inte minst ett slut på ockupationen. Exempelvis har aktivister fått affischer och t-shirtar med fredsbudskap beslagtagna av israelisk polis, helt utan förklaring. 

– Under månaderna efter 7 oktober nekades vi tillstånd för att demonstrera. När vi istället skulle samla folk till evenemang i lokaler så kunde det gå som i Haifa, där kommunen först godkände att vi hyrde ett ställe. Men efter påtryckningar av högerextremister beslutade de att riva upp avtalet med oss.

”En väldigt enkel sanning”

Men Uri Weltmann berättar att han känner hopp, och att det är fött ur den stora tragedi som 7 oktober-attacken utgör. Ett stort antal av den israeliska gisslan som togs till fånga är fortfarande kvar på Gazaremsan. Det politiska läger som kräver vapenvila, ett avtal med Hamas och till och med ett militärt tillbakadragande från Gazaremsan växer hela tiden i samhället. Det här speglar ett förändrat politiskt klimat i hela Israel.

Det här måste vara utgångspunkten för en diskussion.

– Förr eller senare kommer vi behöva prata allvar om saker. Vi i fredsrörelsen utgår från en väldigt enkel sanning som dock lyser med sin frånvaro i den politiska mainstreamdiskussionen i Israel: att det finns miljontals palestinier i det här landet som inte kommer försvinna någonstans, och att det finns miljontals judar som inte kommer försvinna. Det här måste vara utgångspunkten för en diskussion.